• Rapport för hela världen
    Jehovas vittnens årsbok 2008

    • Estland

      Helgi, en 17-årig skolflicka som inte bodde ihop med någon av sina frånskilda föräldrar, visade intresse för sanningen och började studera Bibeln. Till en början var hon inte med vid så många möten, eftersom hon var vokalist i en orkester och det tog mycket tid. Men när kärleken till sanningen blev större började hon göra förändringar i sitt liv. Hon förklarade för orkestern att hon inte kunde ställa upp och sjunga under möteskvällar. Hon gick med i skolan i teokratisk tjänst och gjorde så fina framsteg att hon kunde bli odöpt förkunnare. Hon var med i en landsomfattande tävling där priset för den som vann var ett kontrakt med ett känt skivbolag. Många åkte ur tävlingen, men Helgi gick vidare och fick domarnas stöd. När Helgi skulle tävla i nästa omgång råkade den infalla just den kväll då hon skulle hålla sitt första tal i skolan i teokratisk tjänst. Vad skulle hon göra? Hennes mamma, som inte är något Jehovas vittne, föreslog att hon antingen skulle be att få slippa ha talet eller ha det en annan gång. Helgi sade att frågan inte gällde om hon skulle hålla sitt tal eller inte utan om vad som kom först i hennes liv – andliga ting eller köttsliga. Hon tänkte allvarligt igenom det hela och beslöt sig för att hålla talet och inte delta i tävlingen. Helgi höll talet, och hennes mamma respekterade henne för det beslut hon hade fattat.

      Längre fram kom en tv-reporter till områdessammankomsten ”Följ Kristus!” för att göra ett nyhetsreportage och för att filma dopet. När Helgi steg ner i dopbassängen och blev döpt filmades hon och blev sedan intervjuad. Det här reportaget kom med bland nyheterna den kvällen, och man visade då först bilder från den tävling hon hade varit med i och slutade sedan med bilder från dopet och med hennes glädjestrålande kommentar: ”Det här är det bästa jag har gjort.”