Vem blir inte varm i hjärtat vid åsynen av en vacker skog? Men på många platser är skogarna inte längre gröna och lummiga.

I Västtyskland, där 29 procent av arealen är täckt av skog, var 34 procent av alla träd i skogarna skadade i viss utsträckning år 1983. År 1985 hade andelen skadade träd ökat till 53 procent!

Skogsdöden — ett problem som berör dig också!

ÄR DU bra på att gissa gåtor? Försök då att gissa den här: Jag är hundratals år äldre än du men riskerar nu att dö en förtidig död. Även om jag är en, består jag av många, som sorgligt nog blir allt färre. Och trots att jag är grön, kallas jag svart. Vad är jag?

Om ditt svar är Schwarzwald (”Svarta skogen”) i Tyskland, gissade du rätt. Den mörka, täta granskog som en gång täckte dess bergssluttningar och gav den dess namn håller sorgligt nog på att förgöras av en tyst dråpare. Men det är inte allt!

”Från Italien till Danmark, ja, över hela Europa håller skogarna på att dö”, sade skogsvårdsexperten professor Peter Schütt vid universitetet i München år 1983. Med tanke på att det nu finns otvetydiga bevis för att problemet har spritt sig längre norrut, till Skandinavien, har hans ord sedan dess fått ännu större aktualitet.

I Nordamerika, och i synnerhet i Canada, brottas man också med detta problem, men ingenstans har det antagit så oroväckande proportioner som i Europa. Och eftersom de tyska skogarna, som täcker 29 procent av landets totala areal, har spelat en så framträdande roll i landets historia och sägner, förefaller det lämpligt att man på många platser har lånat in ett tyskt ord — Waldsterben — för att beskriva problemet med ”skogsdöd”.

Hur skogsdöden påverkar dig

Tycker du om att ta dig en skogspromenad då och då? Blir du varm om hjärtat när du ser barnens hänförelse över att få se rådjur och andra vilda djur i deras naturliga omgivningar? Tänk på att utan skogar blir det inga fler sådana promenader, inga vilda djur, ingen uppfriskande skogsluft.

Tänk också på vilka negativa verkningar i nationalekonomiskt avseende det skulle få för sådana virkesproducerande länder som Sverige och Canada, om skogsdöden skulle fortsätta. Hela världsekonomin skulle faktiskt bli lidande. Försök att föreställa dig hur dyra träprodukter av olika slag skulle kunna bli, inklusive papper.

Bristen på skog skulle också kunna leda till katastrof i bergstrakterna. I en undersökning som nyligen publicerades i München sägs det att hälften av byarna i det bayerska alpförlandet hotas av ”nedfallande stenblock, laviner och översvämningar” som skulle kunna göra ”vägarna mellan byarna oframkomliga”. Situationen sägs vara likartad i andra alpregioner.

Men det allra största hotet, säger professor Schütt varnande, är det faktum att ”våra skogars ekosystem kommer att bryta samman inom de närmaste tio eller tjugo åren”, om inte någonting görs snart. Ett sådant sammanbrott skulle leda till en minskning av antalet växt- och djurarter. Det skulle påverka klimatet och leda till temperaturförändringar i hela världen. Det skulle också förändra nederbördsmönstret och därigenom äventyra vattenförråd och skördar.

Och hur är det då med vår hälsa? Kan vi förvänta att människor utan hälsofara skall kunna andas samma förorenade luft som tydligtvis dödar våra träd? I en tysk undersökning hävdas det att man har upptäckt ett samband mellan skogsdödens spridning och omfattning och förekomsten och omfattningen av sjukdomar i människans andningsorgan. En doktor vid University of California uppges ha sagt att ”om inget botemedel för cancer upptäcks inom de närmaste 45 åren, så kommer många människor att bli lidande, men om vi inte kommer på något sätt att bevara naturen inom de närmaste 75 åren, kommer alla att bli lidande”.

Doktor Albert Hofmann i Schweiz säger att ”om det inte är någon grundläggande skillnad i fråga om det sätt varpå skogsträd och fruktträd eller andra ätliga växter, spannmål etc. assimilerar koldioxid”, vilket det uppenbarligen inte är, ”då måste det betraktas som mycket möjligt att andra växter som människan använder till föda också kommer att börja dö inom överskådlig framtid”. Han säger avslutningsvis: ”När våra skogar dör, utsätts själva grunden för allt liv på jorden för allvarlig fara.”

Med tanke på situationens allvar är det sannerligen inte någon överdrift när det sägs i boken Unser Wald Muss Leben (Vår skog måste leva) att våra döende skogar ställer oss inför ”den största utmaningen i vår tid”.

Det har med visst fog sagts: ”Först dör skogarna, sedan människorna.” Kan man göra något åt saken?

