Sidan två

DENNA SICKSACKLINJE REPRESENTERAR EN EKONOMISK MARDRÖM.

Den visar raset på New York-börsen i oktober 1987. På en enda dag föll kurserna på aktiemarknaden med hela 508 enheter och drog i fallet med sig de 22 främsta börserna i världen. Varför detta stora kursras? Hur har denna krasch påverkat dig?

En internationell krasch

DEN 19 OKTOBER 1987 var en märklig dag på vår planet. Den dagen släpptes en storm lös som svepte fram över hela jorden och anställde stor förödelse i många nationer. Men det var en storm utan vind. Det förekom inga slagregn, inga kullvräkta hus, inga dödsfall. Ändå var det en katastrof som gav återskall i hela världen, och för en tid blev en framträngande tjur förvandlad till en vilt skenande björn.

En storm utan vind? En tjur som förvandlas till en björn? Som du kanske redan förstår hade denna storm ingenting med jordens väder att göra. Den rörde i stället världens ekonomi. Den 19 oktober 1987 inträffade den kända kraschen, då aktiekurserna på Wall Street upplevde det största och snabbaste raset i historien, vilket i sin tur skapade panik världen utöver. Den uppåtgående trenden på marknaden (en ”tjurmarknad”) bröts, och i stället inträffade plötsligt ett våldsamt kursras (en ”björnmarknad”).

Även om kraschen var ljudlös och björnen inte hade några riktiga klor, fanns det ändå offer. En reporter i Zürich hörde en man ropa: ”Jag är ruinerad, fullständigt ruinerad”, och lade märke till att människor som läste dagstidningarna i finansdistriktet såg ut som om de läste sina egna dödsannonser. I Hongkong var paniken så feberaktig att man var tvungen att stänga börsen i fyra dagar. Den drabbades hårdare av kraschen än någon annan aktiemarknad och upplevde en värdeförlust på omkring 33 procent. En affärsman i Hongkong förlorade till exempel 124 miljoner dollar. En 63-årig änka i New York fann inte bara att kraschen hade gjort hennes aktieportfölj värdelös, utan att hon nu också var skyldig sin mäklare över 400.000 dollar!

Miljontals förlorare

Förre tyske förbundskanslern Helmut Schmidt sade i den västtyska dagstidningen Die Zeit: ”Kursfallet på mer än en biljon dollar på världens aktiemarknader har gjort mellan 100 och 200 miljoner hushåll i västvärlden fattigare än de trodde sig vara före kraschen.” Men kraschen var inte begränsad till västvärlden. Aktiemarknader föll som dominobrickor i Hongkong, Tokyo, Singapore, Taiwan, Australien, Sydafrika och Latinamerika, liksom också i Europa och Nordamerika.

I Paristidningen Le Quotidien kunde man läsa den braskande rubriken ”LE CRASH”. Den peruanska dagstidningen Cambio deklarerade: ”PANIK I NEW YORK, TOKYO OCH LONDON!” Sydneytidningen The Australian Financial Review försäkrade att Wall Street hade ”fallit med en duns som lät som om en död tjur hade kastats ner från Empire State Building”. Men som förre förbundskanslern Schmidt påpekade innebar dessa fallande börskurser mer än ett virrvarr av siffror och braskande rubriker. Kraschen innebar mycket påtagliga förluster för många människor som var tvungna att sälja sina aktier till lägre kurser. Livslånga besparingar, pensionsfonder, slantar som lagts undan för att trygga ålderdomen, planer på ett nytt hus, medel som avsatts för barnen — allt sådant blottställdes i den ekonomiska stormen.

Den kraftiga hausse som föregick kraschen förvärrade bara situationen. Antalet investerare på den amerikanska aktiemarknaden nära nog fördubblades mellan åren 1975 och 1985. Antalet indirekta aktieinnehav genom pensionsfonder, försäkringsbolag och banker ökade under samma period med närmare 35 miljoner. Den haussebetonade marknaden lockade till sig aktieköpare som flugor till en sockerbit. Många investerade alltför sent, betalade alltför mycket och kunde inte ta sig ur knipan tillräckligt snabbt.

