Riklig skörd medför glädje på Taiwan

TAIWAN är en 390 kilometer lång och 140 kilometer bred ö. Med en befolkning på mer än 20 miljoner invånare är den ett av de mest tättbefolkade områdena i världen. De flesta invånare talar kinesiska, eller mandarinkinesiska som västerlänningar kallar det. Men dessutom talar man ett flertal dialekter och omkring 13 stamspråk här.

Eftersom Taiwan ligger vid Kräftans vändkrets, är det en mycket bördig ö, och tack vare de rika skördarna av ris och andra grödor kan Taiwan exportera livsmedel. Men ett annat slag av skörd medför stor glädje för dem som tar del i den. Den är av andligt slag, där de som ger gynnsamt gensvar på de ”goda [nyheterna] om riket” samlas in. — Matteus 24:14.

En liten inledande sådd

Arbetet med att så ut bibliska sanningar på Taiwan tog sin början för ungefär 60 år sedan, när en representant för Sällskapet Vakttornet kom från Japan och höll några bibliska föredrag i huvudstaden Taipeh. En ung japan som hette Saburo Ochiai gav gynnsamt gensvar på budskapet om Riket och började snart själv tala med andra om det. Senare färdades två heltidsförkunnare från Japan runt hela ön och sådde ut de goda nyheterna. Slutligen fängslades de av de japanska krigsherrarna och gav sitt liv för Guds rike. Mycket av deras sådd spirade snabbt bland amisstammen, men bland de talrika kineserna som bor på öns västkust fann man inget större intresse. De är till övervägande delen buddister eller taoister.

Från denna ringa begynnelse har det andliga skördearbetet på Taiwan fortsatt så att ön i dag har blivit ett produktivt fält. De fem senaste åren har således 529 personer blivit döpta, huvudsakligen kineser. År 1989 var därför det högsta antalet Rikets förkunnare 1.552. Ja, taoister, buddister och namnkristna ger gensvar på de goda nyheterna och lär sig mer om Jehova Gud! Men hur är det då att tala om bibeln med människor som har så annorlunda bakgrund, och vad har resultatet blivit?

Hjärtligt mottagande kontra uppriktigt intresse

Predikoarbetet på Taiwan är både givande och uppfordrande, eftersom kineserna är hjärtliga till sin natur. För det mesta lyssnar de artigt på besökare och tar av artighet emot biblisk litteratur när man erbjuder sådan. Därför har en del heltidsförkunnare spritt upp till 300 lösnummer eller tecknat 100 prenumerationer på våra tidskrifter på en enda månad. Många biblar, böcker, tidskrifter och traktater har under åren lämnats hos folk. Varför har då ökningen av Rikets förkunnare varit jämförelsevis liten?

En av orsakerna är att de konfucianska uppfattningarna har format folkets tänkesätt i århundraden. Enligt Konfucius skall ”den som av vördnad för andarna håller dem på avstånd kallas vis”.a Innebörden är att den som är förståndig inte engagerar sig alltför mycket i dyrkan av andar eller gudar. Följaktligen kan många vara nyfikna på budskapet om Riket, men bara ett fåtal vill engagera sig i ett studium av bibeln. Visst tror kineserna på många andar och gudar, men tanken på en suverän Skapare är helt främmande för de flesta av dem. Inte ens så vanliga bibliska personer som Abraham och David betyder särskilt mycket för dem. Således inser vi lätt varför det krävs mycket tid och tålamod för att hjälpa människor här att godta bibeln som Guds inspirerade ord och att utveckla ett personligt förhållande till Skaparen, Jehova Gud. Men Jehova belönar sådana ansträngningar genom sin välsignelse.

Stimulans för tillväxt

Jehovas folks församlingar på Taiwan hyrde under många år lokaler för sina möten. De äldste i en församling fick sin uppmärksamhet riktad på behovet av en mer ändamålsenlig möteslokal när en intresserad sade: ”Om ni verkligen har sanningen, vad gör ni då i en lokal som den här? Varför har ni inte en permanent möteslokal?” Med förtröstan på Jehova började församlingen leta efter en lämplig lokal som kunde fungera som Rikets sal. Till sist köpte de två lägenheter som gränsade till varandra i en stor byggnad, och nu har de en fin Rikets sal.

