MITT FÖRFLUTNA

För en del tar det lång tid att lära av sina misstag. Så var det för mig. Jag växte upp i Barcelona, Spaniens näst största stad. Vi bodde i Somorrostro, en stadsdel som omfattade stora delar av stadens strandområde. Somorrostro var ökänt för sin brottslighet och droghandel.

Jag var äldst av nio syskon. Vi var väldigt fattiga, så pappa såg till att jag började jobba som bollkalle på en tennisklubb. Jag var bara tio år och jobbade tio timmar om dagen, så jag kunde inte gå i skolan som andra barn. Och när jag var 14 började jag jobba på en mekanisk verkstad.

År 1975 kallades jag in till militärtjänst, som var obligatoriskt i Spanien på den tiden. Jag ville ha lite spänning i livet, så jag anmälde mig till spanska främlingslegionen i Melilla, en spansk enklav i Nordafrika. Sedan gick det snabbt utför. Jag började missbruka droger och alkohol.

Så småningom lämnade jag legionen och återvände till Barcelona, och där bildade jag ett gäng. Vi stal allt vi kom åt och sålde sedan stöldgodset för att ha råd med droger. Jag började ta LSD och amfetamin, och jag levde för alkohol, sex och spel om pengar. Allt det här gjorde att jag blev mer och mer våldsam. Jag hade alltid med mig en kniv, yxa eller machete, och jag drog mig inte för att använda dem om jag tyckte att det behövdes.

En gång stal vi en bil och fick polisen efter oss. Det var som taget ur en film. Vi körde i full fart i tre mil, och sedan började polisen skjuta mot oss. Till slut kraschade vi, och alla flydde från platsen. När pappa fick reda på det här sparkade han ut mig, vilket jag kan förstå.

Gatan var mitt hem i fem år. Jag sov i trappuppgångar, i bilar, på parkbänkar och på kyrkogårdar. Ett tag bodde jag till och med i en grotta. Mitt liv saknade verkligen mening, och det kändes som att det inte spelade någon roll om jag levde eller dog. Ibland skar jag mig i handlederna och armarna när jag var påverkad, och de ärren har jag kvar än i dag.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV

Min mamma letade upp mig när jag var 28 och bad mig komma hem igen. Det gjorde jag, och jag lovade att få ordning på livet. Men det visade sig att det skulle ta ett tag.

En dag kom två Jehovas vittnen och ringde på hos oss. Medan vi pratade skrek pappa att jag skulle smälla igen dörren i ansiktet på dem. Jag har aldrig tyckt om att bli tillsagd vad jag ska göra, så jag ignorerade honom. Vittnena erbjöd mig tre små böcker, som jag glatt tog emot. Jag frågade dem var de hade sina möten, och några dagar senare stod jag utanför Rikets sal.

Jag lade direkt märke till hur finklädda alla var. Själv hade jag långt hår, ovårdat skägg och slitna kläder. Det kändes verkligen som att jag inte passade in, så jag stannade kvar utanför. Till min förvåning såg jag ett bekant ansikte. Det var Juan, en tidigare vän och gängmedlem, som nu var klädd i kostym. Jag fick senare veta att han hade blivit ett Jehovas vittne ett år tidigare. När jag såg honom vågade jag gå in och vara med på mötet. Det blev en vändpunkt i mitt liv.

Jag tackade ja till en bibelkurs. Ganska snart insåg jag att det krävdes stora förändringar om jag skulle få Guds godkännande. Jag behövde komma till rätta med mitt aggressiva humör och ändra min omoraliska livsstil, men det var inte lätt. Jag förstod att jag behövde följa Bibelns råd: ”Förvandlas genom förnyelsen av ert sinne.” (Romarna 12:2) Jag blev verkligen rörd av Guds barmhärtighet. Trots alla mina fel och misstag gav han mig en chans att börja om på nytt. Det jag lärde mig om Jehova Gud gick rakt in i hjärtat. Jag insåg att det faktiskt finns en skapare som bryr sig om mig. (1 Petrus 5:6, 7)

Det motiverade mig att göra de förändringar som krävdes. När vi studerade om tobak tänkte jag: Om Jehova Gud vill att jag ska hålla mig ren från alla sorters föroreningar, så måste jag helt enkelt sluta röka. (2 Korinthierna 7:1) I samma stund kastade jag cigaretterna i soporna.

