Men bröderna var sannerligen inte klenmodiga. De kämpade vidare och hyrde Olympiastadion i Helsingfors och planerade att låta broder Harteva hålla ett tal där den 23 augusti 1940. Temat för talet var ”Riket som inte kan skakas”. Man spred cirka 78.000 löpsedlar för att inbjuda allmänheten till talet. Aktionen fick emellertid motståndarna att vakna, och myndigheterna förbjöd föredraget precis innan det skulle börja.

Harteva arresterad

Eftersom Kaarlo Harteva hade en särskilt aktiv del i verket, riktade myndigheterna sina anklagelser direkt mot honom. Därför ansåg han det vara förståndigt att dra sig tillbaka i skymundan. Toivo Nervo blev i stället ansvarig utgivare för Jumalan Valtakunta (Guds rike), ersättare för tidskriften Vakttornet, som då var förbjuden. Han efterträddes av Pentti Reikko 1941, medan Mikael Ollus blev ansvarig utgivare för En Ny Värld.

Myndigheterna betraktade dock fortfarande Kaarlo Harteva som vittnenas nyckelman. Den 12 juni 1942, just när han gjorde sig redo att gå och hålla ett tal vid sin mosters, Aunes Salmelas, begravning, blev han arresterad och satt i häkte i tre veckor, varefter han fick husarrest.