• Mjuka koraller — havets blomsterdjur
    Vakna! – 1989 | 22 mars

    • Men har du någonsin tänkt på korall som en mjuk, ömtålig blomma? Det finns flera arter av mjuk korall, vilka på grund av sin varierande form och färg har kallats för blomsterdjur. Den mjuka korallen börjar också sitt liv som en simmande larv, men avsöndrar sällan massiva kalciumkarbonatskelett. Dessa köttiga och trädlika koraller kan därför växa snabbare än stenkorallerna, men de är inte alls lika beständiga.

      En sådan mjuk korall har en stor och gummiaktig, trädliknande kropp och kallas för blomsterdjur, därför att den liknar en vacker blomma, trots att korall är ett djur och inte en växt. Barkkorallen uppehålls endast av små kalkspatsnålar (vilka liknar skivade mandlar) och ett hydrauliskt tryck i den köttiga kroppsvävnaden. För att ge form åt sin gestalt tar dessa koraller in havsvatten på liknande sätt som uppvärmd luft fyller en varmluftsballong, men vattentrycket är inte stort, och inte heller är vattnet varmt. Men tillsammans med verkan av det omgivande vattnet är trycket tillräckligt stort för att hålla kroppen och dess grenar uppe. På grund av sin uppbyggnad blir denna art av korall sällan högre än en meter, och den föredrar laguner och lugna platser i havet.

      När dessa barkkoraller är uppblåsta till sin trädlika form, är de mycket vackra och påminner iakttagaren om en vacker mångfärgad blomsterträdgård fylld med fina blommor. Deras genomskinliga kroppar är en fröjd för ögat, när de fångar det omgivande vattnets ljus och färg, och grenarna har vita, gula, gyllene, rosa, röda eller purpurfärgade polyper.

      Ett annat slag av mjuk korall är havsanemonen. Havsanemonen kallas så på grund av att den liknar sin namne, anemonen. Det finns flera arter av havsanemoner, och de skils från varandra genom det antal ”kronblad” (tentakler) som omger polypens munskiva.

      Dessa utsökta vita eller brunvita koraller är inte lika färgrika som barkkorallerna, men deras storlek, långa stjälkar och vackra form är en fröjd att iaktta på reven. En koloni kan växa till en bredd av mellan fyra och sex meter och kan ge dykaren en känsla av att iaktta ett fält med blommor, som täcker böljande kullar. Strömmar sätter polyperna i rörelse, och man får en illusion av en bris som drar fram mellan dessa blommor och får dem att vaja sakta i takt med vattnets rörelser.