Frihet — något mycket åtråvärt!

”GE MIG frihet eller ge mig döden!” utropade den amerikanske patrioten Patrick Henry för mer än 200 år sedan. För honom var friheten dyrbarare än själva livet. Under århundradenas lopp har miljoner människor känt det på liknande sätt.

Under det senaste halvseklet har emellertid människors åstundan efter frihet antagit nya dimensioner. Kolonialmakter har berövats miljontals undersåtar, då dessa har eftersträvat och uppnått politiskt oberoende. Sociala, ekonomiska och även religiösa rörelser har upprättats för att söka befrielse från förtryckande och diskriminerande behandling, antingen verklig eller inbillad. Aldrig tidigare har så många män eftersträvat frihet från arbetsgivares och regeringars myndighet, så många kvinnor från äkta mäns och fäders myndighet och så många barn från föräldrars och lärares myndighet. Frihetsrörelser är emellertid ingenting nytt. Sådana har i själva verket funnits nästan lika länge som människan själv. Världens äldsta historiebok, bibeln, ger oss fler detaljer. Berättelsen, som vi finner i Första Moseboken 3:1—7 (NW), lyder i sammandrag:

Kort efter mannens och kvinnans skapelse tog ett änglaväsen kontakt med kvinnan. Hans handlingssätt avslöjade att han hyste en önskan att göra sig fri från Skaparens myndighet. Det är därför inte förvånande att han försäkrade kvinnan att det var frihet som hon och hennes man behövde. Var det inte sant, argumenterade han, att Gud hade gjort vissa inskränkningar i deras frihet? Varför, frågade han, kunde de inte få äta av ”frukten på det träd, som [stod] ... mitt i lustgården”? När allt kom omkring var ju trädet ”åtråvärt att se på”, eller hur? Ja, verkligen!

Om ni gör er fria, hävdade han, ”måste era ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bli lika Gud, i det ni vet vad som är gott och vad som är ont”. Detta var verkligen något åtråvärt! Ja, frihet från Guds ”förtryckande” styre kom att framstå som något lika dyrbart som livet självt.

”Ge mig frihet eller ge mig döden!” Adam och Eva fick bådadera — till deras egen och vår stora sorg! Hur kunde det komma sig?

”Hela skapelsen fortsätter att sucka” — Varför?

DEN förste mannen och den första kvinnan vände ryggen åt Gud. Men efter att ha fått den ”frihet” de åstundade var de nu tvungna att försöka klara sig bäst de kunde. De upptäckte snart att deras bästa var långtifrån bra. Deras bristande erfarenhet och begränsade kunskap ledde till problem.

Det är därför många av oss har fallit offer för diskriminering och orättvisor. Det är därför vi alla är slavar under mänsklig ofullkomlighet, blir sjuka, får utstå onaturligt fysiskt och psykiskt lidande och fäller tårar av sorg. Eller som bibeln uttrycker det: Det är därför ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”. — Romarna 8:22.

Människans första frihetssträvan visade sig således bli något som förslavade henne. I sex årtusenden har hon nu försökt göra sig fri från dess dåliga verkningar. Har hon då haft någon framgång?

Politisk frihet

Människan har experimenterat med styrelseformer av alla slag. De som har varit förtryckande eller orättvisa eller som inte har kunnat tillfredsställa människors omedelbara behov har förkastats eller rentav omstörtats med våld och ersatts av andra — men med tvivelaktiga resultat.

Journalisten Lance Morrow säger på tal om politiska revolutioner: ”Historien har paraderat förbi alltför många utopiska förvandlingsscener som har visat sig bli lika diktatoriska, lika blodtörstiga, som de regimer de undanröjde — den förhoppningsfulla fanatismens triumfer över erfarenheten.”

