Utomäktenskapliga förbindelser är mycket vanliga i vissa katolska länder i Sydamerika. Och i Nordamerika skrev en katolsk monsignore i en ledare: ”Legalisera prostitutionen — det är den heliga lösningen.” (Philadelphia Daily News) Betrakta också förhållandena i vissa protestantiska länder, där hustrubyte, föräktenskapliga förbindelser och sex utan äktenskap är mycket vanliga företeelser. En orsak till detta antyds i följande tidningsrubrik: ”Pastorer tysta om föräktenskaplig sex.” Artikeln fortsätter: ”Amerikas pastorer har varit syndigt tysta i fråga om att predika om föräktenskaplig sex. ... De är rädda att de kommer att förlora några av sina församlingsmedlemmar.” (Telegraph, North Platte, Nebraska, USA) Kan man då säga att all religion är en kraft för god moral?

Kristenhetens religioners underlåtenhet att verka som en hämsko på den sexuella omoraliskheten kommenterades på följande sätt i den australiska tidningen The Courier-Mail: ”Då det gäller biskopar och domkyrkopräster ... som skriver att utomäktenskapligt sexuellt umgänge kan vara en barmhärtighetsgärning som ’förkunnar Guds ära’, ... att otukt i sig själv inte är något ont, inte heller äktenskapsbrott nödvändigtvis orätt; då blir mannen och kvinnan i gemen, och i synnerhet de unga, pojken och flickan, förvirrade i fråga om vad som är rätt och orätt. Resultatet av all denna propaganda för den nya moralen har blivit att de moraliska skrankorna brutits ner.”