En arkeolog som uppskattade bibelns sanning

”DEN sista grunden till något tvivel på att Skriften har levt kvar till vår tid i huvudsak sådan den en gång skrevs har nu avlägsnats.” Dessa ord av sir Frederic Kenyon, från sidan 289 i hans bok The Bible and Archæology (1940), citeras på sidan 53 i Sällskapet Vakttornets bok Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. Varför hade Kenyon kommit fram till denna slutsats? Det berodde på att nyupptäckta papyrushandskrifter hade daterats till en tidpunkt som låg så nära skrivandet av bibeln att den mellanliggande tidrymden enligt hans mening ”kan lämnas utan avseende”. Och dessa papyrusskrifter uppvisade inte några avgörande avvikelser från senare handskrifter. Detta bekräftade ”äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet”hos de senare texterna, från vilka bibeln har översatts.

En intressant sak är att ett Jehovas vittne skriver beträffande denne berömde arkeolog: ”Sir Frederic Kenyon hade flera av Sällskapets publikationer, för under många år hade jag privilegiet att lämna olika böcker till honom och att korrespondera med honom. Jag blev bekant med honom i början av år 1936. ... Det var en bok av dr Kenyon som gav mig upplysningar om bibelns ursprung. Jag skrev till honom och berättade om detta. Hans bok, The Story of the Bible (Historien om bibeln), anlände efter någon tid med en dedikation: ’Med hjärtliga hälsningar från författaren, F. G. Kenyon, 1 maj 1937.’

När han fick boken ’Sanningen skall göra eder fria’, utgiven av Sällskapet, skrev han till mig: ’Ert syfte är detsamma som mitt eget, att övertyga människor om att läsa och tro på bibeln; men ni riktar er till en mycket vidare publik. Mina böcker vänder sig i första hand till dem som är oroade över vad de får veta beträffande resultaten av nyare kritik och upptäckter, medan era böcker talar till läsare av alla klasser och kategorier. Jag önskar er all framgång i ert arbete.’

I samband med att han skrev till mig beträffande ytterligare två av Sällskapets publikationer hänvisade han åter till vårt gemensamma syfte, ’att uppmuntra människor att läsa bibeln och att läsa den på ett intelligent sätt’, och han tillade: ’Det gläder mig att höra att era böcker sprids i stor omfattning och i många länder.’ ...

År 1948 gav sir Frederic ut boken The Bible and Modern Scholarship (Bibeln och nutida forskning) för att bemöta en bok av dr Barnes, biskop i Birmingham, i vilken denne hade beskrivit delar av bibeln, bland annat de delar som har att göra med Jesu återlösning, som ’folktro’. I sin inledning säger dr Kenyon: ’En detaljerad undersökning av biskopens bok hade övertygat mig om att den inte återgav de senaste resultaten av nyare forskning, utan tvärtom innebar ett återupplivande av en kritikerskola som i viss utsträckning var på modet för omkring sjuttio år sedan, och boken ignorerade nästan helt de femtio senaste årens resultat.’ Beträffande sin egen bok sade Kenyon: ’Jag tror att tiden har kommit ... att återställa förtroendet för bibeln som en sann vägledning och en grundval för livsföringen. ... Jag kan bara hoppas att [denna bok] kan vara till någon hjälp för dem som blickar upp till kristendomen som det enda hoppet för vår förvirrade värld och till bibeln som en säker grund för den kristna tron.’

Denne världsberömde bibelforskare, som hade skrivit så vänligt om Jehovas vittnens verksamhet och publikationer, var en ödmjuk man med äkta välvilja. ... Efter att ha varit en framstående student vid Oxford tillträdde han år 1889 en assistenttjänst på handskriftsavdelningen vid British Museum. Senare befordrades han till biträdande intendent på handskriftsavdelningen, och år 1909 blev han föreståndare för British Museum och museets överbibliotekarie. Under den första delen av hans långa ämbetstid var bibliska handskrifter och upptäckterna av papyrusskrifter hans främsta angelägenhet; senare fick han ansvaret som ledare för de arkeologiska expeditionerna till Karkemis och Ur. Efter sin pensionering hade han sin hand med i förvärvandet av Codex Sinaiticus och utgivandet av Chester Beatty-papyrerna, vilka var till hjälp vid fastställandet av de grekiska skrifternas äkthet.

Avslutningsvis kan det vara passande att citera följande från hans bok The Story of the Bible: ’Bibeln har en mänsklig historia, men den är också inspirerad av Gud. Det är en historia som är full av intresse, och det är en historia som alla som värdesätter sin bibel bör känna till. ... Det är slutligen lugnande att finna att det allmänna resultatet av alla dessa upptäckter och alla dessa studier tjänar till att stärka bevisen på bibelns äkthet och vår övertygelse om att vi har i vår hand, i väsentligen orubbat skick, Guds sannskyldiga ord.’”