”JU MER jag lärde mig om Guds normer i bibeln, desto mer kände jag att jag inte var värd hans ynnest och hans välsignelse”, sade Frank. Hans intresse för bibeln hade väckts medan han satt i fängelse för narkotikabrott. Han hade läst boken Sanningen som leder till evigt liv,a blivit övertygad om att det som stod i den var sanningen och efter frigivningen från fängelset kontaktat Jehovas vittnen för att få reda på mer om bibeln.

Varför fick bibelstudiet honom att känna sig ovärdig? Därför att han tidigare i sitt liv hade överträtt många av Guds principer. Narkotikamissbruk, alkoholmissbruk och flera andra förnedrande vanor hade dragit ner honom så djupt att en polisman vid ett tillfälle hade sagt: ”Vill du vara snäll och uppge din hemadress? Jag vill bara veta vart vi skall skicka liket av dig.”

Det som senare fick honom att känna sig ovärdig var att han, hur mycket han än försökte, tyckte att det var väldigt svårt att övervinna dessa inrotade orena vanor. Alkoholismens nedbrytande grepp, till exempel, fick honom nästan på fall. ”Gång på gång kände jag mig eländig och var väldigt deprimerad”, sade han. ”Jag var nära att ge upp fullständigt och tyckte att jag var ett hopplöst fall.”

”En sak som hjälpte mig mycket”, säger Frank, ”var att med uppskattning tänka på det bibeln säger i Hebréerna 4:15, 16.” Där påminner aposteln Paulus oss om att Jesus är en omtänksam hjälpare som kan ”hysa medkänsla med våra svagheter” och som har gjort det möjligt för oss att ”kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”.