• Fjädrar – ett under av formgivning
    Vakna! – 2007 | Juli

    • Fjädrar – ett under av formgivning

      MED några kraftiga vingslag flyger en fiskmås upp mot skyn. Väl uppe cirklar den runt på vindarna utan att röra vingarna. Förutom några små justeringar i vingarnas och stjärtens vinkel hänger den nästan orörlig i luften. Vad är det som gör att den kan glida fram med sådan skönhet och fulländning? En stor del av förklaringen ligger i dess fjädrar.

      Fåglar är de enda djur i dag som har fjädrar, och de flesta har olika slags fjädrar. De som syns tydligast är de täckande konturfjädrarna. Det är de som ger fåglarna deras mjuka strömlinjeform. Till konturfjädrarna hör vingpennorna och stjärtpennorna, vilka är viktiga för fåglarnas flygförmåga. En kolibri kan ha färre än 1 000 konturfjädrar, och en svan fler än 25 000.

      Fjädrar är ett under av formgivning. Fjäderns skaft är böjligt och mycket starkt. Från skaftet utgår rader av fina strålar, fanstrålar, som hakar i varandra och bildar fjäderns släta, bärande yta, dess fan. Fanstrålarna hakar i varandra med hjälp av hundratals små bistrålar som griper tag om intilliggande bistrålar, ungefär som i ett blixtlås. När bistrålarna dras isär, för fågeln helt enkelt ihop dem igen genom att putsa sig. Du kan göra samma sak genom att varsamt dra en uppruggad fjäder mellan fingrarna.

      Vingpennorna är asymmetriska – framkanten på fanet är smalare än bakkanten. Den här klassiska utformningen av bärytan gör att varje vingpenna fungerar som en liten vinge i sig. Om du undersöker en handpenna lite närmare, kommer du också att se en skåra som sträcker sig längs skaftets undersida. Denna enkla detalj i utformningen stärker skaftet och gör att det kan böjas och vridas utan att bli skadat.