Hur religionsfriheten kan tryggas
I DEN lilla staden Rengasdengklok i Indonesien levde olika etniska grupper i fred med varandra i många år. Den skenbara toleransen fick emellertid ett abrupt slut den 30 januari 1997. Våldsamheterna började när en man strax före klockan tre på morgonen under en religiös högtid började slå på sin trumma. En man som tillhörde en annan religion blev irriterad över oväsendet och började överösa sin granne med förolämpningar. Högljudda skrik hördes, och stenar började vina genom luften. Allteftersom det ljusnade tilltog oroligheterna, eftersom fler och fler blandade sig i striden. Innan dagen var slut hade två buddhistiska tempel och fyra av kristenhetens kyrkor förstörts. Tidningen International Herald Tribune rapporterade om händelsen under rubriken ”Intolerans tändande gnista till etniska oroligheter”.
I många länder får etniska minoriteter, vars rättigheter är garanterade i lag, ofta röna intolerans. Lagligt skydd avlägsnar tydligen inte grundorsaken till intolerans. Att intoleransen ligger dold under ytan betyder inte att den inte existerar. Om omständigheterna någon gång i framtiden skulle förändras och kanske ge upphov till fördomsfullhet, kan slumrande intolerans lätt vakna till liv. Även om människor inte blir direkt förföljda, kan de bli fientligt bemötta och deras uppfattningar motarbetas. Hur kan detta förhindras?
Intoleransens rötter
Vi har en naturlig tendens att ogilla eller misstro sådant som är annorlunda eller ovanligt, i synnerhet åsikter som skiljer sig från våra egna. Innebär det att tolerans är en omöjlighet? FN-publikationen Elimination of All Forms of Intolerance and Discrimination Based on Religion or Belief hävdar att okunnighet och bristande förståelse är ”några av de viktigaste grundorsakerna till intolerans och diskriminering i frågor som rör religion och tro”. Men okunnighet, roten till intolerans, kan bekämpas. Hur då? Genom lämplig undervisning. ”Undervisning är förmodligen det bästa sättet att bekämpa diskriminering och intolerans”, sägs det i en rapport från FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Vad bör vara målet för sådan undervisning? I stället för att uppmuntra till avståndstagande från religiösa rörelser bör ”undervisning om tolerans ha till syfte att motverka inflytanden som leder till rädsla och utestängande av andra och bör hjälpa unga människor att utveckla sin förmåga till självständig bedömning, kritiskt tänkande och etiskt resonemang”, som tidskriften UNESCO Courier uttrycker det.
Medierna kan naturligtvis spela en viktig roll när det gäller att uppmuntra till ”kritiskt tänkande och etiskt resonemang”. Många internationella organisationer erkänner mediernas förmåga att forma tänkesätt och främja ömsesidig förståelse. Men om medierna skall kunna främja tolerans i stället för att uppmuntra till intolerans, vilket ibland sker, krävs det en ansvarsfull och objektiv journalistik. Ibland måste journalister gå emot den allmänna opinionen. De måste göra objektiva analyser och opartiska bedömningar. Men räcker det?
Det bästa sättet att bekämpa intolerans
Tolerans innebär inte att alla måste ha samma uppfattning. Människor kan ha olika åsikter om saker och ting. Somliga kan vara övertygade om att en annan persons trosuppfattningar är helt fel. De kanske till och med ventilerar sina meningsskiljaktigheter offentligt. Men så länge de inte sprider ut lögner för att försöka få andra människor avogt inställda, är det inte fråga om intolerans. Intolerans innebär att en viss grupp blir förföljd, kringskuren genom vissa lagar, utstött, förbjuden eller på något annat sätt hindrad från att följa sin övertygelse. I extrema fall innebär intolerans att somliga dödar och andra måste dö på grund av sina trosuppfattningar.
