”Jag kunde känna den lugna atmosfären”

EN TYSKTALANDE man gick på en av Jehovas vittnens sammankomster för att ”spionera” på vittnena. Varför gjorde han det? För att ”avslöja den här sekten och rädda sina vänner från att bli vilseledda”. Sedan han hade varit med vid sammankomsten, skrev han följande brev till sina vänner:

”När jag kom fram till sammankomstplatsen, undrade jag om jag hade kommit rätt. Jag såg inte en människa utanför stadion, inte heller skräp eller ölburkar på marken. När jag kom närmare, upptäckte jag två herrar som stod vid ingången. De hälsade på mig och släppte in mig.

Jag väntade mig att få höra ljudet av de tusentals människor som skulle vara där, men allt var helt tyst. ’Förmodligen är de bara några få, utspridda över hela stadion’, tänkte jag.

Men när jag kom in, fångades min uppmärksamhet genast av ett drama som utspelades på podiet. Först en stund senare insåg jag att hela stadion var fyllt med tusentals uppmärksamma åhörare. Jag kunde känna den lugna atmosfären. Det jag hörde, såg och kände under återstoden av sammankomsten gjorde djupt intryck på mig.

När jag satt där bland dessa Jehovas vittnen, kunde jag inte ­undgå att lägga märke till deras glada ansiktsuttryck och hur vänligt de talade med varandra. Plötsligt kunde jag inte avfärda tanken: ’De är verkligen Guds folk!’”

I stället för att ”rädda sina vänner från att bli vilseledda” bad den unge mannen om ett bibelstudium. Vad ledde det till? I dag är han en kristen äldste, och han och hans familj är verksamma i församlingar i Zug i Schweiz.