Sedan omkring 1.200 Jehovas vittnen hade fängslats i Tyskland i början av nazitiden för att de hade vägrat att göra nazisthälsningen och bryta sin kristna neutralitet, blev tusentals i Förenta staterna utsatta för fysiska övergrepp därför att de vägrade att hälsa den amerikanska flaggan. Under veckan från den 4 november 1935 fördes en grupp skolbarn i Canonsburg i Pennsylvania till skolans pannrum och pryglades därför att de vägrade att hälsa flaggan. En av lärarna, Grace Estep, avskedades av samma orsak. Den 6 november vägrade William och Lillian Gobitas att hälsa flaggan och blev relegerade från skolan i Minersville i Pennsylvania. Deras far gick till domstol för att få sina barn intagna i skolan igen. Både den federala distriktsdomstolen och appellationsdomstolen avgjorde målet till Jehovas vittnens fördel. Men år 1940, då nationen stod på randen till krig, fastslog Förenta staternas högsta domstol med 8 röster mot 1 i målet Minersville School District v. Gobitis att flagghälsning var obligatorisk i de allmänna skolorna. Det ledde till en landsomfattande våldsvåg mot Jehovas vittnen.

Det förekom så många våldsdåd mot Jehovas vittnen att Eleanor Roosevelt (president F. D. Roosevelts hustru) vädjade till allmänheten att upphöra med övergreppen. Den 16 juni 1940 hänvisade en högt uppsatt jurist som innehade ämbetet solicitor general, Francis Biddle, i en landsomfattande radioutsändning till de skändligheter som begicks mot Jehovas vittnen och sade att dessa inte skulle tolereras. Detta hejdade emellertid inte våldsdåden.

I alla tänkbara situationer som vittnena befann sig i — på gatan, på arbetsplatsen, i tjänsten från hus till hus — höll man fram flaggor för dem och befallde att de skulle hälsa dem, annars skulle de få känna på annat! I slutet av år 1940 rapporterades det i Jehovas vittnens årsbok: ”Hierarkin och Amerikanska legionen har med hjälp av pöbelhopar som tagit lagen i egna händer begått oerhörda våldshandlingar. Jehovas vittnen har blivit överfallna, slagna och kidnappade; de har drivits bort från samhällen, kommuner och stater, tjärats och fjädrats, tvingats dricka ricinolja, bundits samman med rep och jagats som djur längs gatorna; de har kastrerats och lemlästats, smädats och förolämpats av demoninspirerade folkhopar, fängslats i hundratal utan åtal och isolerats från yttervärlden och nekats rätten att rådgöra med släktingar, vänner eller advokater. Hundratals andra har gripits och kvarhållits i ’skyddshäkte’; några har blivit skjutna nattetid; några har hotats med hängning och slagits medvetslösa. De har utsatts för otaliga former av pöbelvåld. Många har fått kläderna avslitna; deras biblar och bibelförklarande litteratur har tagits ifrån dem och bränts offentligt; deras bilar, husvagnar, hem och mötesplatser har förstörts och bränts ner. ... I åtskilliga fall, när rättegångar har hållits i pöbeldominerade samhällen, har både advokater och vittnen blivit överfallna och slagna i rättssalen. I så gott som samtliga fall där pöbelvåld förekommit har myndigheternas representanter förhållit sig passiva och vägrat att ge beskydd, och i dussintals fall har lagens handhavare deltagit i pöbelaktionerna och ibland till och med anfört pöbeln.” Från år 1940 till år 1944 förekom det över 2.500 pöbelangrepp på Jehovas vittnen i Förenta staterna.

Eftersom så många av Jehovas vittnens barn relegerades från skolan, måste vittnena i slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet driva egna skolor i Förenta staterna och Canada för att deras barn skulle få undervisning. Dessa skolor kallades Kingdom Schools (Rikets skolor).

Alla har inte ställt sig positiva till sådana stränga åtgärder mot människor som av samvetsskäl respektfullt avstår från att ta del i patriotiska ceremonier. Tidskriften The Open Forum, som utges av den amerikanska medborgarrättsföreningens avdelning i södra Kalifornien, förklarade år 1941: ”Det är hög tid att vi tar vårt förnuft till fånga när det gäller frågan om flagghälsning. Jehovas vittnen är inte illojala amerikaner. ... De bryter i allmänhet inte mot lagen, utan lever ett anständigt och ordentligt liv och bidrar till det allmänna bästa.” År 1976 skrev en kolumnist i Buenos Aires-tidningen Herald i Argentina rent ut att Jehovas vittnens ”trosuppfattningar är anstötliga bara för dem som menar att patriotism i huvudsak är en fråga om att vifta med flaggor och sjunga nationalsången, inte en fråga om hjärteinställning”. Han tillade: ”Hitler och Stalin kunde inte tåla [vittnena] och behandlade dem avskyvärt. Många andra diktatorer som önskar likformighet har försökt undertrycka dem. Men de har misslyckats.”