Några som blev särskilt hårt ansatta av myndigheterna var valdenserna. De var en liten grupp bibeltrogna som bodde i fattiga byar i sydöstra delen av landet. En del av dem brändes på bål, hundratals misshandlades till döds, och ett tjugotal av deras byar jämnades med marken. — Se rutan på sidan 6.

Valdenserna stod fasta — Med vilket resultat?

PIERRE VALDÈS, också kallad Petrus Valdus, var en rik köpman som levde i Frankrike på 1100-talet. Medan romersk-katolska kyrkan avsiktligt höll människor i okunnighet om Bibelns läror, finansierade Valdès en översättning av evangelierna och andra bibelböcker till det språk som talades av det enkla folket i sydöstra Frankrike. Därefter lämnade han sin affärsrörelse och ägnade all sin tid åt att predika evangeliet. Snart hade många andra slutit sig till honom, och år 1184 blev han och hans medförbundna exkommunicerade av påven Lucius III.

Med tiden blev dessa bibeltrogna förkunnare kända som ”valdenserna”. De förespråkade en återgång till de första kristnas trosuppfattningar och sedvänjor och förkastade traditionella katolska sedvänjor och trosuppfattningar, såsom avlatsbrev, böner för de döda, skärselden, Mariadyrkan, böner till ”helgonen”, barndopet, vördnaden för korset och transsubstantiationsläran. Följden blev att valdenserna ofta fick utstå fruktansvärd förföljelse från kyrkans sida. Historikern Will Durant säger till exempel beträffande kung Frans I:s förföljelsekampanj emot religiöst oliktänkande:

”Kardinal de Tournon, som påstod att valdenserna hade anstiftat en lömsk komplott mot regeringen, övertalade den sjuke och vankelmodige kungen att underteckna ett dekret (den 1 januari 1545) om att alla valdenser som befanns skyldiga till kätteri skulle dödas. ... Inom loppet av en vecka (12–18 april) brändes flera byar ner till grunden — i en av dem mördades 800 män, kvinnor och barn. På två månader dödades 3.000 personer, tjugotvå byar lades i ruiner, och 700 män sändes till galärerna. Tjugofem vettskrämda kvinnor, som sökt skydd i en grotta, kvävdes av en eld som anlagts vid dess mynning.”

Durant ger följande kommentar till dessa historiska händelser: ”Denna förföljelse var det största missgreppet under Frans’ regering.” Hur reagerade då de som såg den ståndaktighet som valdenserna lade i dagen under den av kungen sanktionerade förföljelsen? Durant skriver: ”Martyrernas mod förlänade deras sak värdighet och anseende. Tusentals åskådare måste ha blivit imponerade och upprörda, människor som utan dessa uppseendeväckande avrättningar kanske aldrig skulle ha brytt sig om att ändra sin fäderneärvda tro.”