Att ersätta en bristfällig regering med en annan bristfällig är knappast något idealiskt sätt att åstadkomma verklig frihet. Under gudomlig inspiration skrev därför den vise kung Salomo: ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” (Predikaren 8:9) Det är uppenbart att ”hela skapelsen” kommer att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans”, till dess en fullkomlig regering skänker verklig befrielse från ofullkomligt styre.

Frihet från diskriminering på grund av ras eller nationalitet

Fördomar på grund av ras eller nationalitet är något som står i direkt strid med de bibliska sanningarna att Gud ”från en enda människa gjort varje nation av människor” och att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 17:26; 10:34, 35) Men de som har strävat efter att få en rättvis behandling har ofta misslyckats, också i länder som gör anspråk på att vara kristna.

Tänk till exempel på den svarta rasen. Somliga så kallade kristna hävdar att den svarta hudfärgen är resultatet av en förbannelse som Gud uttalade över Kanaan och hans avkomlingar, varigenom de dömdes till träldom. Detta är ett misstag. Den svarta rasen härstammar inte från Kanaan, utan från Kus och möjligen Put. Och ingen förbannelse uttalades över någon av dem. — 1 Moseboken 9:24, 25; 10:6.

Trots detta har de svarta ofta blivit förtryckta i socialt och ekonomiskt avseende — till och med av andra svarta. De har längtat efter frihet. Men trots sittstrejker och protestmarscher har deras frihetsrörelser endast haft begränsad framgång. De har inte kunnat åstadkomma någon fullständig förändring av människors hjärtan och har därför inte lyckats utplåna rasfördomar, religiös okunnighet och bristen på medmänsklig kärlek.

”Hela skapelsen” kommer följaktligen att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta” tills Guds rike genom Kristus har utplånat rasdiskrimineringen.

Kvinnans frihetssträvanden

Under århundradenas lopp har kvinnor behandlats mycket illa och ofta betraktats som andra klassens människor. Detta är inte Skaparens fel. Han skapade inte kvinnan för att mannen skulle betrakta henne enbart som ett sexobjekt. Inte heller fick mannen anvisningar om att tyrannisera henne. Som mannens hustru skulle hon vara hans ”hjälpare”, tjäna ”såsom ett komplement till honom” och bli ”ett kött” med honom. — 1 Moseboken 1:26—28; 2:18—24, NW.

Evas åstundan efter oberoende från Guds kärleksfulla myndighet resulterade inte i frihet, utan i tilltvingad underkastelse. Gud förutsåg detta och sade därför: ”Din åtrå skall vara till din man, och han skall behärska dig.” (1 Moseboken 3:16, NW) För många kvinnor har mannens ofullkomliga herravälde varit synnerligen obehagligt, och ett antal kvinnorörelser har försökt att göra sig kvitt det.

Men trots vissa förändringar till det bättre har kvinnornas frihetsrörelse misslyckats, eftersom den är i strid med den balanserade frihet som Gud utlovar. ”Hela skapelsen” kommer att fortsätta ”att sucka tillsammans och lida smärta”, tills Guds rike lär alla män att ”älska sina hustrur som sina egna kroppar” och behandla ”de äldre kvinnorna som mödrar, de yngre som systrar, i all renhet”. — Efesierna 5:28; 1 Timoteus 5:2, Hedegård.

Innan vi förklarar hur det skall gå till att vi får uppleva den dagen, måste vi reda ut en annan viktig fråga: Hur bör egentligen de kristna betrakta våra dagars frihetsrörelser?

[Infälld text på sidan 4]

Att ersätta en bristfällig regering med en annan bristfällig är knappast något idealiskt sätt att åstadkomma verklig frihet

[Infälld text på sidan 5]

Passivt motstånd, sittstrejker och protestmarscher förändrar inte människors hjärtan

[Infälld text på sidan 5]

Kvinnornas frihetsrörelse har misslyckats, eftersom den är i strid med den balanserade frihet som Gud utlovar

De kristnas syn på frihet

DE KRISTNA är emot den form av ”frigörelse” som förkastar tillbörligt utövad myndighet. Varför? Därför att den i själva verket inte leder till frihet — utan till slaveri. Ett enkelt exempel kan illustrera detta.

