Sedan vi hade gått hela förmiddagen i tjänsten från hus till hus, tog min kamrat fram två smörgåsar. När vi hade ätit färdigt tog jag upp en cigarett. ”Hur länge har du varit med i sanningen?” frågade han. ”Mötet i går kväll var det första jag någonsin varit på”, svarade jag.

Några år senare, 1938, skickades postkort ut till dem som prenumererade på Vakttornet med en inbjudan till ett speciellt möte som skulle hållas i ett privat hem ungefär 25 kilometer från vårt hem. Mor ville gå på mötet, så Fern och jag och två av mina bröder följde med henne. Vi var ungefär tolv närvarande vid mötet, och John Booth och Charles Hessler, två av Jehovas vittnens resande tillsyningsmän, talade till oss. Efter mötet började de förbereda för tjänst på fältet nästa förmiddag. Det var ingen som anmälde sig för att följa med dem, så broder Hessler vände sig till mig och frågade: ”Kan inte du följa med oss?” Jag visste inte riktigt vad det var de tänkte göra, men jag kunde inte se någon anledning till att inte hjälpa dem.

Vi gick från hus till hus till ungefär mitt på dagen, då broder Hessler tog fram två smörgåsar. Vi satte oss på kyrktrappan och började äta. Det var sedan jag tagit fram den där cigaretten som broder Hessler fick veta att jag bara hade varit med vid ett enda möte.