Mistralen — en mästerlig landskapsarkitekt

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I FRANKRIKE

HÄCKAR som växer parallellt i välordnade rader, byar som trycker sig tätt intill varandra på bergssluttningarnas läsidor och träd som tycks ha tappat alla sina löv och grenar på ena sidan. Allt detta är vanliga inslag i landskapet i Provence i sydöstra Frankrike, och den vind som kallas mistral har haft en del i att frambringa dem.

Mistralen försvarar sin plats vid sidan av andra berömda vindar, såsom föhnvinden i Alperna, pamperon i Sydamerika, chinooken i Klippiga bergen i USA, harmattan i nordvästra Afrika och den vind som i Bibeln kallas Euroaquilo.a (Apostlagärningarna 27:14) Namnet mistral kommer från ett provensalskt ord som betyder ”förhärskande”. I harmoni med namnets innebörd kan den blåsa i hastigheter på upp emot 200 kilometer i timmen!

Mistralen är ett resultat av en aldrig upphörande ”konflikt” som råder när det är atmosfäriskt högtryck över de centrala delarna av Frankrike och lågtryck över Medelhavet. Sin stora kraft får den från vad som kallas bergspasseffekten. Formad som i en ränna mellan Alperna och Centralmassivet kommer mistralen ut ur Donzère-ravinen, alldeles som ur en tratt, och då är den som starkast.

Sommartid jagar mistralen bort molnen. Under vintern får den kylan att verka outhärdlig, och den kan ge nattfrost långt fram på året också i områden där det annars är varmare. Mistralen får ofta skulden — vilken tid det än är på året — när människor bland den lokala befolkningen känner sig irriterade.

Men det är på den praktfulla cederskogen i Lubéron som mistralen visar sin förmåga att forma träden, så att de liknar flaggor som fladdrar i vinden. Å andra sidan brukar mistralen ofta underhålla skogsbränder under den torra perioden, och därmed förstör den frukterna av sitt arbete.

”Tre, sex eller nio dagar”, säger ett gammalt provensalskt talesätt om hur länge mistralen kommer att blåsa. Men denna förhärskande vind kan blåsa under en mycket längre tid än så. År 1965, till exempel, blåste den i 23 dagar utan uppehåll!

Människan har lärt sig leva med mistralen. Häckar i parallella rader skyddar fälten, och de äldre husen i byarna har sällan någon öppning som vetter åt norr. Även om mistralens kalla vindar kan vålla en hel del obehag, kan man betrakta den som en mästerlig landskapsarkitekt.

[Fotnot]