Dömda för sin tro

År 1685 upphävde Ludvig XIV ediktet i Nantes, och protestantismen förbjöds i Frankrike.a Omkring 1.500 protestanter sändes till galärerna för att de vägrade att konvertera till katolicismen eller för att de försökt fly ut ur landet. Att straffa ”kättare” på det här sättet var inget nytt. År 1545 sändes under en vecka 600 valdenserb till galärerna på order av kung Frans I. Under Ludvig XIV, den så kallade mycket kristne kungen, ökade förföljelsen kraftigt.

Varför sändes protestanter till galärerna? En av kungens ämbetsmän angav orsaken: ”Det finns inget annat sätt att återföra kättarna än genom våld.” En historiker tillägger: ”Kungen hoppades att så snart protestanterna andades in ’galärluften’ skulle flertalet av dem överge den religion för vilken de hade gjort så många uppoffringar.” Flertalet vägrade dock att förneka sin tro i utbyte mot friheten. Därför utsattes de ofta för brutal misshandel från allmänheten, som fartygens katolska präster hade uppeldat. Somliga dog, andra bar ärr under resten av livet.

Trots detta grymma våld talade protestanterna med andra om sin tro. Som ett resultat därav konverterade några till protestantismen, däribland minst en katolsk präst. De som betraktades som allra farligast, de lärda protestanterna, kastades i fängelsehålor för att dö. Detta hindrade dock inte de protestantiska galärroddarna från att hjälpa varandra och till och med bilda kurser i läsning och skrivning för sina kamrater som inte kunde läsa.

Fångarna tänkte på varför de förföljdes. ”Ju mer jag får lida, desto mer älskar jag sanningen som är orsaken till mitt lidande”, skrev protestanten Pierre Serres. I många länder reagerade man med bestörtning, när man fick höra om religionsförföljelsen i Frankrike. År 1713 frigavs många protestanter tack vare den engelska drottningens, Anna Stuarts, framgångsrika påtryckningar. Ironiskt nog blev protestanter som tidigare hade förhindrats att lämna Frankrike nu utvisade.

Epoken med galärer lever fortfarande kvar i fransmännens medvetande. När de ställs inför något påfrestande eller besvärligt, utropar de ofta: ”Quelle galère!” (Vilken galär!) Mycket av det vi vet om livet ombord på galärerna har vi roddare som var protestanter att tacka för, vilka skrev ner sina personliga skildringar. Trots den grova religiösa diskrimineringen bildade de en organisation som byggde på att man hjälpte varandra och gav varandra moraliskt stöd. Uthållighet och hopp var viktigt för deras överlevnad, och att kompromissa kom inte på fråga.

[Bild på sidan 15]

Överskriften till bilden är på franska och lyder: ”Pålitliga och rättvisa metoder för att återföra kättare till den katolska tron.” Bilden är troligen målad 1686