Ett fritt folk — men med ansvar

”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” — JOHANNES 8:32.

1, 2. a) Vilken roll har friheten spelat i människans historia? b) Endast vem är verkligt fri? Förklara.

FRIHET. Vilket starkt ord är inte det! Mänskligheten har fått utstå oräkneliga krig och revolutioner och mycket samhällskaos på grund av människors önskan att vara fria. Ja, i The Encyclopedia Americana heter det: ”Det finns inget begrepp i civilisationens utveckling som har spelat en större roll än frihet.”

² Men hur många människor är egentligen fria? Hur många vet ens vad frihet är? I The World Book Encyclopedia heter det: ”För att människor skall kunna ha fullständig frihet får det inte finnas några inskränkningar i fråga om hur de skall tänka, tala eller handla. De måste vara medvetna om vilka deras alternativ är, och de måste ha makten att själva välja mellan dessa alternativ.” Vet du med tanke på detta någon som är verkligt fri? Vilka kan säga att de inte har ”några inskränkningar i fråga om hur de skall tänka, tala eller handla”? Den beskrivningen passar i sanning bara in på en enda person i hela universum — Jehova Gud. Endast han har fullständig frihet. Det är endast han som kan välja att göra precis vad han vill och sedan trots allt motstånd också genomföra det. Han är ”den Allsmäktige”. — Uppenbarelseboken 1:8; Jesaja 55:11.

3. På vilket villkor åtnjuter människor vanligtvis frihet?

³ För obetydliga människor kan friheten endast vara relativ. Den ges eller garanteras vanligtvis av någon myndighet, och den har vanligtvis också samband med att vi underordnar oss den myndigheten. Ja, det är nästan alltid så att en person kan vara fri enbart om han erkänner dens myndighet som garanterar hans frihet. Människor som bor i den ”fria världen” åtnjuter till exempel många förmåner, exempelvis rörelsefrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Vad är det som garanterar denna frihet? Landets lag. En person kan åtnjuta den bara så länge som han lyder lagen. Om han missbrukar sin frihet och bryter lagen, ställer myndigheterna honom till svars för detta, och hans frihet kan drastiskt komma att inskränkas genom ett fängelsestraff. — Romarna 13:1—4.

Gudaktig frihet — med ansvarighet

4, 5. Vilken frihet åtnjuter Jehovas tillbedjare, och vad kommer han att hålla dem ansvariga för?

⁴ Under det första århundradet talade Jesus om frihet, och han sade till judarna: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:31, 32) Han talade inte här om yttrandefrihet eller religionsfrihet. Och han talade helt visst inte om någon befrielse från Roms ok, något som många judar längtade efter. Nej, detta var något mycket dyrbarare, en frihet som inte beviljades av mänskliga lagar eller genom någon nyck från en mänsklig härskare, utan av universums högste suverän, Jehova. Det var frihet från vidskepelse, frihet från religiös okunnighet och mycket, mycket mer. Den frihet som Jehova ger är verklig frihet, och den kommer att bestå evigheten igenom.

⁵ Så här skrev aposteln Paulus: ”Jehova är Anden; och där Jehovas ande är, där är frihet.” (2 Korintierna 3:17) Under århundradenas gång har Jehova handlat med mänskligheten så att trogna personer till slut skall få åtnjuta det finaste och största slaget av mänsklig frihet, nämligen ”Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Under tiden ger Jehova oss ett visst mått av frihet genom Bibelns sanning, och han håller oss ansvariga om vi missbrukar den friheten. Aposteln Paulus skrev: ”Det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom, utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” — Hebréerna 4:13.

6—8. a) Vilken frihet åtnjöt Adam och Eva, och på vilket villkor kunde de få behålla den friheten? b) Vad förlorade Adam och Eva för sig själva och för sina avkomlingar?

⁶ Ansvarighet inför Jehova var något som blev aktuellt när våra första mänskliga föräldrar, Adam och Eva, levde. Jehova skapade dem med den dyrbara gåvan fri vilja. Så länge som de använde den fria viljan ansvarsfullt åtnjöt de andra välsignelser, till exempel frihet från fruktan, frihet från sjukdom, frihet från död och också frihet att nalkas sin himmelske Fader med ett rent samvete. Men när de missbrukade sin fria vilja förändrades allt detta.

⁷ Jehova placerade Adam och Eva i Edens trädgård, och till deras glädje och behag gav han dem frukten från alla träden i trädgården, utom ett. Det trädet behöll han för sig själv; det var ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:16, 17, NW) Genom att låta bli att äta av frukten från det trädet skulle Adam och Eva erkänna att endast Jehova var fri att fastställa normen för vad som är gott och ont. Om de handlade ansvarsfullt och lät bli att äta av den förbjudna frukten, skulle Jehova fortsätta att i alla avseenden säkerställa deras frihet.

⁸ Men sorgligt nog lyssnade Eva på ormen, när han listigt föreslog att hon själv skulle kunna veta vad som var gott och vad som var ont. (1 Moseboken 3:1—5, NW) Först åt hon och sedan Adam av den förbjudna frukten. Detta ledde till att de skämdes och gömde sig, när Jehova Gud kom för att tala med dem i Edens trädgård. (1 Moseboken 3:8, 9) De var nu syndare som hade förlorat den känsla av frihet att nalkas Gud som kommer av ett rent samvete. Därför förlorade de också friheten från sjukdom och död både för sig själva och för sina avkomlingar. Paulus skrev: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12; 1 Moseboken 3:16, 19.

