Att predika från by till by i Spanien

JESUS KRISTUS vandrade ”från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till Jerusalem”. (Lukas 13:22, 1917) För att fullgöra sin tjänst predikade Jesus och hans lärjungar inte bara ”från stad till stad”, utan också ”från by till by”. Även om det skulle ha varit lättare att koncentrera verksamheten till städerna, förbigick de inte de många byarna på landsbygden.a

Jehovas vittnen i Spanien har ställts inför en utmaning liknande den som mötte Jesus. Så sent som år 1970 fanns det enorma områden av obearbetade lantdistrikt som var redo för skörd. (Matteus 9:37, 38) Hundratals byar i de regniga bergstrakterna i norr, på de torra slätterna i det inre av landet och utmed kusterna hade aldrig nåtts av Rikets budskap.

Jehovas vittnen i Spanien var fast beslutna att inte sky någon möda för att föra de goda nyheterna till dessa trakter. Men varför hade människor i dessa områden fått vänta så länge på att få höra budskapet om Guds kungarike? Och vilket gensvar har man funnit hos dem?

Lagligt erkännande stimulerar vittnandet på landsbygden

Jehovas vittnens verksamhet i Spanien hade varit förbjuden sedan inbördeskrigets slut år 1939. På 1950- och 1960-talen predikade nitiska vittnen med en viss försiktighet i storstäderna, där deras närvaro inte var så iögonenfallande. När verksamheten till sist blev lagligt erkänd år 1970, fanns det omkring 10.000 förkunnare av Guds kungarike i Spanien. Nästan samtliga var bosatta i de större städerna, men byarna på den spanska landsbygden behövde också höra Rikets budskap. Vem skulle ta sig an den sporrande uppgiften?

På 1970-talet satte man i gång en kampanj för att nå alla delar av Spanien med de goda nyheterna. Under åren 1973—1979 förekom speciella meddelanden om behovet av förkunnare i olika delar av landet i nästan varje nummer av Tjänsten för Guds kungarike, Jehovas vittnens månatliga informationsblad om förkunnarverksamheten. Många villiga och entusiastiska familjer hörsammade kallelsen och erbjöd sig frivilligt att tjäna där behovet var större.

Ett typiskt exempel är Rosendo och hans hustru, Luci. De skickades som pionjärer med särskilt uppdrag (heltidsförkunnare) till en fiskeby i nordvästra Spanien, och när de längre fram fick barn, beslöt de sig för att stanna kvar i området. ”Jag måste erkänna att det var jobbigt många gånger”, säger Rosendo. ”Det var väldigt svårt att få tag i arbete, men vi litade på att Jehova skulle hjälpa oss, och vi behövde aldrig gå hungriga eller sakna tak över huvudet. Det var verkligen värt alla ansträngningar.” Under årens lopp har de hjälpt till att bilda fyra församlingar i den här delen av Spanien.

Att utforska vem som är förtjänt

Jesus uppmanade sina lärjungar att ”utforska” vem som var förtjänt i den stad eller by som de kom till. (Matteus 10:11) På den spanska landsbygden kräver detta utforskande både uthållighet och initiativkraft, vilket Ángel, en broder från Alcoy (Alicante), fick erfara. Han hade just avslutat vittnandet i en by som heter Masías, då han hörde en tupp gala. Han tänkte för sig själv: ”Om det finns en tupp, då måste det finnas ett hus här i närheten — ett hus som vi inte har sett.” Efter att ha letat en stund hittade Ángel en stig, som ringlade sig upp över en bergskam och så småningom ledde fram till en ensam bondgård.

På denna gård bodde José och Dolores, två syskon i 60-årsåldern. De lyssnade uppmärksamt och tackade genast ja till ett bibelstudium. Det var emellertid inte lätt att studera med dessa ödmjuka personer, eftersom de inte kunde läsa och skriva och allting måste översättas från spanska till deras speciella dialekt för att de skulle kunna förstå. Dessutom fick de möta en hel del motstånd från sina grannar. Trots dessa hinder gjorde både José och Dolores fina framsteg i sanningen, och detta fastän de måste färdas en lång väg över bergen för att besöka mötena. Så småningom kvalificerade de sig för dop, och båda fortsätter att troget tjäna Jehova.

Rosendo och Luci, som nämndes tidigare i artikeln, minns också hur en förlamad kvinna, som bodde i ett ensligt beläget hus i närheten av Moaña i nordvästra Spanien, tog emot sanningen. Hennes namn var María. När hon först fick kontakt med vittnena, kunde hon varken läsa eller skriva och hade varit fjättrad vid sängen i många år på grund av att hon drabbats av polio som barn. Hennes hus låg omkring två kilometer från närmaste väg. Hon var emellertid mycket ivrig att studera Bibeln, och det stod snart klart att hon verkligen önskade tjäna Jehova. María lärde sig läsa och skriva och började besöka mötena, tack vare församlingens kärleksfulla hjälp. Bröder bar henne omkring 200 meter från hennes hus och fram till en liten grusväg, där de försiktigt kunde lyfta in henne i en bil. Trots att hon i början hade motstånd från sin familj, gjorde hon stora framsteg och blev så småningom döpt. Tack vare det ökade självförtroende som hennes andliga framåtskridande gett henne har hon nu lärt sig att köra en handikappanpassad bil och har skaffat sig grundläggande skolutbildning. ”Att kunna hjälpa människor som María är värt alla uppoffringar”, förklarar Rosendo.