En ny depression?

När kraschens vågor började sprida sig från Wall Street och ut över världen, drog sig människor till minnes ett annat ödesdigert år i den ekonomiska historien: år 1929. Det året ledde en liknande krasch på aktiemarknaden till en världsomfattande depression. Många människor i världen ryggar fortfarande tillbaka vid tanken på den tiden, med dess matköer, soppkök, skriande arbetslöshet och fattigdom. Skulle den nya kraschen kunna leda till en liknande depression? Den värsta dagen under kraschen år 1929 (”svarta tisdagen”) föll kurserna på aktiemarknaden med 12,8 procent. Men den ”svarta måndagen” år 1987 föll de faktiskt med hela 22,6 procent. En rubrik i The New York Times för 20 oktober 1987 ställde frågan: ”Blir 1987 ett nytt 1929?”

Till många människors stora lättnad blev svaret på den frågan nej. Närmare två år efteråt undersökte ett antal experter saken och fann att de bestående skadorna av kraschen var minimala. Den amerikanska ekonomin expanderade fortfarande. Arbetslösheten var låg. Strax efter kraschen var aktiekurserna faktiskt bara 4 procent lägre än de hade varit ett år tidigare; vid årets slut var de till och med en aning högre.

Många experter betraktade det som hände den ”svarta måndagen” som en sprickande bubbla, en välbehövlig tillrättaläggning av upptrissade aktiekurser. Om kraschen har gett något bestående resultat, så har det varit det rekordstora antalet aktieägare som lämnat marknaden. ”Aldrig mer”, försäkrar de. Och de tycks mena det.

Innebär det att den ”svarta måndagen” var betydelselös? Långt därifrån! Somliga experter anser att kraschen bör tas som en varning, att den uppenbarade en del djupa sprickor som löper från Wall Street och genom världens ekonomi. Men har världen i allmänhet gett akt på varningen? Inte enligt en professor i nationalekonomi, som förklarade för tidskriften Time: ”Det är som ett gäng berusade tonåringar som är ute och kör bil och tror att bara för att de klarade den senaste kurvan, kommer de att kunna klara nästa också.”

Vad berodde egentligen Wall Street- kraschen på? Skulle samma sak kunna inträffa igen? Hur berör detta dig personligen?

Hur berörs du av det som händer på Wall Street?

NATIONALEKONOMI har kallats ”den dystra vetenskapen”. Ändå är det en vetenskapsgren som berör oss alla. Priset på de varor du köper i affären, tillgången på arbete, den samhällsservice som ditt lands regering tillhandahåller — allt detta är beroende av hur stark ditt lands ekonomi är.

”Men vad har det med Wall Street att göra?” kanske någon undrar. ”Det är så långt borta, så det berör inte mig.” Men aktiemarknaden är ett slags spegelbild av ekonomin, och i våra dagar är världens nationer så beroende av varandra att inget land kan isolera sig och sin ekonomi.

En global ekonomi

Chefen för den amerikanska fondbörsen sade att de uppskakande händelserna i samband med Wall Street-kraschen ”med all önskvärd tydlighet visade att inget land har fullständig kontroll över sitt eget öde”. En skribent för den italienska tidningen La Repubblica uttryckte det på följande sätt: ”Västtysklands skatter i går, Latinamerikas skulder i dag och ... amerikanska kongressens lagstiftning i morgon är händelser som en gång i tiden var helt isolerade från varandra eller förbundna med varandra endast på längre sikt. I dag blir de ögonblickligen sammanflätade med varandra. För att inse detta behöver man bara besöka trading-rummet i en stor internationell bank, där ett slags elektroniskt rymdskepp dag och natt står i förbindelse med alla världens aktiemarknader.”