Jag var också tvungen att sluta använda och sälja droger, men det var svårare och tog längre tid att genomföra. Mina gamla vänner påverkade mig negativt, så jag insåg att jag behövde bryta kontakten med dem för att bli fri från drogerna. Med tiden började jag förlita mig mer på Gud och mina nya vänner i församlingen. Sådan kärlek och omtanke som de visade mig hade jag aldrig upplevt förut. Efter några månader lyckades jag till slut bryta mig loss från drogerna och ta på mig ”den nya personligheten”, som Gud godkänner. (Efesierna 4:24) I augusti 1985 blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG

Bibeln gav mig livet tillbaka. Den befriade mig från en livsstil som skadade både min kropp och min värdighet. Tyvärr dog mer än 30 av mina gamla vänner i förtid av aids och andra drogrelaterade sjukdomar. Jag är så tacksam att Bibelns principer har skyddat mig från att gå samma tragiska öde till mötes.

När jag var ung och våldsam bar jag runt på knivar och yxor. Nu bär jag i stället runt på Bibeln och försöker använda den för att hjälpa människor. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig förut! I dag är både jag och min fru Jehovas vittnen, och vi predikar Bibelns budskap på heltid.

Mina föräldrar blev aldrig Jehovas vittnen, men de var glada att se hur Bibeln hjälpte mig. Pappa försvarade faktiskt vittnena inför alla sina arbetskamrater. Det var tydligt för honom att min tro hade hjälpt mig att göra stora förändringar i mitt liv. Mamma sa ofta att hon önskade att jag hade börjat studera Bibeln tidigare, och jag håller verkligen med henne.

Det jag har gått igenom i livet har lärt mig hur dumt det är att söka lyckan i droger och andra laster. I dag känner jag äkta lycka av att hjälpa andra att förstå Bibeln, boken som räddade mitt liv.

MITT FÖRFLUTNA

Jag föddes i San Juan Chancalaíto, en liten by i den mexikanska delstaten Chiapas. Min släkt tillhör ett mayafolk som talar chol. Mina föräldrar fick 12 barn, och jag var den femte i syskonskaran. När jag var liten studerade jag och mina syskon Bibeln med Jehovas vittnen, men tyvärr tog jag inte till mig av Bibelns råd då.

Redan som 13-åring höll jag på med droger och stal från folk. Det var också då som jag stack hemifrån och började flacka runt från ställe till ställe. Som 16-åring började jag arbeta på ett marijuanaplantage. När jag hade varit där i omkring ett år skeppade vi en stor sändning marijuana med båt. Plötsligt blev vi beskjutna av en rivaliserande drogkartell! Jag dök ner i floden för att undkomma kulregnet och simmade en bra bit nedströms innan jag tog mig i land. Sedan flydde jag till USA.

Väl i USA fortsatte jag med droghandeln och fick ännu fler problem. När jag var 19 blev jag gripen och dömd till fängelse för rån och mordförsök. I fängelset gick jag med i ett gäng och fortsatte min våldsamma bana. Det slutade med att jag blev förflyttad till en anstalt med hög säkerhet i Lewisburg i Pennsylvania.

Under min tid där försämrades mitt uppförande ännu mer. Eftersom jag hade gängtatueringar kunde jag lätt hitta dem som tillhörde mitt gäng på fängelset. Jag blev ännu mer våldsam och hamnade i det ena bråket efter det andra. Vid ett tillfälle var jag inblandad i ett gängslagsmål på rastgården där vi använde baseballträn och vikter som tillhyggen. Vakterna var tvungna att använda tårgas för att skilja oss åt. Efteråt placerades jag på en särskild avdelning för farliga fångar. Jag hade kort stubin och var fräck i mun. Jag hade inga problem med att spöa upp folk. Tvärtom, jag njöt av det och kände ingen ånger efteråt.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV

