Frikostigt givande

Bröderna i Europa var ivriga att få hjälpa till. Jehovas vittnens avdelningskontor i Louviers i Frankrike informerade församlingarna i Rhônedalen, Normandie och Paristrakten om behovet. Nu trädde en annan biblisk princip i verksamhet: ”Den som sår sparsamt, han skall också skörda sparsamt; och den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt. Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” — 2 Korinthierna 9:6, 7.

Tusentals vittnen tog med glädje tillfället i akt att få hjälpa sina bröder. Lådor och säckar fulla av kläder, skor och andra föremål fördes till deras Rikets salar och transporterades sedan till Jehovas vittnens avdelningskontor i Frankrike. Där stod 400 frivilliga beredda att ta del i nästa etapp av projektet ”Hjälp Zaire”. Allteftersom gåvorna strömmade in, hjälptes dessa frivilliga åt att sortera, vika och packa kläderna i lådor, som sedan travades 30 och 30 på lastpallar. Även barnen hade tänkt på sina unga bröder och systrar i Afrika och hade skickat med leksaker — skinande blanka bilar, snurror, dockor och nallar. De packades också ner tillsammans med nödvändighetsartiklarna. Allt som allt var det nio stycken 12 meter långa containrar som fylldes och skickades i väg till Kongo.

Hur mycket hjälp har bröderna i Centralafrika fått tack vare tusentals vittnen i Belgien, Frankrike och Schweiz? I juni 1997 hade man sänt sammanlagt 500 kilo medicin, 10 ton proteinrika kex, 20 ton andra matvaror, 90 ton kläder, 18.500 par skor och 1.000 filtar. Man hade också skickat biblisk litteratur. Allt detta var till stor tröst för flyktingarna och hjälpte dem i deras svåra situation. Den sammanlagda kostnaden för hjälpsändningarna uppgick till omkring sju miljoner kronor. Sådana insatser är ett bevis på den kärlek och det broderskap som råder bland dem som tjänar Jehova.

Varorna distribueras

När varorna började anlända till Kongo, kom två bröder och en syster från Frankrike för att hjälpa de lokala biståndskommittéerna. Beträffande den tacksamhet som de kongolesiska vittnena visade säger en syster som heter Joseline: ”Vi fick många tackbrev. En fattig syster gav mig en prydnadssak av malakit. Andra gav oss foton av sig själva. När vi skulle åka, kom systrarna fram och kysste mig, kramade mig och grät. Jag grät också. Många gjorde sådana kommentarer som: ’Jehova är god. Jehova tänker på oss.’ De insåg att det var Gud som borde få äran för givandet. När vi delade ut maten, sjöng bröderna och systrarna Rikets sånger och lovprisade Jehova. Det var mycket rörande.”

En av de europeiska bröderna var en läkare som heter Loic. Många hjälpsökande samlades i Rikets sal och väntade tålmodigt på sin tur att få träffa honom. En kongolesisk syster ville också göra något för sina bröder och bakade därför omkring 40 munkar åt dem som väntade på att få träffa doktorn. Eftersom det var omkring 80 personer som väntade, fick alla en halv munk var.

Kristen kärlek i verksamhet

En av dem som var engagerade i projektet ”Hjälp Zaire” i Frankrike var Ruth Danner. Som barn satt hon fängslad i nazistiska koncentrationsläger på grund av sin kristna tro. Hon säger: ”Vi var så lyckliga över att kunna göra något för våra bröder och systrar i Afrika! Men det var en omständighet som gjorde mig särskilt lycklig. När vi kom tillbaka från Tyskland år 1945, hade vi absolut ingenting. Till och med de kläder som vi hade på oss var lånade. Det dröjde emellertid inte länge förrän vi fick materiell hjälp av våra andliga bröder i Amerika. Det här biståndsprojektet gjorde det möjligt för mig att återgälda den omtanke som visades oss för så länge sedan. Vilket privilegium det är att få tillhöra denna stora familj av bröder som omsätter den kristna kärleken i handling!” — Johannes 13:34, 35.