Vilket land kan med fog påstå att dess ekonomi inte är en del av detta ömsesidigt beroende och sammanlänkade internationella system? Afrikanska länder? Utgivarna av en månatlig affärstidning som speglar Afrikas ekonomi säger att ”de afrikanska ländernas ekonomiska system är mycket sårbara för påverkan utifrån”. Hur är det då med länderna i Latinamerika? En redaktör vid Jornal do Brasil förklarade att börskrisen var ett led i en internationell ekonomisk kris. Hur är det då med Mellersta Östern? Biträdande chefredaktören vid Tel Aviv-tidningen Ma’ariv citerade ett uttalande av Israels förre premiärminister: ”Om Amerika drabbas av förkylning, nyser Israel.”

Vem går då säker i våra dagars ekonomiska stormar? Om en passagerare som sitter och solar sig på däck på ett stort oceanfartyg fick veta att fartyget hade fått en läcka i skrovet nedanför, är det då rimligt att tro att han skulle känna sig säker bara därför att oroshärden var så långt borta? Nej; alla delar av fartyget är förbundna med varandra — ingen av dem kan flyta på egen hand. Samma sak kan sägas om världens ekonomi. Problem på ett ställe kan betyda problem för dig.

Farliga vatten för små fiskar

Efter kraschen lämnade mängder av småaktieägare marknaden. Denna massflykt betydde allvarliga förluster för mäklarfirmorna, som var tvungna att permittera omkring 25.000 personer efter kraschen. Men den har inneburit ännu större problem för aktiemarknaden som sådan.

Vad var det som skrämde bort så många investerare från Wall Street? Kraschen hade naturligtvis en hel del med saken att göra. Men också i andra avseenden började Wall Street te sig som en ogästvänlig miljö för småaktieägare, liksom vissa vatten är alltför farliga för små fiskar att simma i. Låt oss helt kort undersöka tre av de trender som har bidragit till denna utveckling: datoriseringen, uppköpshysterin och den ökade upplåningen.

Är det datorerna som sköter ruljangsen?

Den ”svarta måndagen” var en olycksdag för datorerna. Den våg av transaktioner som vällde in den dagen var mer än de kunde klara av. Över hela landet fick mäklare vanmäktiga se på hur deras bildskärmar fylldes av blinkande frågetecken eller slocknade helt och hållet. I ovädrets centrum, New York-börsen, förorsakade kraschen driftstopp i nästan alla delar av systemet. Många ansåg emellertid att datorerna inte bara var offer i denna katastrof, utan faktiskt medskyldiga till säljhysterin. En man uttryckte det så här i The New York Times: ”Det är helt enkelt datorerna som handlar med varandra.”

Det är naturligtvis inte riktigt sant. Men när det gäller vissa av de komplicerade transaktioner som de stora investmentbolagen ägnar sig åt, registrerar datorerna automatiskt fluktuationer på aktiemarknaden — till exempel ett kursfall för en viss aktie — och talar sedan om för mäklaren vad han bör göra. Problemet är att han sällan har tid att ifrågasätta datorns förslag. På samma sätt som en koreograf dirigerar en grupp dansare kan datorerna således styra mängder av investerare. De följer sina datorer i samlad tropp och skapar därigenom jättelika säljvågor som i sin tur ger upphov åt nya säljvågor. Datorerna kan därför ha ökat omfattningen av kraschen, ungefär som rundgång i ett högtalarsystem kan trappas upp till ett öronbedövande tjut. Somliga anser att datorerna svarade för 300 av de 508 förlorade enheterna.

Datorer kan tyckas vara oumbärliga vid aktieaffärer, men den ”svarta måndagen” fick de de små fiskarna, småaktieägarna, att känna sig mindre än någonsin. Enskilda aktieägare kunde inte ens få kontakt med sina mäklare per telefon, så att de kunde sälja sina fallande aktier. Under tiden avyttrade de stora investerarna med sin datoriserade programhandel jättelika aktieposter.

