• Sverige
    Jehovas vittnens årsbok 1991

    • ”Aron 2” — Grammofonen

      En annan ”Aron” var den bärbara grammofonen med fem minuter långa skivinspelningar av bibliska predikningar. Detta nya redskap gjorde man gott bruk av i flera år.

      År 1937 talade broder Eneroth in domare Rutherfords grammofonföredrag på svenska. Så snart förkunnarna fick tillgång till skivorna, drog de entusiastiskt ut på distrikten som en gräshoppssvärm. Under de tio första månaderna spelades 107.077 predikningar upp för 153.786 personer. Broder Eneroth var själv en av de första som använde skivorna. Han berättade: ”Sedan jag spelat ett av dessa föredrag för ett äkta par i Stockholm, sade hustrun: ’Er röst påminner så mycket om den som vi hörde nyss. Ni måste ha lyssnat till den många gånger.’”

      Till en början hade vi ganska stora och tunga grammofoner, men vi fick snart tag i små hopfällbara apparater, som rymdes i en portfölj. De var så sinnrikt konstruerade att skivan var mycket större än grammofonen. När förkunnaren frågade om han kunde få spela en skiva med ett bibliskt föredrag, svarade ofta den besökte: ”Men jag har ingen grammofon.” När förkunnaren då snabbt halade upp den lilla grammofonen ur portföljen, blev den besökte ofta mycket nyfiken och villig att lyssna. En del frågade till och med om de fick köpa grammofonen. På så sätt kom många, som annars inte skulle ha lyssnat till vittnesbördet, att höra det.

      Grammofonen fick ofta bröderna att känna sig lite modigare i tjänsten. En broder berättar: ”Jag kom till en bondgård, där man firade barndop och hade en stor fest. Jag frågade värden om jag kunde få spela ett bibliskt föredrag. Eftersom värden tänkte att det skulle höja den religiösa atmosfären något vid festen, i synnerhet då prästen var där, samlades alla gästerna. De lyssnade uppmärksamt — också prästen — men efteråt fick han till allas förvåning väldigt bråttom och skyndade i väg därifrån. Jag fick besvara många frågor, och flera gäster skaffade sig litteratur.”

      ”Aron 3” — Högtalarutrustningen

      Avdelningskontoret ordnade med särskilda högtalaranläggningar genom att koppla samman en grammofon med högtalare som kunde placeras på en cykelkärra. På så sätt kunde ett grammofonföredrag höras inom ett större bostadsområde. Först spelades musik för att väcka nyfikenhet och få folk att öppna dörrar och fönster och lyssna. Efter föredraget gick bröderna runt i hemmen och besvarade frågor och erbjöd litteratur.

      En nitisk broder ville att hans grannar skulle lyssna till ett grammofonföredrag medan de tog upp potatis på en åker. Han placerade en högtalare högt upp i en tall och satte i gång grammofonen. När den kraftfulla välartikulerade rösten vällde ut över åkern, slutade folket arbeta och lyssnade gapande och stirrade mot skyn i tron att det var ett budskap från himlen!

      Mot slutet av 1940-talet slutade man använda grammofoner. Under åren 1938—1943 var omkring 1.200 grammofoner i bruk och en och en halv miljon människor lyssnade till grammofonföredrag,