Bibelläsare reagerar positivt

På 1970-talet blev Bibeln för första gången tillgänglig för den spanska allmänheten. Många spanjorer köpte sig ett exemplar, och somliga började läsa den Heliga skrift. Pilar, från Medina del Campo (Valladolid), var redan en flitig bibelläsare när Jehovas vittnen för första gången besökte hennes stad år 1973. Eftersom hon var katolik, var hon rädd för att ta emot litteratur av vittnena, men hon ville gärna förstå Bibeln. Hon gick därför med på att samtala med vittnena en gång i veckan för att få svar på sina bibliska frågor.

Pionjärsystern som besökte Pilar gjorde gott bruk av Sällskapet Vakttornets litteratur och kunde besvara alla hennes frågor. Pilar blev mycket imponerad av det hon fick lära sig, och efter några veckor gick hon med på att studera Bibeln med hjälp av boken Sanningen som leder till evigt liv. Innan hon hade studerat igenom Sanningsboken, hade hon läst igenom hela Bibeln och var övertygad om att hon hade funnit sanningen. Hon blev det första vittnet i Medina del Campo, där det nu finns en församling med 63 förkunnare och en fin Rikets sal.

Jehovas vittnen i Spanien finner fortfarande människor som är ”medvetna om sitt andliga behov” och som regelbundet läser Bibeln för att försöka förstå Guds vilja. (Matteus 5:3) Pepi, en före detta katolik som tidigare varit katekeslärare i Zumaia i norra Spanien, var ute och predikade i en närbelägen by, då hon mötte församlingsprästen.

”Pepi, du slösar bara bort din tid”, sade prästen till henne. ”I den här byn, Itziar, finns det bara två personer — ett gift par — som är andligt sinnade. De andra går bara i kyrkan av gammal vana.”

”Nåväl”, svarade Pepi, ”om det finns två personer som är andligt sinnade, då kommer de att bli Jehovas vittnen.”

Pepi fortsatte att predika från hus till hus tillsammans med de övriga vittnena, tills de hade gått igenom hela byn. Och mycket riktigt — i ett ensligt beläget hus fann vännerna just det par som prästen hade talat om. De brukade läsa Bibeln, men de förstod den inte. De tackade med glädje ja till ett bibelstudium, gjorde snabba framsteg och blev döpta i april 1991.

En del ärliga människor har förstått sanningen bara genom att på egen hand läsa biblisk litteratur utgiven av Sällskapet Vakttornet. När vittnen från Almadén (Ciudad Real) var ute och predikade i den lilla staden Ciruelas (Badajoz), träffade de en kvinna som lyssnade uppmärksamt på deras budskap. Eftersom hon uppenbarligen var intresserad, erbjöd de henne ett bibelstudium i hennes hem. Hon tackade emellertid nej och sade att en äldre man redan studerade Bibeln med henne. Flera andra personer i området sade detsamma. Bröderna blev nyfikna och frågade vem den äldre mannen var. De fick hans adress och gick dit för att besöka honom.

De fann till sin förvåning att den här mannen, som hette Felipe, hade skaffat sig boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden när han var i Madrid. Så snart han hade läst den förstod han att det var hans skyldighet att dela med sig av de goda nyheterna till sina grannar. Han hade därför använt boken för att undervisa dem i Bibeln. Bröderna gjorde nu anordningar för att studera med honom. En dam som han hade undervisat i Bibeln tackade också ja till ett bibelstudium. Trots att Felipe är 80 år gammal och inte särskilt frisk, gör han fina framsteg i sanningen.

Att övervinna fördomar

Att predika på dessa lantdistrikt är förenat med speciella problem. Religiösa traditioner och vidskepelser har vanligtvis ett starkt grepp om människor i sådana områden, och många som bor på landet har en djupt rotad misstänksamhet mot alla ”nya religioner”. Somliga bybor är också oroliga för vad deras grannar och släktingar skulle tycka, om de bytte religion. Men kraften i Guds ord kan överbrygga sådana problem och förändra en människas liv. Ett sådant fall inträffade i fiskebyn Cangas de Morrazo i nordvästra Spanien.

Roberto, som hade vuxit upp i den här byn, gick till sjöss vid 14 års ålder därför att han ville stå på egna ben. Hans liv i handelsflottan förde honom i kontakt med andra unga sjömän, som drack och använde narkotika för att fördriva de ensamma timmarna till havs. Det dröjde inte länge förrän även Roberto började missbruka både alkohol och narkotika.

