schaktmaskiner och tändstickor. Hon förvandlar dem till kala, ärriga, förbrända och övergivna ökenområden. Denna obevekliga ödeläggelse av jordens tropiska skogar sker nu i en takt av 50 tunnland per minut, eller mer än 100.000 kvadratkilometer om året, en areal som ungefär motsvarar Österrikes.

År 2000 kommer, enligt vissa experter, omkring 12 procent av den tropiska regnskog som fanns kvar år 1980 att vara borta — ingen liten bedrift av människan ens med tanke på hennes erkänt destruktiva läggning. Borta kommer också de exotiska fåglarna att vara, de vilda djuren och hela det växtliv som inte förekommer i några andra klimatzoner på jorden. Människan fördärvar en del av det mycket sinnrika ekosystem som är av så vital betydelse för hennes liv och som förser henne med oändligt många nyttiga ting.

Mer än hälften av de mediciner som människan använder kommer från växter av olika slag, en hel del av dem från tropiska växter. Vad skulle industrin göra om den inte hade tillgång till gummi, terpentin, rotting, bambu — allt detta som har sin naturliga växtlokal i de tropiska skogarna — plus en lång rad fibrer, hartser, färgämnen och kryddor? Blint och urskillningslöst förstör människan ovärderliga rikedomar.

Dessa stora skogar producerar oerhörda kvantiteter livgivande syre. Somliga vetenskapsmän varnar för att denna omfattande avverkning av syreproducerande skogar mycket väl skulle kunna förstärka den fruktade drivhuseffekten och leda till katastrofala höjningar av havets nivå.

Den omfattande skogsavverkningen har redan fått allvarliga och omedelbara konsekvenser i stora delar av världen. I sådana nationer som Brasilien, Indonesien och Filippinerna har stora områden av tät djungel förvandlats till rena ödemarker. ”I sydöstra Asien finns det så mycket som 10 miljoner hektar tidigare skogbevuxen mark, där det enda som nu växer är sega och oanvändbara halvgräs som varken duger till föda, bränsle eller foder”, rapporterar World Resources Institute.

Om den nuvarande avverkningen och avyttringen av enorma kvantiteter timmer fortsätter, kommer Fijis skogar att vara avverkade inom 20 år, Thailands vid sekelskiftet och regnskogen på det filippinska låglandet år 1990, rapporterar Science Digest. I Australien har skövlandet av skogarna gått mycket långt — två tredjedelar av dess regnskogar är helt borta! Och i Indien faller årligen 1,3 miljoner hektar skog för yxan.

”Vad situationen i mitten av 1980-talet beträffar”, sägs det i tidskriften Natural History för april 1986, ”så håller vartenda land i Afrika på att förlora sitt skogstäcke. Faktum är att bristen på skog nu är regel i hela tredje världen.” I 63 länder hugger de 1,5 miljarder invånarna ner skogen i snabbare takt än den kan återbildas, vilket skapar ett underskott som bara kan leda till att tillgångarna på virke och ved blir fullständigt uttömda. Experter förväntar att detta underskott skall ha fördubblats år 2000.

Förstöringen av skogarna berör själva grundförutsättningen för människans förmåga att existera — jordbruket. När människan hugger ner träden på berg och kullar för att så sin säd, spolas jorden för det första mycket snabbt bort, när det inte finns någon vegetation som håller den på plats. I länder där det är ont om bränsle är det också så att ”uppskattningsvis 400 miljoner ton djurspillning bränns upp varje år. ... Denna förbränning av ett potentiellt gödselmedel beräknas minska spannmålsskördarna med över 14 miljoner ton”.

Är jordens stora skogar verkligen dömda att tillintetgöras av obevekliga krafter? Eller kommer denna generation att bevara en stor del av jordens resurser och skönhet åt sina barn? Den talar mycket om problemen och skriver ännu mer, men den gör inte mycket åt dem. Vilken framtid kommer den då att ge sina barn? Det kan endast tiden utvisa, och tiden håller på att rinna ut.

Vilken framtid väntar oss och våra barn?

EN FAMILJ kan inte ge ut mer pengar än den tjänar och ändå bibehålla en stabil ekonomi. En nation kan inte betala ut mer än den får in och fortfarande ha god ekonomi. Inte heller när det gäller miljön kan vi fortsätta att leva över våra tillgångar. Vi kan inte slösa bort mer matjord än som hinner bildas, inte producera mer koldioxid än växterna kan förbruka, hugga ner fler träd än vi planterar eller förorena mer luft och vatten än jorden kan rena. Den som lever över sina tillgångar måste förr eller senare avlägga räkenskap