De sex senaste åren har 11 Rikets salar byggts eller köpts på Taiwan. För varje gång har detta resulterat i att skörden ökat och fler har kommit till mötena. Som exempel kan nämnas församlingen i Tainan på södra Taiwan. År 1981 fanns det i denna stora stad på 600.000 invånare bara en liten församling på 44 förkunnare av Riket. Gruppen tvingades bestämma sig för att bygga en egen Rikets sal. Med tro på att Jehova skulle välsigna dem arbetade bröderna och systrarna med projektet, fastän Rikets salen skulle kosta omkring 1,3 miljoner kronor. Somliga lämnade sina hemgifter av guld som bidrag, medan andra sköt upp sina utlandsresor. Alla i församlingen stödde det helt och fullt. När bröderna vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor fick höra om detta projekt, beslutade de att bygga ett missionärshem ovanpå Rikets sal och således stå för hälften av kostnaderna. Lokalen var färdig inom två år. Vad blev resultatet? Jo, vid den tid då Rikets sal stod färdig hade antalet förkunnare ökat till 74! För närvarande använder två församlingar med sammanlagt 160 förkunnare denna Rikets sal, och varje vecka besöker i genomsnitt 250 personer mötena. De två församlingarna planerar nu att bygga ytterligare en Rikets sal.

Skörd bland urinnevånare

Ända sedan Rikets verk tog sin början på Taiwan har man fortsatt att skörda bland urinnevånarna på öns östkust. Några bland amisstammen som lärde känna sanningen för mer än 50 år sedan är fortfarande verksamma. De har under åren ställts inför många utmaningar. När Taiwan ockuperades av japanerna under andra världskriget, var dessa vänner tvungna att lära sig japanska. När japanerna sedan lämnade tillbaka ön till Kina efter kriget, måste de lära sig kinesiska. I början av 1960-talet ställdes de inför en prövning av annat slag. Flera framträdande personer bland amisstammen lämnade då Jehovas rena organisation eller visade sig inte längre passa in i den. Mitt i allt detta fortsatte en kärna av trogna vittnen att tjäna Jehova. Många av dessa lojala äldre bröders och systrars barnbarn tar nu ledningen i predikoarbetet.

Även människor ur andra stammar bland urinnevånarna har gjort andliga framsteg. Det finns till exempel en trogen grupp förkunnare av Riket bland bununstammen. Några av deras inte alltför avlägsna förfäder var huvudjägare. Nu predikar dessa människor det fridfulla budskapet om Guds rike. Det har också avgetts ett gott vittnesbörd bland lukai- och paiwanstammarna, och några bland dem har gjort stora förändringar i sitt liv. Ba Chu Fu berättar om sig själv:

”Jag föddes i Pingtungs bergstrakter. Eftersom min far var hövding i lukaistammen, brukade människor komma till oss med livsmedel som gåvor, och därför behövde vi inte uträtta något tungt arbete. I den atmosfären utvecklade jag en mycket stolt ande. Jag blev ’hövding’ för ett gäng unga ligister som hotade människor och pressade dem på pengar. I byn där jag bodde var man rädd för mig. När jag var 22 år gifte jag mig med en av mina många flickvänner. Men eftersom omoraliskhet och omåttligt drickande var så djupt rotade i mig, var det svårt för mig att finna mig till rätta i äktenskapet. Det dröjde inte länge förrän vårt äktenskap började spricka och jag återgick till min tidigare livsstil.

Vid den tiden började min hustru besöka Jehovas vittnens möten. Jag var inte intresserad och betraktade mig själv som ateist. Men tack vare min hustrus uppriktiga och nitiska ansträngningar gick jag med på att följa henne till en internationell sammankomst i Taipeh år 1973, där vi fick bo hos en familj som var Jehovas vittnen. Den kinesiska systerns vänlighet och fördomsfria sätt gjorde ett outplånligt intryck på mig. När vi kom hem började jag studera bibeln och ansträngde mig uppriktigt för att ändra mig, och jag blev döpt år 1974.

Sedan dess har prövningarna varit många. En var att lära sig läsa kinesiska. Isolering en annan. Eftersom det inte fanns några mogna bröder som jag kunde umgås med eller be om hjälp, uppmanades jag att förtrösta på Jehova. Jag lärde mig ödmjukhet och att hålla fast vid Jehovas organisation. Vad har resultatet blivit? Nu är alla i familjen verksamma i sanningen, och jag har privilegiet att få vara biträdande tjänare i församlingen, som nu har 60 nitiska förkunnare. Fastän jag inte har några särskilda förmågor, har Jehova välsignat och understött mina ansträngningar i skördearbetet.”

Skörden fortsätter

Taiwan är bara en liten del av det världsvida fältet. Men Jesu ord, att ”skörden är stor, men arbetarna är få”, gäller även här. (Matteus 9:37) Förra året var 4.534 närvarande vid åminnelsen av Kristi död, och medan skörden rör sig framåt mot en höjdpunkt, fortsätter de strävsamma arbetarna på Taiwan inbärgandet med jubel. — Jämför Psalm 126:5, 6.

[Fotnot]

[Karta/Bilder på sidan 31]

(För formatterad text, se publikationen)

JAPAN

KINA

TAIWAN

FILIPPINERNA

[Bilder]

En nybyggd Rikets sal på Taiwans östkust

Förkunnare av Riket sprider glädje bland många i detta grönskande land