Äta eller ätas

Många finner det också oroande att stora och medelstora börsklippare eller börshajar varit invecklade i en kamp på liv och död under de senaste åren och uppslukat varandra genom intriganta övertaganden och smarta uppköp. ”I dag köper folk företag ungefär som de förr köpte aktier”, sade en pensionerad bankman i en intervju med Vakna!

En metod som är mycket populär på Wall Street är ”leveraged buyout” eller LBO (av eng. leverage = hävstång). Ett företag lånar upp stora penningbelopp, till exempel genom att sälja skräpobligationer, och använder sedan dessa medel som en ”hävstång” till att överta ett annat företag genom att köpa upp alla tillgängliga aktier i detta bolag. När börshajen väl har fått tag i sitt byte, styckar han upp det och säljer vissa delar av det för att betala tillbaka de pengar han lånat. Till sist äger han alltså det som är kvar utan att det har kostat honom ett öre! Genom att sälja skräpobligationer kan ett litet företag uppsluka ett stort — det är som om en guldfisk skulle uppsluka en haj.

Överlåtelseavtalen inbringar nästan ofattbara penningsummor till de banker, jurister och affärsmän som sköter dessa transaktioner. I en enda jättelik LBO-affär på senhösten 1988 uppgick enbart bankernas och de ekonomiska rådgivarnas arvoden till närmare en miljard dollar. Vissa män som har gjort sig kända som börshajar har tjänat hundratals miljoner dollar på bara några år. Inte så få har råkat i klammeri med rättvisan.

Den ökade upplåningen

LBO-affärer är bara ett exempel på amerikanernas stora förkärlek för att skuldsätta sig. De spar i genomsnitt bara 5 procent av sina inkomster. Västtyskarna spar omkring 13 procent och japanerna omkring 17 procent. Amerikanernas passion för kontokort har blivit smått legendarisk, liksom också deras paroll: ”Köp nu, betala senare.” Skuldsättningen inom det amerikanska näringslivet belöper sig till över 1,8 biljoner dollar, och statsskulden uppgår till mer än 2,6 biljoner. Den amerikanska regeringen har också lyckats med ett annat konststycke: från att ha varit världens största borgenär har den på bara åtta år övergått till att vara den största gäldenären i den internationella handeln. En skribent för den kanadensiska tidningen Globe and Mail gav följande sammanfattning av Förenta staternas ekonomiska politik: ”Slösa, slösa, och bara låna.”

En konjunktursvacka skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för Amerikas skuldtyngda näringsliv. Djupt skuldsatta företag skulle kunna börja vackla i ett sådant ekonomiskt klimat. En våg av likviditetsproblem och konkurser skulle kunna bli följden. Bankerna är också ute på hal is: De har satsat miljarder dollar på riskabla krediter. Många har varit tvungna att slå igen, och flera hundra är i farozonen.

Internationellt sett är skuldbördan ännu mer olycksbådande: Tredje världens länder är skyldiga andra nationer den svindlande summan 1,2 biljoner dollar. Det är därför inte att undra på att finansmannen Felix Rohatyn gav följande omdöme om världens ekonomi: ”Vi har skapat ett jättelikt ekonomiskt korthus. Alla tecken tyder på att det är mycket bräckligt.”

Flykten från aktiemarknaden

Småaktieägarna kan därför tycka att Wall Street domineras av datorstyrda affärstransaktioner som ger upphov åt enorma vågor, stora hajar som äter upp varandra och ett bottenlöst svalg av skulder som hotar att uppsluka hela dammen. Är det då så underligt att de små fiskarna har flytt från aktiemarknaden?

Men det finns en trend som i ännu större utsträckning än fruktan har fått småaktieägare att lämna Wall Street. Den backas upp av en egenskap som tycks styra hela världen nu för tiden. Vad är det för egenskap?

