Regnskogar i Nordamerika?

Det är en behaglig höstmorgon. Vid parkens huvudkontor i Port Angeles väntar vår guide, Mike, en lång och bredaxlad man från trakten. Han är stolt över att kunna visa regnskogens rikedomar för besökande som jag och min fru. ”Regnskogarna är kanske det som är mest framträdande i Olympic [National Park]”, säger han med märkbar förtjusning. ”Benämningen [regnskog] används vanligen om skogar i tropikerna. De som finns här tillhör de mindre av de regnskogar som finns i tempererade delar av världen.” På frågan varför skogarna i Olympic räknas som regnskog svarar Mike snabbt med följande fakta: Skogarna tillförs onormalt stora regnmängder som faller på Olympicbergens västra sluttningar – från omkring 2 000 millimeter per år nära kusten till 4 000 millimeter eller mer längs floddalarna vid bergens utlöpare. Största delen av regnskogarna ligger utmed de tre dalar som floderna Hoh, Queets och Quinault rinner genom.

Våra steg blir nästan ljudlösa på den halvmetertjocka mattan av vegetation och förmultnat material som täcker marken. Skogen är så tät att den stänger ute väder och vind – det regn som så ofta faller här silar bara ner som ett slags grönskimrande dis. Solljuset syns på marken enbart som små diffusa fläckar. Den mest lågmälda fågelsång upplevs som ljudlig, och då och då får vi en skymt av hjortar som rusar förbi som bruna skuggor mellan de mosstäckta trädstammarna.

Träd som växer upp från träd

Eftersom frön på grund av den svårgenomträngliga markvegetationen sällan lyckas gro, har nedfallna och murknande träd fått tjäna som ”plantskola” för de flesta av skogens större träd. Trädstammarna fungerar som gödande värdväxter för de frön som dimper ner på dem – vilket är förklaringen till att man här och var kan se stora träd växa på rad längs jättestora kullfallna stammar. Ja, det finns rentav en och annan allé, som om någon noggrant har planterat träden i prydliga rader.

[Bilder på sidan 23]

Det glaciärtäckta Mount Olympus sluttningar ner mot regnskogen vid floden Hoh