Innebär detta att den oskyldiga hustrun kan förlåta sin man som har begått äktenskapsbrott — åtminstone i den bemärkelsen att hon inte hyser bittert agg — och ändå bestämma sig för att skilja sig från honom?

Förlåtelse och skilsmässa

Under sin jordiska tjänst talade Jesus vid tre tillfällen om skilsmässa. (Matteus 5:32; 19:3—9; Lukas 16:18) Intressant är att Jesus inte en enda gång vid något av de här tillfällena nämnde förlåtelse. I Matteus 19:9, till exempel, säger han: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” Genom att säga ”utom på grund av otukt” erkände Jesus att sexuell omoraliskhet skulle ge den oskyldiga hustrun rätten, eller den skriftenliga ”grunden”, att skilja sig. Jesus sade emellertid inte att den oskyldiga hustrun skulle skilja sig. Men han gjorde en klar antydan om att hon kunde göra det.

Äktenskapet är ett band som binder två människor samman. (Romarna 7:2) Men när en av dem är otrogen, kan bandet klippas av. I sådana fall måste den oskyldiga hustrun fatta två beslut. För det första: Skall hon förlåta? Som vi har sett är en avgörande faktor i sammanhanget om den som har begått äktenskapsbrottet uppriktigt ångrar sig eller inte. När mannen visar ånger, kan den oskyldiga hustrun med tiden förlåta honom — åtminstone i den bemärkelsen att hon inte känner förbittring eller hyser agg.

Det andra beslutet är: Skall hon ta ut skilsmässa? Varför väcks den här frågan, om hon redan har förlåtit honom?b Ja, hur är det om hon har välgrundade skäl att vara orolig för sin egen och sina barns säkerhet, särskilt om hennes man tidigare har misshandlat dem? Eller hur är det om hon fruktar för att bli smittad av en sexuellt överförd sjukdom? Eller hur är det om hon djupt inom sig känner att hon inte längre kan lita på honom i ett förhållande som man och hustru, därför att han har svikit henne? I sådana situationer är det ganska förståeligt att den oskyldiga hustrun skulle kunna förlåta sin felande make (i den bemärkelsen att hon inte hyser agg) och ändå besluta sig för att skilja sig från honom, därför att hon inte önskar fortsätta att leva tillsammans med honom. Att hon inte hyser agg kan göra det lättare för henne att leva vidare. Det kan också hjälpa henne att hålla alla nödvändiga framtida kontakter med den som begått äktenskapsbrottet på ett hövligt plan.

Att bestämma sig för att skilja sig från en otrogen make är under alla omständigheter ett personligt beslut, något som den oskyldiga hustrun måste fatta sedan hon under bön noga har övervägt alla omständigheter. (Psalm 55:22) Andra har inte rätt att försöka kommendera eller pressa henne att bestämma sig för det ena eller det andra. (Jämför Galaterna 6:5.) Kom ihåg att Jesus inte sade vad den oskyldiga hustrun skulle göra. Det är därför uppenbart att de som väljer att skilja sig på rätta skriftenliga grunder inte är misshagliga i Jehovas ögon.