[Infälld text på sidan 8]

Många amerikanska banker har tvingats slå igen, och flera hundra är i farozonen

[Ruta på sidan 6]

Några vanliga termer som används i finansvärlden

Det som händer i finansvärlden kan tyckas främmande för dig, eftersom den har ett alldeles eget språk. Här följer ett axplock av vanliga ekonomiska termer.

◆ AKTIER: När du köper en aktie i ett företag, köper du i själva verket en del av företaget. Detta är ett av de sätt varpå företagen skaffar fram pengar. Med jämna mellanrum kan aktieägarna erhålla en liten del av företagets vinst, vilket kallas vinstutdelning eller bara utdelning.

◆ OBLIGATIONER: Företagen kan också låna pengar genom att sälja obligationer. När du köper ett företags obligationer, lånar du ut pengar till företaget. Företaget ersätter dig för att det får använda dina pengar genom att betala ränta på pengarna. Aktier och obligationer kallas med ett gemensamt namn för värdepapper. Även om obligationer i regel inte ökar i värde som aktier ibland gör, betraktas de ofta som en säkrare investering. Ett undantag är vad man i vissa länder kallar skräpobligationer, obligationer som officiellt har klassats som mycket riskabla. De företag som utfärdar sådana löper större risk att gå omkull och inte kunna betala dig enligt överenskommelse. Folk köper sådana obligationer därför att de ger högre ränta.

◆ FONDBÖRS: En organiserad marknad för affärer med värdepapper, till exempel aktier och obligationer. På ”börsgolvet” finns fondmäklare som köper och säljer för sina klienters räkning och får en viss provision, s. k. kommission eller courtage. Dessutom tillkommer vissa andra kostnader i form av skatter och porton.

◆ DOW JONES INDEX: Detta aktieindex är den mest populära indikatorn på New York- börsens hälsotillstånd. Det anger kursutvecklingen för 30 av de mest omsatta industriaktierna. När någon frågar: ”Hur är läget på aktiemarknaden?” blir svaret i de flesta fall den aktuella siffran från Dow Jones.

Girighetens frukt

”GIRIGHET är nyttigt. Du kan vara girig och ändå känna dig tillfreds med dig själv.” Dessa ord, som yttrades till avgångsklassen vid en handelsskola, hälsades enligt uppgift med skratt och applåder. (Adam Smith: The Roaring ’80s) Talaren var en av Wall Streets mest framgångsrika finansmän, värd hundratals miljoner dollar. Inte långt efteråt utnämnde emellertid tidskriften Fortune samme man till ”årets skurk”. Några månader senare satt han inom lås och bom.

Det visade sig således att girighet inte var så nyttigt när allt kom omkring. Men mannens ord citeras ofta som ett typiskt exempel på den anda som är utmärkande för Wall Street. Vad visar fakta?

Tänk på de tendenser som vi redan har observerat. Blixtsnabba, datorstyrda affärer, uppköpshysterin och dess enorma vinster, bergen av lånade pengar — allt tycks ha en gemensam nämnare: tonvikten på kortsiktiga ekonomiska fördelar.

Alla är ute efter snabba pengar. En ledare i den kanadensiska tidskriften Maclean’s uttryckte det mycket träffande: ”Nittonhundraåttiotalets nyrika vill ha någonting för ingenting: mesta möjliga inkomster med minsta möjliga ansträngning.” Det är därför inte så underligt att detta profithungriga samhälle har frambringat sin egen form av brottslighet, nämligen ...

Insideraffärer

”Vad menas egentligen med insideraffärer?” frågade Vakna! en pensionerad bankman. Han svarade: ”I vidare bemärkelse innebär det att man drar nytta av något som man som fackman har kännedom om, men som den investerande allmänheten inte känner till, och på så sätt skaffar sig vissa fördelar.”

