• Finland
    Jehovas vittnens årsbok 1990

    • En av dessa vapenvägrare, Jukka Ropponen, beskriver Karvia: ”När jag kom i polisbil och närmade mig platsen mitt ute i sumpmarken, kunde jag bakom ett högt taggtrådsstängsel se träbaracker som hade byggts under kriget. Fönstren var gallerförsedda. Det var ett interneringsläger i nazistisk stil — ingen upplyftande syn — speciellt inte med tanke på att man skulle vistas där åtminstone två år framåt. Men innanför väggarna fanns glada bröder, åtta till tio i varje rum. Toaletten var en tunna i en skrubb i ena hörnet av rummet.

      I det dagliga programmet ingick en timmes vistelse utomhus under noggrann övervakning av en vakt. Resten av tiden tillbringade vi bakom galler. Vi hade gott om tid till förfogande, men ett utmärkt andligt program som vi hade iordningställt fyllde dagarna. Vi studerade bibeln noggrant vers för vers. Med tiden sammanställdes ett fint bibliotek till hjälp för oss i våra studier. Vi höll tal över många bibliska ämnen. Under dessa förhållanden slipade umgänget med bröderna av de vassa kanterna på allas våra personligheter.

      Tjänsten på fältet var inget stort problem. Vi kunde inte tala med någon utanför, men vi skrev brev till folk på icke utlämnade distrikt sedan vi hade fått tag i deras adress i telefonkatalogen. Ofta tjänade vi som feriepionjärer [hjälppionjärer]. Några i vår grupp hade ännu inte överlämnat sig åt Jehova, men när de gjorde andliga framsteg ville de bli döpta. Men var kunde vi få tag i så mycket vatten att de kunde bli döpta? Det var ett svårt problem.

      Vi bad föreståndaren om tillåtelse att få förrätta dopet i en liten göl i närheten, men svaret blev blankt nej! Kanske var det ett bra beslut, eftersom gölen var bottenfrusen på vintern. Så dopet hade ändå varit omöjligt att genomföra. En dag föll min blick på ett skåp i hörnet av rummet: Där har vi det, en dopbassäng! Några dagar senare hade vi smugglat in ett stort plastskynke i vår barack. Och utan att vakterna märkte det släpade vi vår nya plastklädda dopbassäng till tvättrummet, där dopet ägde rum. Under dessa fängelseår blev en hel del nya döpta i den bassängen.”