[Ruta på sidan 3]

Inte bara ett tyskt problem

Schweiz: Enligt en nyligen avslutad undersökning beräknas andelen sjuka träd ha stigit till 46 procent, en 10-procentig ökning under det senaste året.

Österrike: Chefen för Skogsvetenskapliga fakulteten vid lantbruksuniversitetet i Wien säger att hälften av träden i landet uppvisar påtagliga sjukdomssymptom. Han förklarar: ”Det finns inte ett enda träd kvar i hela Österrike som inte lider av latenta skador.”

Jugoslavien: Påtagliga sjukdomssymptom kan observeras hos olika typer av gran.

Frankrike: Förekomsten av skogsdöd förnekades så sent som 1983, men nu finns det tydliga tecken på att träden har börjat angripas.

Luxemburg: År 1984 kom de första rapporterna om skadade skogar.

Tjeckoslovakien: I Erzgebirge, som ligger i gränstrakterna mellan DDR och Tjeckoslovakien, uppges över 50.000 hektar skog redan ha dött.

Belgien: Omkring 70 procent av skogarna i östra delen av landet uppges vara skadade.

England och Skottland: Den brittiska skogskommissionen meddelade år 1984 att skadeverkningarna på träden i södra och västra Skottland och i nordvästra England var ”nya och tämligen utbredda hos ett antal arter”.

Sverige: ”Luftföroreningarna är alltså ett reellt och allvarligt hot mot våra skogsekosystem och den framtida virkesproduktionen, om vi inte snabbt minskar utsläppen.” — Lantbruksuniversitetets rapport om skogsskadeinventeringen.

Kan skogarna räddas?

”MED många slag fälles också den största ek.” Så skrev den engelske 1500-talsförfattaren John Lyly. Dessa ord har i sanning en profetisk klang för Västtyskland, där antalet angripna ekar fortsätter att öka. Detta är naturligtvis inte första gången som träd har blivit sjuka och dött. Men ändå har skogarna lyckats överleva i hundratals år. Varför då denna uppståndelse?

Skogsträdens sjukdomar drabbar i normala fall bara en viss art. Men i detta fall är alla större arter i Centraleuropa angripna. Aldrig tidigare har skogsdöden förekommit på så många platser samtidigt eller spritt sig med sådan hastighet. Aldrig tidigare har skadegörelsen varit så omfattande och träden drabbats så urskillningslöst, vare sig de växer i mager eller fet jord, i alkalisk jord eller i sur, på låga höjder eller på höga.

Förr i tiden var det också lätt att fastställa orsaken — en torka, en skadeinsekt, en svampsjukdom. Om det var så att förorenad luft från en närbelägen industrianläggning bar skulden, var det lätt att upptäcka vilket speciellt giftämne som hade förorsakat skadan. När skogsvårdsmyndigheterna såg de första sjukdomstecknen i slutet av 1970-talet, var det därför naturligt att misstankarna riktades mot dessa ”normala” orsaker. Men sedan såg de att sjukdomen började omfatta fler och fler arter: först silvergranar, sedan gran och tall och längre fram bok, ek, lönn och ask. Med bestörtning lade de märke till ett allt större antal träd som var hämmade i växten, träd med missbildade rotsystem, träd vars löv eller barr började bli gula och falla av. Dessa och andra dittills okända symptom bevisade att de hade att göra med ett nytt fenomen. Vem var den skyldige, som dödade deras skogar? De förstod snart att de hade funnit boven i dramat: surt regn.

Det sura regnets roll

Svaveldioxid och kväveoxider släpps ut av kolkraftverk, industripannor och motorfordon. Surt regn bildas när dessa gaser reagerar med vattenånga och bildar svaga lösningar av svavelsyra och salpetersyra. Dessa skadliga ämnen kan spridas över stora områden, till och med till andra länder.

I Canada hävdar man till exempel att svavelhaltiga utsläpp från kraftverk i Förenta staterna i stor utsträckning bär ansvaret för det sura regn som ödelägger dess skogar och vattendrag. En liknande situation råder i Europa, där surt regn, som troligtvis ursprungligen kommer från Centraleuropa, har gått illa åt sjöar och floder i Skandinavien, ökat deras surhetsgrad och dödat fisken.

När det sura regnet sipprar ner i marken, bryter det ner naturliga mineral, som innehåller till exempel kalcium, kalium och aluminium, och för dessa ämnen ner till de undre jordlagren, varigenom träd och andra växter berövas viktiga näringsämnen. Men vid närmare undersökningar har det visat sig att detta inte är den enda orsaken till våra dagars skogsdöd. De försök som gjorts att närmare precisera orsaken har emellertid varit resultatlösa.