Detta är olagligt. Men det har blivit så vanligt på Wall Street nu under 1980-talet att omkring 70 finansmän blev arresterade på bara drygt ett år. I likhet med många andra av de problem som hemsöker Wall Street har också detta spritt sig över hela jorden. I Japan försökte en man som anklagats för insideraffärer muta en av lagens representanter som hade med fallet att göra genom att falla på knä framför honom med en portfölj späckad med 40.000 dollar i sedlar. Men vad han inte visste var att hela scenen filmades och senare skulle komma att visas i den japanska televisionen!

Andra aktiemarknader — t. ex. Canadas Bay Street, Frankrikes Bourse och Italiens Borsa — har också skakats av insiderskandaler. För en tid sedan avslöjades en insiderliga som opererade från England till Israel. Över hela världen har man stiftat lagar för att förhindra bedrägerier av detta slag, men som den ovan nämnde bankmannen förklarade för Vakna! är dessa företeelser ”svåra att definiera och ännu svårare att kontrollera. Vi har sinnrika säkerhetssystem, men information är lättare att stjäla än pengar.”

Yuppie-syndromet

Även om den girighet som präglar Wall Street har fört somliga in på brottets bana, har den i ännu högre grad bidragit till en materialistisk anda. Tidskriften Newsweek rapporterade att Wall Street är själva hjärtat av Amerikas giriga ”penningkultur”. Den haussebetonade marknaden under 1980-talet har lockat till sig horder av unga akademiker som satt sig i sinnet att bli rika. De har fått öknamnet ”yuppies”, en förkortning av det engelska uttrycket young urban professionals (ung.: ”unga cityproffs”). Med sina storstilade ambitioner och höga inkomster har dessa köplystna yuppies kommit att bli en idealisk måltavla för annonsörer.

En man som beskriver sig själv som en ”ex-yuppie” berättade för Vakna! om sitt liv på Wall Street under högkonjunkturen. Inställningen på hans firma var: ”Ditt jobb är ditt liv. Allt annat kommer i andra hand.” Det var vanligt att man steg upp klockan fem på morgonen, arbetade hela dagen och sedan var ute på representationsuppdrag till långt fram på natten.

Han minns särskilt en händelse, som enligt hans uppfattning var betecknande för människornas tänkesätt. En kollega visade honom några fotografier av en mäklare som fick en hjärtattack på börsgolvet. Frenetisk verksamhet pågick runt omkring den drabbade mannen; ingenting avstannade, ingen saktade farten.

The New York Times skrev att kraschen skulle bli ett förödande slag för alla yuppies, inte bara på grund av deras låne- och köpvanor, utan också på grund av deras tänkesätt. Många yuppies kände helt enkelt inte till skillnaden mellan nettovärde och egenvärde.

Finns det någon lösning?

VAD beträffar lösningen på de problem som hemsöker Wall Street råder det ingen brist på uppslag — men det råder däremot brist på samförstånd. Somliga experter hävdar att upplåningen och LBO-affärerna måste begränsas, medan andra bestämt påstår att båda dessa företeelser är bra för ekonomin. Bägge sidor är rustade till tänderna med statistiska uppgifter som ”bevisar” deras ståndpunkt.

Helmut Schmidt menar att världens ekonomiska stormakter (USA, Västtyskland och Japan) måste samarbeta för att lösa världens ekonomiska problem. Han säger: ”Den slätstrukenhet som präglar alla tre regeringarna är ingen ursäkt för att ägna mer tid åt att klaga på varandra än åt att erkänna sina egna brister. Även slätstrukna personer kan axla ansvar.”

Men fråga dig själv: Hur mycket kan vi rimligen förvänta av bristfälliga mänskliga regeringar? Schmidt erkänner till exempel villigt att problemet med tredje världens utlandsskulder är ”olöst och praktiskt taget olösligt”. Kan bristfälliga människor lösa det som är olösligt?