För unga för att predika?

En morgon var Teariki, en sjuårig pojke på ön Tarawa, som är en del av Kiribati, ute i tjänsten tillsammans med sin pappa, Tueti. När de gick in i ett hus mötte de en grupp på ungefär tio män och kvinnor i 20-årsåldern. Sedan Tearikis pappa berättat om Guds rike för gruppen, sa en av dem till honom: ”Vi har lagt märke till att ni alla är ute och predikar tillsammans med era barn. Varför tar ni med er barnen? De är för unga för att predika om Gud.”

Tueti svarade: ”Vill du veta om min son kan tillräckligt för att få predika? Jag skulle kunna gå åt sidan, och så får du höra vad han har att säga.” Hela gruppen svarade: ”Ja, vi vill lyssna på honom.”

När Tueti gått ut, frågade Teariki gruppen: ”Vet ni vad Gud heter?”

”Ja, Jesus!” sa en av dem. ”Gud”, sa en annan. Ytterligare en annan sa ”Herren”.

Teariki sa: ”Vi kan ta reda på vad Bibeln säger. Om vi slår upp Jesaja 42:5 kan vi läsa det tillsammans.” När de läst bibelversen, frågade han: ”Vem är det bibelversen handlar om?”

En av ungdomarna svarade: ”Gud.” Teariki sa då: ”Ja, den sanne Guden. Om vi fortsätter och läser vers åtta, vad säger den sanne Guden där? ’Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och jag ger inte min ära åt någon annan.’ Såg ni vad som är Guds namn?”

Gruppen svarade: ”Jehova.”

Nu när alla lyssnade uppmärksamt frågade Teariki: ”Varför är det bra att använda Guds namn, Jehova? Vi kan gå till Apostlagärningarna 2:21 och se vad som står där: ’Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.’ Varför är det bra att använda Guds namn?”

En av ungdomarna i gruppen sa: ”Vi kan bli räddade.”

Nu kom Tearikis pappa tillbaka in i rummet. Han frågade då gruppen: ”Okej, vad tycker ni? Är våra barn och ungdomar kapabla att predika? Är det rätt av oss att ta med dem?” Alla i gruppen instämde i att barnen var mycket duktiga och att det var rätt att låta dem ta del i predikandet. Tueti sa sedan: ”Ni skulle också kunna dela med er av sanningar från Bibeln precis som Teariki gjorde, om ni undersöker vad den innehåller.”