Den olösta gåtan

En meteorolog medgav: ”Vi är som en skara blinda män som försöker få tag i en elefant.” En svensk skogsvårdsexpert tog faktiskt nyligen upp 167 olika teorier som har framförts för att förklara orsaken till problemet.

Vad orsaken nu än är, har man ”delvis gått ifrån tanken på från andra länder kommande svaveldioxid”, heter det i den amerikanska tidskriften Smithsonian, ”åtminstone i Schwarzwald”. Detta beror på att halten av svaveldioxid i atmosfären är lägre nu än den var för 15 år sedan, och som det påpekas i Smithsonian är den ”allra lägst där träden är som sjukast”.

Vetenskapliga undersökningar tycks nu ge vid handen att små mängder giftiga metaller som spys ut i atmosfären genom bilavgaser och förbränning av fossila bränslen förenar sig med det sura regnet och förstör de näringsämnen som är nödvändiga för att hålla träden vid liv. Vissa experter tror att den fortgående försurningen av jorden kan göra att spårelement löses upp och upptas av rötterna och därigenom stryper trädets vattentillförsel.

Hans Mohr, som innehar en lärarbefattning vid universitetet i Freiburg, hävdar att problemet tycks förorsakas av kväve, just det ämne som växterna ofta lider brist på. Han åberopar forskningsresultat som visar att kväveföreningarna i atmosfären har ökat med 50 procent under de 20 senaste åren. Denna ökning har främst sin grund i bilavgaser, elektriska urladdningar, gas-, olje- och koleldade centralvärmeanläggningar samt ammoniakutsläpp från jordbruket och sopförbränningsanläggningar. Bernhard Ulrich vid universitetet i Göttingen hävdar att träden inte kvävs av det som finns i luften, utan förgiftas av det som finns i jorden. Andra experter höjer ett anklagande finger mot ozonhalterna, den sjunkande grundvattennivån eller den ineffektiva skogspolitiken.

”Ett nytt forskningsprojekt”, sägs det i tidskriften Smithsonian, ”gör gällande att det inte är någon enskild luftförorening som bär skulden, utan snarare en hittills okänd form av samverkan dem emellan, som gör att den sammanlagda effekten blir större än delarna.” Detta är mycket möjligt. Det finns närmare 3.000 kemiska föreningar som kan betecknas som luftföroreningar. Koncentrationen av dessa har byggts upp under åtskilliga årtionden, vilket lett till att skogarna utsatts för ständiga påfrestningar.

Så länge det ekologiska systemet var intakt och tillräckligt starkt för att motstå verkningarna av föroreningen, gick allt bra. Men när det nu dyker upp sådana sjukdomsorsaker som frost, torka och skadeinsekter är träden för svaga för att kunna stå emot.

Det är tydligt att det är många faktorer som bidrar till att bringa Tysklands stolta ekar på fall. Att försöka avgöra exakt vilken förorening som bär huvudansvaret för deras frånfälle är lika omöjligt och meningslöst som att försöka säga vilken av tio rinnande vattenkranar som till sist får behållaren att flöda över.

Vad görs för närvarande?

Införstådda med att någonting måste göras snabbt, om inte det värsta skall hända, tar kommunala, regionala och statliga myndigheter nu till ”kortsiktiga lösningar för att bevara träden till dess man lyckas finna en långsiktig lösning”, som en tidskrift uttryckte det. Under tiden bedrivs en omfattande forskning, som bland annat inbegriper IR-fotografering (infrarött ljus) av skogarna från luften för att avgöra hur stora skadorna är och vilka åtgärder som bör vidtas.

”Varför kan de helt enkelt inte plantera nya träd för att ersätta de angripna?” kanske du undrar. Men så enkelt är det inte; nyplanterade träd har nämligen redan börjat uppvisa samma sjukdomssymptom som de äldre träden. Man har också försökt använda gödselmedel för att motverka utarmningen av jorden, men inte ens detta har haft någon större framgång.

Åtgärder för att minska luftföroreningen ges nu högsta prioritet. Man har infört strängare miljölagar för industrin, och i Västtyskland hoppas man att man med hjälp av dessa lagar skall ha minskat svaveldioxiden i luften med omkring två tredjedelar och kväveoxiderna med omkring hälften i mitten av 1990-talet.

Generöst tilltagna skattelättnader har getts åt personer som varit villiga att köpa bilar som utrustats med vissa anordningar, till exempel katalysatorer, som i hög grad minskar luftföroreningarna. Som en extra sporre har blyfri bensin ofta getts ett lägre pris än blyad. I Österrike kan man, i motsats till i de flesta andra europeiska länder, få tag i blyfri bensin överallt. I Schweiz trädde nya miljölagar i kraft i slutet av år 1986, vilka också hade till syfte att främja försäljningen av bilar utrustade med katalytisk avgasrening.