En ung person irriterar sig på sina föräldrars myndighet, då de förbjuder honom att röka och att dricka alkoholhaltiga drycker. Han inser inte att det är till hans eget bästa att de utövar denna myndighet, och därför längtar han efter frihet. När han har blivit vuxen och flyttat hemifrån, får han äntligen den frihet som han så länge önskat sig. Men många år senare, när han blivit kedjerökare och på gränsen till alkoholist, talar hans läkare om för honom att han av hälsoskäl måste sluta upp både med att röka och med att dricka. Han finner detta mycket svårt. Hans frihet har lett till missbruk, till förslavning.

Frihet med avseende på absolut myndighet

Guds myndighet är absolut och grundar sig på det faktum att han är Skaparen. Detta innebär att han har rätt att fastställa för sina skapelser vad som är ett tillbörligt uppförande, vad som är rätt och vad som är orätt. Dessa normer, som upprättats till mänsklighetens bästa, finns tydligt angivna i bibeln. ”Bli inte vilseledda”, sägs det. ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10.

Det är i synnerhet under vårt världsligt visa, sofistikerade tjugonde århundrade som människan har försökt göra sig fri från sådana moraliska riktlinjer. Men trots sin så kallade frihet kan hon inte slippa ifrån konsekvenserna av att utöva det som Gud betraktar som synd. I stället för att vara fria har sådana personer blivit slavar under sina egna begär, lustar och passioner, som Jesus tydligt visade, då han sade: ”Varje utövare av synd är en syndens slav.” — Johannes 8:34; se också Romarna 6:16.

Frihet med avseende på relativ myndighet

Regeringstjänstemän har rätt att utöva myndighet inom staten, föräldrar inom familjen, lärare inom skolan och kristna äldste inom församlingen. Denna myndighet är naturligtvis endast relativ. Jehovas absoluta myndighet, som påbjuder att hans tjänare skall läsa hans ord och församlas med medkristna, har till exempel företräde framför den relativa myndighet som utövas av en äkta man, som kanske kräver att hans hustru inte skall göra något av detta. — Apostlagärningarna 5:29.

De kristna erkänner emellertid statens relativa myndighet och kan därför inte ta del i frihetsrörelser som syftar till att omstörta denna myndighet. De kan inte rättfärdiga passivt motstånd bara därför att de ogillar regeringens politik, och de kan inte heller uppmuntra till skattevägran som ett sätt att protestera mot vissa politiska program. ”Den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning”, sade aposteln Paulus och tillade: ”De som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig.” — Romarna 13:1—4.

Men hur är det om en regeringstjänsteman är orättvis och missbrukar sin myndighet? Om han diskriminerar vissa individer eller impopulära minoritetsgrupper? Bibelns råd lyder: ”Om du ser att den fattige förtrycks, och att rätt och rättfärdighet våldförs i landet, så förundra dig inte över det, ty på den höge vaktar en högre.” (Predikaren 5:7) Det kanske är möjligt att vädja till en högre instans eller domstol. Men även om rättvisa inte kan skipas på det sättet, kan Jehovas tjänare förtrösta på att hans ”ögon sveper över hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom”. — 2 Krönikeboken 16:9.

En liknande situation råder inom familjen. Om äkta män eller fäder skulle missbruka sin myndighet, kan vi vara förvissade om att Gud så småningom kommer att rätta till förhållandena, eftersom han inte kommer att tolerera några orättvisor i sin rättfärdiga nya ordning, som snart är här. Under tiden fortsätter kristna kvinnor och barn att respektera den kristna principen om ledarskap, även om detta ibland missbrukas. De inser att avsikten inte är att förringa dem utan att åstadkomma frid och endräkt både inom familjen och inom den kristna församlingen. — 1 Korintierna 11:3.