Eftersom man på den här avdelningen sitter inlåst i sin cell merparten av dagen började jag läsa Bibeln som tidsfördriv. Senare gav en vakt mig boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden.a Det här var en bok som användes för bibelstudium, och när jag läste den började jag komma ihåg mycket av det jag lärt mig som barn när jag studerade Bibeln med vittnena. Jag började reflektera över min våldsamma personlighet och insåg hur lågt jag sjunkit. Jag tänkte också på min familj. Två av mina systrar hade blivit Jehovas vittnen. Jag tänkte: ”De kommer att leva för evigt. Kan inte jag också göra det?” Det var då jag bestämde mig för att göra en helomvändning.

Jag insåg att jag behövde hjälp för att kunna förändras. Därför började jag med att be till Jehova Gud om att han skulle hjälpa mig. Sedan skrev jag till Jehovas vittnens avdelningskontor i USA och bad om ett bibelstudium. De såg till att en församling i närheten kontaktade mig. Eftersom jag under den perioden inte fick ta emot besök från andra än min familj började ett vittne från församlingen skicka uppmuntrande brev och biblisk litteratur till mig, och det gjorde mig ännu mer motiverad att förändra mitt liv.

Det var ett stort steg framåt när jag bestämde mig för att lämna gänget jag hade tillhört i många år. Gängledaren satt på samma avdelning som jag, så en dag gick jag fram till honom under en rast och berättade att jag ville bli ett Jehovas vittne. Till min stora förvåning svarade han: ”Om du menar allvar tycker jag att du ska göra det. Jag kan inte stå i vägen för Gud. Men om det här bara handlar om att lämna gänget, vet du vilka konsekvenser det får.”

Under de nästföljande två åren kunde fängelsepersonalen se en stor förändring i min personlighet, vilket påverkade hur de behandlade mig. Jag behövde till exempel inte längre ha handbojor på mig när jag fördes mellan cellen och duschen. En gång kom en vakt till och med fram och peppade mig att fortsätta på den inslagna vägen. Fängelseledningen bestämde att jag skulle tillbringa mitt sista år som intagen i en närliggande byggnad med låg säkerhetsnivå. År 2004, efter 10 år i fängelse, blev jag frisläppt och deporterad till Mexiko i en fångtransport.

Väl i Mexiko tog det inte lång tid innan jag letade upp en av Jehovas vittnens Rikets salar. Till mitt första möte kom jag i min fångdräkt, eftersom det var de finaste kläderna jag hade. Men vittnena blev inte avskräckta av mitt yttre, utan fick mig att känna mig välkommen. När jag märkte hur snälla de var förstod jag att jag var bland sanna kristna. (Johannes 13:35) Församlingens äldstebröder såg genast till att någon kunde studera Bibeln med mig. Ett år senare, den 3 september 2005, blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

I januari 2007 började jag som heltidsförkunnare, vilket innebär att man använder 70 timmar varje månad för att undervisa andra i Bibeln. År 2011 gick jag Bibelskolan för ogifta bröder (som nu kallas Skolan för kristna förkunnare). Den har hjälpt mig att sköta mina ansvarsuppgifter i församlingen på ett bättre sätt.

År 2013 gifte jag mig med min älskade Pilar. Hon brukar skämtsamt säga att hon knappt kan tro på allt jag berättar om mitt förflutna. Jag har aldrig fått ett återfall. Både jag och min fru är övertygade om att det är kraften i Guds ord som har gjort att jag är den jag är i dag. (Romarna 12:2)

HUR DET HAR HJÄLPT MIG

Det känns som att Jesus tänkte på sådana som mig när han sa orden i Lukas 19:10: ”[Jag] har ... kommit för att söka upp och för att rädda det som var förlorat.” Jag känner mig inte längre förlorad och vilsen. Och jag går inte längre runt och skadar andra. Tack vare Bibeln har jag en verklig mening med mitt liv, bra relationer med andra och framför allt en nära vänskap med min skapare, Jehova Gud.