Dessa åtgärder vidtas eftersom skogsdöden, enligt chefen för Skogsvetenskapliga fakulteten vid lantbruksuniversitetet i Wien, inte kan hejdas med mindre än att luftföroreningarna nedbringas till 1950 års nivå. Men är detta realistiskt när antalet motorfordon enbart i Västtyskland, som har fler bilar per kvadratkilometer än någon annan nation i världen, är över 19 gånger så stort som det var då?

Undersökningar visar att hastighetsbegränsningar i hög grad skulle nedbringa bilarnas farliga avgasutsläpp. Förslag i den riktningen har emellertid mött hårdnackat motstånd. Men trots den allmänt beryktade tyska fortkörningsmentaliteten har somliga bilförare börjat inse att de för sina skogars skull — för att inte tala om det egna livet — måste sakta farten. Andra åter tillbakavisar själviskt alla sådana restriktioner. Typiska för dessa är de förare som har följande dekal på sina stötfångare: ”Min bil går lika bra utan skogar.”

En mycket viktig faktor när det gäller att lösa detta problem är således att övertyga enskilda individer och de styrande om vikten av samarbete. Eftersom luftföroreningar inte tar någon hänsyn till nationella gränser, är det nödvändigt med internationella handlingsprogram. De försök som gjorts att utforma en enhetlig linje inom EG har hittills varit resultatlösa.

Vad mer kan göras?

Många människor anser att mer måste göras. Denna känsla har i själva verket bidragit till uppkomsten av ett nytt politiskt parti i Tyskland som kallas ”de gröna”. Detta parti är starkt engagerat i miljöskyddsfrågor och började vinna nationellt erkännande i slutet av 1970-talet. År 1983 fick det slutligen tillträde till den tyska förbundsdagen, då det vid valen erhöll 27 mandat och samlade 5,6 procent av rösterna.

Det finns ett tyskt talesätt som säger att grönt är hoppets färg. Men har ”de gröna” något hopp att erbjuda skogarna? Trots goda avsikter och idealistiska mål har partiet haft ringa framgång. Många medborgare anser att dess anhängare är politiskt naiva och kommer med alltför lättvindiga lösningar på komplicerade problem.

Många vidtar emellertid praktiska åtgärder för att minska luftföroreningarna i största möjliga mån. De kör långsammare, inskränker antalet resor, samåker till arbetet, använder blyfri bensin och lyder de miljölagar som myndigheterna utfärdar. Men detta är uppenbarligen ändå inte tillräckligt.

Trots stridsropet ”Rädda våra skogar” har de ansträngningar som människor hittills gjort för att bevara skogarna inte varit särskilt framgångsrika. Inte ens de ”goda nyheter” som framfördes i en rapport som publicerades i september 1986 är till någon större tröst. De talar om ”en stabilisering på hög nivå”, vilket enkelt uttryckt betyder att skogsdöden fortfarande sprider sig men i långsammare takt än för några år sedan.

Enligt en ledande tysk dagstidning erfar forskarna nu en allt starkare känsla av maktlöshet. Den citerar professor Peter Schütt vid Skogsinstitutet i München, som nyligen förklarade för en bekymrad åhörarskara: ”Låt oss inte lura oss själva. Vi har för länge sedan nått den yttersta gränsen för våra möjligheter.” Han sade varnande att om de ansträngningar som nu görs för att hejda luftföroreningen misslyckas, ”finns det absolut ingenting mer vi kan pröva”.

Hur kan då utsikterna att lösa luftföroreningsproblemet beskrivas? Dåliga, mörka eller dystra — välj vilket du vill. ”Kvaliteten på luften har inte blivit bättre”, förklarar den schweiziska tidningen Die Weltwoche. Den fortsätter: ”Växtfysiologerna är fortfarande engagerade i det tidskrävande, omständliga arbetet med att försöka avgöra vilken förorening som drabbar vilket träd i vilken utsträckning, ... [medan] de en gång så oroade bilförarna börjar återfå sin gamla självsäkerhet och kör fortare än de borde göra. Försäljningen av bilar med katalytisk rening har stagnerat. ... Det är inte mycket som har förändrats, förutom att upphetsningen [över skogsdöden] för länge sedan har lagt sig.”

En realistisk lösning nära förestående

Att tro att människor framgångsrikt skall kunna lösa problemet med skogsdöden är orealistiskt. Varför det? Därför att de saknar exakt kunskap, både om dess orsaker och om effektiva metoder för att bekämpa den. Därtill kommer att människor saknar förmåga att styra sådana naturkrafter som väderleksmönster och ekosystem.