En affärsman finner livets mening

Emil Österman, en skäggprydd och energisk 41-årig affärsman från Åbo, planerade att göra en jordenruntresa i sitt sökande efter livets mening. När han läste de böcker hans mor hade gett honom, började hans sökande få en annan inriktning. Under senare delen av år 1909 gjorde han det första uppehållet på sin resa i Sverige. Där skaffade han sig mer litteratur från August Lundborg. Men det var inte förrän han seglade till London som han avbröt sin jordenruntresa, när han till slut läste den litteratur han hade erhållit i Sverige. Han förstod med en gång att han hade funnit det han sökte efter. Med ens var hans dröm om en jordenruntresa borta, och han återvände hem. Mot slutet av samma år, 1909, begav han sig tillbaka till Sverige och blev döpt. Längre fram ordnade han med att August Lundborg skulle komma till Finland och predika.

I rapporten från svenska avdelningskontoret omnämns Emil som en älskad broder, när det sägs: ”I runt tal tio reguljära kolportörer har varit verksamma under året. ... Sex eller sju nya har trätt in i verksamheten. En av dessa är en älskad broder i Finland, som utan tvivel är ett utvalt redskap i Herrens hand att tjäna hans folk i det landet. ...

På sommaren 1909, när Österman var på affärsbesök i Helsingfors, träffade han Kaarlo Harteva och gav honom ett exemplar av Den gudomliga tidsåldersplanen på svenska. Harteva läste ivrigt boken. Han ansåg att han också skulle predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matt. 24:14) Så i april 1910 reste Harteva tillsammans med Österman till konventet i Örebro i Sverige, där han blev döpt. Eftersom det rådde behov av talare, fick båda dessa nya bröder hålla tal vid konventet. De lät ingen tid gå förlorad när det gällde att ställa sig till förfogande för Guds organisation.

”Kom med, så blir vi tre”

Vid ungefär samma tid träffade Harteva en före detta skolkamrat, Lauri Kristian Relander, på ett tåg och vittnade nitiskt för honom om de nyfunna sanningarna. ”Hur många är ni då här i Finland?” frågade skolkamraten. ”För tillfället är vi två, en viss Österman och jag”, svarade Harteva. ”Men om du kommer med, så blir vi tre.” Men Relander kom inte med. I stället slog han in på den politiska banan och blev Finlands president mellan 1925 och 1931.

Vilket omfattande arbetsfält bröderna Österman och Harteva hade framför sig: tre miljoner människor utspridda i ett glesbefolkat land. Deras första mål var att få Sällskapets litteratur översatt till finska. Under mycken möda arbetade Harteva med att översätta Den gudomliga tidsåldersplanen och olika traktater från svenska till finska, och Österman i sin tur finansierade tryckningen av dem på hösten 1910. De fylldes av glädje över att nu ha effektivare redskap för Rikets verk. I förvissning om att få Jehovas andes hjälp gick dessa män modigt till verket med sin nyöversatta finska litteratur.

”En biljett till helvetet”

Förutom att broder Österman hade ett litteraturlager i den skoaffär han ägde i Åbo ställde han ut böcker i skyltfönstret. Han hade också ett eget bokstånd på ett torg. Genom att ropa ut sin vara fångade han genast folks uppmärksamhet.

Han brukade erbjuda broschyren Vad säger bibeln om helvetet? för två finska mark genom att ropa: ”En biljett till helvetet — en mark dit och en mark tillbaka!”

Offentliga tal samlar stora skaror

Därefter beslöt dessa två trogna vänner att börja resa runt och hålla offentliga tal. Så de reste till Finlands industricentrum, Tammerfors, och hyrde den bästa lokalen som fanns att tillgå. Sedan beställde de löpsedlar för talet, som var betitlat ”Den stora belöningen”, och annonserade det i dagstidningen. Broder Harteva höll talet, medan broder Österman assisterade honom. I ett brev som broder Österman skrev berättar han om resultaten:

”En finsk syster gjorde full invigning och symboliserade densamma i sjön Pyhäjärvi. Sedan for hon till Wiborg, där hon nu sprider det glada budskapet som kolportör. En bibelklass bildades i Tammerfors på fem eller sex mycket intresserade personer, och sedan lämnade vi det hela åt Guds omvårdnad. Nu äro vi i Åbo, och här har vårt första finska föredrag afhållits i Brandkårhusets festsal, rymmande 1.800 personer. Här, liksom förut, stodo lika många utanför på gatan.”

Uppmuntrade av dessa goda resultat reste de två kolportörerna till Helsingfors och ordnade med att ett offentligt föredrag skulle hållas i Folkets hus’ hörsal den 22 november 1910.

[Bild på sidan 141]

Emil Österman var det första vittnet i Finland