• Ecuador
    Jehovas vittnens årsbok 1989

    • En cyklist ger sig in i ett annat lopp

      Mario Polo, som hela sitt liv bott i Cuenca, var känd för att flera år i följd ha vunnit landskampen i cykling och att han dragit sig tillbaka obesegrad. Staden Cuenca hade goda skäl att vara ganska stolt över honom.

      När Marios hustru, Norma, började studera med Jehovas vittnen, beslöt han att han skulle sitta med en gång och se om han kunde få svar på några av sina frågor. Det första han ville veta var: ”Vem är skökan som omnämns i Uppenbarelseboken?” (Upp. 17:3—5) Missionären svarade att vi i allmänhet brukar börja med lite enklare saker i bibeln, men eftersom Mario nu hade tagit upp den frågan, förklarade missionären att bibeln använder en omoralisk kvinna kallad det stora Babylon som symbol av en världsvid sammanslutning av alla religioner som inte håller sig avskilda från världen. — Jak. 4:4; Upp. 18:2, 9, 10.

      Från den stunden blev Mario mycket intresserad av att studera bibeln och gjorde stora ansträngningar att vara med vid studiet, trots att han arbetade en bit utanför staden. En kväll kom han sedan till missionärshemmet och såg mycket bekymrad ut. Han hade fått lite litteratur från protestanterna med hemska anklagelser mot Jehovas vittnen. Missionären svarade att det bästa han kunde göra, om han kände sig oroad av anklagelserna mot oss, var att begära att en predikant personligen kom och visade att de var riktiga. Det lät bra, tyckte Mario. Han och brodern besökte därför den protestantiske pastor som hade spritt litteraturen.

      Mario begärde att pastorn skulle komma hem till honom och försvara det han hade sagt mot Jehovas vittnen. Han var tvungen att tacka ja till inbjudan, för om han inte kom skulle det uppfattas som ett erkännande av att anklagelserna var falska.

      Tio personer, däribland Marios vänner och släktingar, satt och väntade då pastorn och en annan predikant från hans kyrka kom. Man valde att diskutera treenighetsläran. Varje gång ett skriftställe citerades till stöd för läran visade Mario, hans hustru eller någon av deras vänner varför det inte var tillämpligt. Missionären behövde nästan inte säga någonting alls.

      Efter en halvtimme tittade pastorn på klockan och sade att han hade en annan tid att passa. ”Men du har ju inte bevisat någonting ännu”, sade en av de närvarande. ”Säg inte att du nu lämnar oss i vargarnas våld, som du uttrycker det!” Pastorn gick och sade att han skulle se om det inte gick att ordna ett nytt sammanträffande längre fram, men han ville inte binda sig och avtala en bestämd tid.

      Han kom faktiskt tillbaka en dag och sade till Norma Polo att han skulle återkomma — men inte vid ett tillfälle då Jehovas vittnen var närvarande. Det tyckte inte Mario var riktigt, så han gick hem till pastorn och sade att han var välkommen hem till honom, men bara då Jehovas vittnen var med och kunde försvara sig. Mario insåg nu mycket klart vem som hade sanningen och hade mod att försvara den.

      Mario fortsatte därefter att göra stadiga framsteg. Det dröjde inte länge förrän han tog del i tjänsten på fältet just i det samhälle där han bodde, och längre fram började även hans hustru och dotter i tjänsten.