Så småningom återvände Roberto hem, men han varken ville eller kunde överge sina dåliga vanor. För att få pengar till narkotika började han stjäla och hamnade i fängelse vid sex olika tillfällen. När han var 18 år, satte han i sig en livsfarlig blandning av vin och lugnande medel. Läkarna räddade hans liv, men när han lämnade sjukhuset var han förlamad i både armar och ben. Trots att han nu måste sitta i rullstol, slutade han inte upp att använda narkotika. Han var besviken på religion, och narkotikan tycktes vara det enda glädjeämne han hade i livet — tills han tre år senare fick besök av Jehovas vittnen.

Genom att studera Bibeln och se hur dess profetior gått i uppfyllelse fick Roberto hjälp att övervinna sin skeptiska inställning. Det varma välkomnande som han fick i Rikets sal övertygade honom om att den sanna religionen verkligen berikar människors liv. Efter nio månader hade Roberto övervunnit sitt drogberoende och blev döpt. Trots sitt svåra fysiska handikapp har han nu tjänat som pionjär i åtta år. De två senaste åren har han också tjänat som äldste i församlingen. Francisco, en av hans forna kamrater, blev så imponerad av de förändringar som Roberto gjorde i sitt liv att han också blev ett vittne och nu tjänar som biträdande tjänare. Dessa genomgripande förändringar hos denne till synes obotlige missbrukare hjälpte människor i grannskapet att få större förståelse för vår verksamhet. En kvinna tog till och med sin unge son, som var narkotikamissbrukare, med sig till Rikets sal för att se om vittnena kunde bota honom.

Sanningssökare finner svar i Bibeln

Många människor på landsbygden har en sådan uppskattning av sanningen att de världsligt visa ofta kommer på skam. (1 Korinthierna 1:26, 27) Adelina, en blyg, medelålders kvinna, kände sådan uppskattning. Hon var katolik och tog sin tro på stort allvar. Varenda morgon föll hon på knä och bad flera gånger Fader vår och Ave Maria. Hon riktade sina böner till olika ”helgon” varje dag i veckan — bara för att vara på den säkra sidan.

När Adelina började studera Bibeln, visade hon samma nit för sin nyvunna tro. Inte ens hennes blyghet kunde hålla henne tillbaka, även om det tog tio minuter innan hon och hennes man vågade gå in första gången de besökte Rikets sal. När de väl kommit in, lyssnade de emellertid mycket uppmärksamt. Vid ett tillfälle nämnde talaren Kristi tusenåriga styre. Ämnet fascinerade henne, och när hon kom hem ville hon läsa mer om det i Bibeln. Men varken hon eller hennes man visste var det omtalades, även om de trodde att det var någonstans i Uppenbarelseboken. Adelina började därför läsa Uppenbarelseboken samma kväll och fortsatte att läsa tills hon fram på småtimmarna kom fram till kapitel 20.

En annan gång hade Adelina hört att det var tillbörligt att en man bad tillsammans med sin hustru. Hennes man ville gärna be, men han visste inte vad han skulle säga. Redan samma kväll beslöt Adelina att leta efter anvisningar i Bibeln. Vid tvåtiden på morgonen väckte hon sin man och berättade att hon hade hittat det hon sökte i Matteus, kapitel 6, där ämnet bön dryftas i detalj. Efter att ha läst Jesu anvisningar frambar hennes man en bön för dem båda. Nu är både Adelina och hennes man Jehovas vittnen.

En storslagen skörd

I dag, sedan Jehovas nitiska tjänare i närmare 25 år predikat på den spanska landsbygden, har människor i alla delar av Spanien fått höra de goda nyheterna. Liksom fallet var i Mindre Asien i det första århundradet, fortsätter ”Jehovas ord att bäras ut över hela landet”. (Apostlagärningarna 13:49) Tusentals bybor har tagit emot sanningen.

För att utföra ett grundligt vittnande i glesbefolkade områden krävs tålamod och självuppoffring, i Spanien liksom på andra håll. Men eftersom Guds vilja är ”att alla slags människor skall bli räddade”, följer Jehovas vittnen med glädje uppmaningen att söka efter människor med rätt hjärteinställning. (1 Timoteus 2:4) Och som framgår av ovanstående erfarenheter har Jehova rikligen välsignat de ansträngningar som gjorts att predika från by till by i Spanien.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen

FRANKRIKE

PORTUGAL

SPANIEN

BALEARERNA

KANARIEÖARNA

[Bildkälla på sidan 24]

Vilac, Lérida

[Bildkälla på sidan 24]

Puebla de Sanabria, Zamora

[Bildkälla på sidan 25]

Casarabonela, Málaga

[Bildkälla på sidan 25]

Sinués, Huesca

[Bildkälla på sidan 26]

Lekeitio, Vizcaya