Vad är det som gör de här reservaten så betydelsefulla? Omkring 85 procent av Gabons yta är fortfarande täckt av skog, och så mycket som 20 procent av de växtarter som finns här finns inte någon annanstans. Dessutom är dess regnskogar en fristad för låglandsgorillor, schimpanser, skogselefanter och många andra utrotningshotade arter. De nyligen inrättade nationalparkerna i Gabon fyller en viktig funktion när det gäller att skydda och bevara den biologiska mångfalden i Afrika.

Inne i regnskogen hoppar apor omkring högt uppe bland trädkronorna, och fjärilar i vackra färger fladdrar omkring i de soliga gläntorna. Fruktfladdermössen sover i sina favoritträd under dagen, och sedan, under natten, sätter de i gång med det viktiga arbetet att sprida frön över skogen. Vid skogens utkanter flyger skimrande solfåglar omkring och suger nektar från blommande träd och buskar. Det är inte svårt att förstå varför Loango har beskrivits som ”en plats där man kan få uppleva Ekvatorialafrika när det är som bäst”.

Lopé – ett av gorillans sista fästen

I Lopé nationalpark finns stora områden jungfrulig regnskog och i norr ett lapptäcke av savanner och vattendrag kantade av skog. Det är en idealisk plats för naturälskare som vill studera gorillor, schimpanser eller mandriller i deras naturliga livsmiljöer. Här finns mellan 3 000 och 5 000 gorillor inom ett skyddat område på 5 000 kvadratkilometer.

Augustin, som tidigare arbetade inom parkförvaltningen, kommer ihåg något unikt som hände 2002, då han mötte några gorillor. Han berättar: ”En gång när jag var ute i skogen stötte jag på en familj med fyra gorillor. Hanen, en stor silverrygg på omkring 35 år, stod alldeles framför mig. Han måste ha vägt åtminstone tre gånger så mycket som jag. Jag gjorde som jag blivit rekommenderad och satte mig genast ner, böjde huvudet och tittade ner i marken för att visa min underkastelse. Gorillan kom och satte sig bredvid mig och lade handen på min axel. Sedan tog han min hand, öppnade den och undersökte min handflata. När han väl förvissat sig om att jag inte var något hot mot hans familj lunkade han vidare in i djungeln. Det var en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag upptäckte hur fascinerande det är att få komma i kontakt med djuren i deras naturliga livsmiljö. En del dödar gorillor för köttets skull eller för att de felaktigt tror att de är farliga, men i själva verket är de fredliga djur som vi bör skydda.”

I Lopé samlas mandriller, stora babianer, i stora grupper. Ibland är det över 1 000 djur i en enda grupp. Det är en av de största samlingarna av primater i världen, och det är minst sagt en högljudd sådan. En besökare från Kamerun berättar om ett möte med en av de här stora grupperna.

”Vår guide kunde spåra upp mandrillerna tack vare att flera av dem var försedda med radiosändare. Vi stannade till ett stycke framför mandrillgruppen, byggde snabbt upp ett gömställe och väntade där tills de kom. I 20 minuter lyssnade vi till ljuden från alla fåglar och insekter i skogen. Men lugnet bröts tvärt när mandrillflocken närmade sig. Ljudet av grenar som bröts av och deras höga läten gav mig intryck av att en stor storm var på väg. Men när jag fick syn på ledarna för flocken såg de mer ut som en förtrupp till en armé. De stora hanarna anförde flocken och gick med raska kliv på marken, medan honorna och ungarna hoppade från gren till gren ovanför. Plötsligt stannade en av de stora hanarna upp och tittade sig misstänksamt omkring. En ung mandrill uppe i träden hade upptäckt oss och slagit larm. Gruppen ökade takten och började föra ännu mer oväsen genom att uppretat utstöta ilskna skrik. Inom några minuter var de borta. Guiden beräknade att omkring 400 apor hade passerat förbi oss.”

Schimpanser för lika mycket oväsen som mandriller och är till och med ännu svårare att få syn på när de pilar fram genom skogen i ett ständigt sökande efter föda. Däremot får besökare alltid en glimt av markattan, som tillhör arten mörk vitnäsa och som ibland håller till på den omgivande savannen. Den skyggaste av Lopés invånare är kanske solsvansmarkattan, en inhemsk art som upptäcktes för bara omkring 20 år sedan.

Skogens stora, färggranna fåglar – till exempel turakoerna och näshornsfåglarna – annonserar sin närvaro genom hesa rop. Omkring 400 fågelarter har observerats i parken, vilket gör den till ett paradis för fågelskådare.