Något annat som bidrog till att Jehova blev lovprisad var den tre veckor långa kampanjen med att inbjuda till områdessammankomsten ”Befrielsen är nära!” som hölls i omkring 150 länder. Miljoner förkunnare i mer än 99 000 församlingar tog del i kampanjen, som var den första i sitt slag. ”Kampanjen fick somliga att ta steget att börja som förkunnare, och den fick andra som hade blivit overksamma att komma i gång igen”, skrev de ansvariga bröderna för en av sammankomsterna. En broder som hade varit overksam i 35 år fick en inbjudan i brevlådan och har inte missat ett enda möte sedan dess. Här följer några av alla de erfarenheter som har kommit in från olika avdelningskontor.

Frankrike

När en katolsk kvinna och hennes man var på besök hemma hos några släktingar fick de se en inbjudan ligga där. Frågorna som ställdes i inbjudan gjorde dem nyfikna. De var med vid sammankomsten tillsammans med sina tre barn. När de anlände till sammankomsten välkomnades de av en ordningsman som gav dem biblar och hjälpte dem att hitta sittplatser. De fick sitta bredvid en familj som bodde bara tre kilometer från deras hem. De två familjerna var tillsammans hela dagen och kom överens om att börja studera Bibeln tillsammans. Veckan efter sammankomsten var den intresserade familjen med vid ett församlingsmöte när kretstillsyningsmannen var på besök.

Indien

En känd sångerska, Sunita, hade åkt till Canada för att uppträda. Vittnen som träffade henne där inbjöd henne till ett möte på punjabi. Hon tackade ja, och det som gjorde att hon verkligen tyckte om mötet var att undervisningen byggde på Bibeln. När hon fick en inbjudan till sammankomsten ställde hon snabbt in sina framträdanden den helgen så att hon kunde vara med alla tre dagarna. Sunita ångrade inte sitt beslut. När den första dagens program var slut sade hon: ”Det här är sanningen.” När hon kom tillbaka till Indien sökte hon upp närmaste Rikets sal tillsammans med sin mor, sin son, en brorson och en vän. När Sunita kontaktades av pastorerna i den kyrka som hon tillhörde, sade hon till dem att hon hade bestämt sig för att bli ett Jehovas vittne. Hon sade dessutom att de också borde komma till Rikets sal.

Serbien

En kinesiska, som vi kan kalla Mei Li, bor i Belgrad. År 2006 började hon läsa Vakttornet på sitt modersmål. När Mei Li fick en inbjudan till en sammankomst på kinesiska i Leipzig bestämde hon sig för att vara med, trots att det är omkring 100 mil till Leipzig från Belgrad. Hon skaffade ett tredagarsvisum, flög till München och tog tåget till Leipzig – en resa som kostade henne motsvarande två månadslöner. Hon blev djupt berörd av det hon fick lära sig under programmet och av samtalen med andra som var närvarande vid sammankomsten. När Mei Li återvände till Belgrad tackade hon och hennes mamma ja till ett bibelstudium och började vara med vid församlingsbokstudierna i en studiegrupp där man talar kinesiska.

USA

De ansvariga bröderna för en av sammankomsterna skriver: ”Vi lade märke till att sådana som inte var vittnen kom och lyssnade alla tre dagarna. En av dem var en kvinna som hade bett till Gud om att få vägledning i sitt liv och som dagen efter fått en inbjudan. Hon körde i två timmar för att komma till sammankomsten både på lördagen och på söndagen, och hon tackade ja till ett bibelstudium.” Rapporten fortsätter: ”En man sprang nerför gatan för att komma i kapp en broder som hade lämnat en inbjudan till hans son. Brodern visste inte riktigt vad han hade att vänta sig, så han blev lättad och glad när mannen vänligt bad honom att följa med hem för att resonera en stund. Mannen hade sin bibel redo och ställde mängder av frågor, och ett bibelstudium kunde sättas i gång.”

En broder gav en inbjudan till en man på en byggarbetsplats. ”Får jag berätta om den här inbjudan för andra?” undrade mannen.

”Javisst!” sade brodern, helt ovetande om att mannen hade ett eget radioprogram på söndagsförmiddagarna. Mannen berättade mycket riktigt om inbjudan genom att läsa upp den i radion. På det viset fick många människor höra talas om inbjudan till sammankomsten.

Tolvåriga Morgan tjänar som hjälppionjär. En vecka innan kampanjen träffade hon en man som hade många frågor om Bibeln, och hon bjöd in honom till det offentliga föredraget i Rikets sal. Han kom, trots att han var tvungen att gå direkt efteråt för att hinna till en begravning. När kampanjen började gav Morgan den intresserade mannen en inbjudan. ”Jag kommer definitivt att vara med på lördag och söndag, men jag måste jobba på fredag”, sade mannen. Sedan undrade han hur vittnena brukade göra under sådana omständigheter. ”De brukar ta ledigt, men ibland måste de säga upp sig”, sade Morgan.

När Morgan besökte honom nästa gång berättade mannen att han hade sagt till sin chef att han ville vara ledig på fredagen och att han skulle säga upp sig om han inte fick ledigt. Hans chef hade svarat att en så uppskattad anställd ville han inte förlora. Chefen ville dessutom ge honom ledigt även på torsdagen så att han skulle få tid att förbereda sig.

Mannen var med vid sammankomsten under alla tre dagarna, men han kom inte ensam. Hans familj på åtta personer och tolv av hans vänner med sina familjer följde också med – allt som allt 35 personer! När han berättade för Morgan att han skulle ta med sig drygt trettio besökare, sade hon: ”Men jag kan inte ta plats åt så många.”

Han svarade: ”Jag förstår, men vi kan sitta var som helst, uppe i taket om det är så.” Det gick förstås att ordna så att alla fick bra sittplatser.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Mer än en inbjudan

På inbjudan till sammankomsten fanns en kupong som man kunde fylla i för att få ett bibelstudium, boken Vad lär Bibeln? eller bådadera. Snart började ifyllda kuponger strömma in till avdelningskontoren över hela världen. Avdelningskontoret i USA rapporterar att närmare 2 000 kuponger har kommit in under kampanjen, och 300 av dem var förfrågningar om att få ett bibelstudium. Våra bröders och systrars hårda arbete med att dela ut den här inbjudan fortsätter alldeles tydligt att ge resultat.