I slutet av 1998 inträffade en naturkatastrof i Karpatorutenien. Enligt officiella källor översvämmades 6 754 hus, och 895 hem totalförstördes av jordskred. Av de förstörda husen var det 37 som tillhörde vittnen. Avdelningskontoret i Lviv sände omedelbart en lastbil till området med mat, vatten, tvål, sängar och filtar. Längre fram skickade bröder från Canada och Tyskland dit kläder och hushållsartiklar. Vittnen från Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern sände livsmedel och även byggnadsmaterial till nya hus för att ersätta dem som hade förstörts. Många bröder från trakten hjälpte också till i återuppbyggnadsarbetet. Vittnen kom med mat, kläder och ved, inte bara till sina medvittnen, utan också till andra. De snyggade upp på gårdar och fält och hjälpte till med att reparera hus som tillhörde människor som inte var vittnen.

Sanningen motiverar en människa att hjälpa och stödja andra. Vi kände detta speciellt 1998, då det var en väldig översvämning i Karpatorutenien och hundratals, ja hundratals människor förlorade sina hem och alla sina tillhörigheter på en enda natt.

Inom två dagar anlände en grupp bröder till platsen och bildade hjälpkommittéer. De beslutade om vad slags hjälp som varje familj och varje by skulle få. Två byar var särskilt hårt drabbade, Vary och Vysjkove. På bara ett par tre dagar hade man planerna klara beträffande vilken familj som skulle få vad för slags hjälp och vem som skulle ge hjälpen. Sedan kom våra bröder i lastbilar och började skyffla bort gyttjemassorna.

De hade med sig torr ved, vilket förvånade alla i trakten. De som inte var vittnen häpnade. En syster från Vysjkove befann sig där ett lag bröder höll på med att skyffla bort gyttja. En journalist kom fram till henne och frågade: ”Vet du vilka de här människorna är?”

Hon svarade: ”Jag känner dem inte personligen, eftersom vi talar olika språk – rumänska, ungerska, ukrainska och ryska. Men en sak vet jag: De är mina bröder och systrar, och de hjälper mig.”

Inom två eller tre dagar hade bröderna sänt hjälp och tagit hand om de familjer som hade blivit inlogerade på andra platser. Men efter ett halvår hade praktiskt taget alla vittnenas hus blivit återuppbyggda, och vittnena var de första från den trakten som återvände för att bo i sina nya hus.