”I juni 1982 skrev man från Brooklyn att man skulle sända en offsettryckpress till Colombia i januari 1983”, börjar Bill. ”Glada började vi göra upp planer. I början av november fick vi så veta att tullsatserna på tryckeriutrustning skulle höjas till 15 procent den 1 januari 1983. Skulle Brooklyn gå med på att sända pressen tidigare? Och skulle det kunna åstadkommas före årets slut? Yrkesmässiga importörer och tullmäklare sade oss: ’På mindre än två månader och under helgdagarna vid årets slut, omöjligt! Försök inte ens med det.’

’Men om det är Jehovas vilja’, resonerade vi, ’kan vi göra det.’ Avdelningskontoret i Colombia hade tidigare lagt fram för Brooklyn en plan och en budget för att få pressen sänd med lastbil till staden Miami i USA och flugen till Bogotá med jumbojet — mindre besvär, mer ekonomiskt, mycket snabbare och mindre hårdhänt behandling. Vi bad Sällskapet om ett beslut, och utgivarkommittén inom den styrande kretsen godkände!

Bröderna skulle själva övervaka detta stora arbete. Den 16 november lämnade vi in licensen till Importstyrelsen för godkännande, vilket skulle ta minst en månad om den blev godkänd. Detta skulle lämna mycket kort tid kvar. Därnäst skisserade vår arbetsgrupp upp förtullningsförfarandet och arbetade ut krisplaner för varje moment. Jag tänkte att det var bäst att jag förde dagbok över händelserna.”

Dagbok över händelserna

”MÅNDAGEN DEN 20 DECEMBER: Meddelande från Miami, lastbilarna hade anlänt från New York; tryckverken och delar redo för inlastning i jumboplanen. Fortfarande inget besked om importlicensen.

TISDAGEN DEN 21 DECEMBER: Beteliten José Granados begav sig tillsammans med en tullmäklare till tullkontoret för att begära tillstånd att få nationalisera det importerade direkt vid flygplatsen. Chefssekreteraren ville inte höra på något sådant okonventionellt förslag. Då tog Granados till orda och förklarade syftet med vårt ideella sällskap. ’Sällskapet kommer att sköta om hela proceduren’, tillfogade han. ’Första leveransen kommer från Miami på torsdag.’ Tillståndet beviljades, auktoriseringen skrevs ut, undertecknades och försågs med sigill.

ONSDAGEN DEN 22 DECEMBER: Beteliten Bill Neufeld och jag begav oss tidigt på förmiddagen till Importstyrelsen. ’Hur blir det om licensen avvisas?’ Vi tillät oss inte att tänka på det. När vi anlände till kontoret, hälsade sekreteraren oss med ett varmt leende. ’Styrelsen godkände er licens i går’, sade hon. ’Gå ner en trappa och hämta den.’

TORSDAGSFÖRMIDDAGEN DEN 23 DECEMBER: Vårt vittnesteam befann sig tidigt vid flygplatsen El Dorado, en lyftkran och lågbyggda påhängsvagnar stod beredda, den stora 747:an anlände med den första av tre tunga sändningar. Tullmyndigheter, inspektörer, skattelikvidatorer och revisorer kom alla i tur och ordning med sina invändningar. Men fotokopior av den officiella auktoriseringen avlägsnade allt motstånd.

FREDAGEN DEN 24 DECEMBER: Den andra jumbolasten mottagen och nationaliserad. Inga problem trots kristenhetens helgdagsafton.

ONSDAGEN DEN 29 DECEMBER: Sista leveransen anländ enligt schemat, förtullad och ivägkörd till avdelningskontoret utan något hinder just i tid före dämpningen av takten och upphörandet av officiell verksamhet vid årsskiftet.

Det ’omöjliga’ hade uträttats! I Betelhemmet hade glädjen vid årsskiftet ingenting att göra med det världsliga nyåret. Det var jubel över att Jehova med framgång hade krönt ansträngningarna att få Colombias offsetpress in i tryckeriet före tidsfristens utgång den 31 december 1982!”

[Bilder på sidan 124]

Trots att experter sade: ”Omöjligt! Försök inte ens med det”, flögs Colombias rotationstryckpress in med jumbojet till en ansenlig besparing.