Hur kan intoleransen bekämpas? Den kan avslöjas offentligt, som aposteln Paulus gjorde med de religiösa ledarnas fördomsfullhet på den tiden. (Apostlagärningarna 24:10–13) Det bästa sättet att bekämpa intolerans är emellertid att förebygga den, när så är möjligt — dvs. att befrämja tolerans genom att lära människor att förstå varandra bättre. Som det uttrycks i den ovan nämnda FN-rapporten: ”Eftersom alla former av religiös intolerans och diskriminering har sitt upphov i människans sinne, är det detta som åtgärderna först bör inriktas på.” Sådan undervisning kan till och med få människor att ompröva sina egna uppfattningar.
Generaldirektören för UNESCO, Federico Mayor, skrev för en tid sedan: ”Tolerans är en dygd som kännetecknar en person med övertygelse.” Dominikanprästen Claude Geffré gjorde följande uttalande i tidskriften Réforme: ”Verklig tolerans vilar på en stark övertygelse.” En person som är nöjd med sina egna trosuppfattningar känner sig inte lika lätt hotad av andras.
Jehovas vittnen har funnit att ett utmärkt sätt att främja tolerans är att tala med människor med olika trosuppfattningar. De tar Jesu profetia om att ”dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna” på allvar och är kända för sitt offentliga evangeliseringsarbete. (Matteus 24:14) I detta arbete har de tillfälle att höra människor av många olika religioner — och även ateister — förklara sina uppfattningar och är i sin tur beredda att förklara sina egna trosuppfattningar för dem som vill lyssna. Detta resulterar i ökad kunskap och förståelse. Sådan kunskap och förståelse bäddar för tolerans.
Något som är förmer än tolerans
Trots de bästa avsikter och stora ansträngningar från somligas sida är religiös intolerans fortfarande ett stort problem i våra dagar. För att få till stånd en verklig förändring krävs det tydligen något mer. Den franska dagstidningen Le Monde des débats belyser problemet: ”Det moderna samhället lider alltför ofta av ett andligt och känslomässigt vakuum. Lagen kan garantera skydd mot dem som hotar ... [religionsfriheten]. Den kan och bör garantera allas jämlikhet inför lagen utan godtycklig diskriminering.” Boken Democracy and Tolerance medger likaså: ”Vi har ännu långt kvar tills ömsesidig förståelse och respekt blir en allmänt accepterad samlevnadsnorm.”
Bibeln lovar att mänskligheten snart kommer att vara förenad i den rena tillbedjan av den ende sanne Guden. Denna enhet kommer att leda till ett äkta, världsomfattande broderskap, där alla kommer att respektera varandra. Människor kommer inte heller att lida av okunnighet, eftersom Guds kungarike kommer att lära dem Jehovas vägar och på så sätt tillfredsställa deras intellektuella, känslomässiga och andliga behov. (Jesaja 11:9; 30:21; 54:13) Verklig frihet och jämlikhet kommer att råda överallt på jorden. (2 Korinthierna 3:17) Du kan bekämpa okunnighet och intolerans genom att skaffa dig exakt kunskap om Guds uppsåt för mänskligheten.
[Ruta/Bild på sidan 11]
Religionen hotas
De senaste åren har vissa myndigheter försökt lamslå Jehovas vittnen i Frankrike genom att inte bevilja dem samma privilegier som andra religionssamfund. Nyligen lades höga skatter på de bidrag som getts till stöd för Jehovas vittnens religiösa verksamhet. De franska myndigheterna har orättvist avkrävt dem 400 miljoner kronor (i skatt och straffavgifter) i det uppenbara syftet att lamslå denna grupp om 200.000 kristna och sympatisörer i Frankrike. Detta är ett upprörande exempel på religiös fördomsfullhet, som strider mot allt vad frihet, jämlikhet och broderskap heter.
[Bild på sidan 10]
Intolerans leder ofta till våld
[Bilder på sidan 12]
Trots Jehovas vittnens religiösa verksamhet påstår vissa franska myndighetspersoner att Jehovas vittnen inte är en religiös rörelse!