9. Vilka är kända för att ha gjort gott bruk av det mått av frihet de har haft?

⁹ Men mänskligheten hade dock fortfarande fri vilja, och under tidens gång har några ofullkomliga människor använt den på ett ansvarskännande sätt till att tjäna Jehova. Namnen på några av dessa forntida personer har bevarats åt oss. Sådana män som Abel, Enok, Noa, Abraham, Isak och Jakob (också kallad Israel) är exempel på personer som använde det mått av frihet de fortfarande åtnjöt till att göra Guds vilja. Och som en följd av detta gick det väl för dem. — Hebréerna 11:4—21.

Guds utvalda folks frihet

10. Vad var villkoren i det förbund som Jehova slöt med sitt särskilda folk?

¹⁰ På Mose tid befriade Jehova Israels söner — som då uppgick till miljoner — ur slaveriet i Egypten och slöt ett förbund med dem, och därigenom blev de hans särskilda folk. Under det förbundet hade israeliterna ett prästerskap och ett system av djuroffer som skylde deras synder på ett symboliskt sätt. Därigenom hade de frihet att nalkas Gud i tillbedjan. De hade också ett system av lagar och förordningar för att bevara dem fria från vidskepliga sedvänjor och falsk tillbedjan. Senare skulle de få det utlovade landet som arvedel med försäkran om att Gud skulle hjälpa dem mot deras fiender. Som sin del av förbundet var israeliterna tvungna att hålla Jehovas lag. De accepterade villigt detta villkor med orden: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra.” — 2 Moseboken 19:3—8, NW; 5 Moseboken 11:22—25.

11. Vad blev resultatet av att Israel inte höll sin del av förbundet med Jehova?

¹¹ I över 1.500 år stod israeliterna i detta speciella förhållande till Jehova. Men gång på gång misslyckades de att hålla det förbundet. Gång på gång blev de förledda av falsk religion och kom i slaveri under avgudadyrkan och vidskepelse, och därför lät Gud dem bli fysiskt underkuvade av fiender. (Domarboken 2:11—19) I stället för att åtnjuta de befriande välsignelser som kom av att hålla förbundet blev de straffade för att de överträdde det. (5 Moseboken 28:1, 2, 15) Till slut, år 607 f.v.t., lät Jehova nationen bli slavar i Babylon. — 2 Krönikeboken 36:15—21.

12. Vad blev till slut uppenbart angående det mosaiska lagförbundet?

¹² Detta var en svår läxa. Den borde ha lärt israeliterna vikten av att hålla lagen. Men när de efter 70 år återvände till sitt eget land igen, misslyckades de fortfarande med att hålla lagen på rätt sätt. Närmare hundra år efter deras återvändande sade Jehova till de israelitiska prästerna: ”Men ni — ni har vikit av från vägen. Ni har förmått många att snava i lagen. Ni har fördärvat Levis förbund.” (Malaki 2:8, NW) Nej, inte ens den allra uppriktigaste bland israeliterna kunde nå upp till den fullkomliga lagens norm. I stället för att bli en välsignelse blev lagen med aposteln Paulus’ ord ”en förbannelse”. (Galaterna 3:13) Det var uppenbart att det behövdes något mer än det mosaiska lagförbundet för att föra ofullkomliga trogna människor till Guds barns härliga frihet.

Den kristna frihetens natur

13. Vilken bättre grundval för frihet gavs till slut?

¹³ Detta andra som behövdes var Jesu Kristi lösenoffer. Omkring år 50 v.t. skrev Paulus till församlingen av smorda kristna i Galatien. Han beskrev hur Jehova hade befriat dem från slaveriet under lagförbundet och skrev därefter: ”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” (Galaterna 5:1) Hur gjorde Jesus människor fria?

14, 15. På vilka underbara sätt gjorde Jesus judar och icke-judar fria?

¹⁴ Efter Jesu död kom de judar som accepterade honom som Messias och som blev hans lärjungar in under ett nytt förbund, som ersatte det gamla lagförbundet. (Jeremia 31:31—34; Hebréerna 8:7—13) Under detta nya förbund blev de och de icke-judiska troende, som senare slöt sig till dem, en del av en ny andlig nation, som ersatte det köttsliga Israel som Guds särskilda folk. (Romarna 9:25, 26; Galaterna 6:16) Som sådan åtnjöt dessa troende den frihet som Jesus hade utlovat när han sade: ”Sanningen skall göra er fria.” Förutom att sanningen gjorde de judiska kristna fria från den mosaiska lagens förbannelse, befriade den dem från alla de betungande traditioner som de religiösa ledarna hade tvingat på dem. Den befriade också de icke-judiska kristna från avgudadyrkan och vidskepelsen i deras tidigare tillbedjan. (Matteus 15:3, 6; 23:4; Apostlagärningarna 14:11—13; 17:16) Men det fanns mer.

¹⁵ När Jesus talade om sanningen som gör fri, sade han: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Varje utövare av synd är en syndens slav.” (Johannes 8:34) Eftersom Adam och Eva syndade, har alla människor som levt varit syndare och således syndens slavar. Det enda undantaget var Jesus själv, och hans offer befriade de troende från det slaveriet. Det är sant att de av naturen fortfarande var ofullkomliga och syndiga. Men nu kunde de ångra sina synder och be om förlåtelse på grundval av Jesu offer och vara övertygade om att deras böner skulle bli hörda. (1 Johannes 2:1, 2) Gud förklarade dem rättfärdiga på grundval av Jesu lösenoffer, och de kunde nalkas Gud med ett renat samvete. (Romarna 8:33) Och eftersom lösen öppnade möjligheten till en uppståndelse till ett ändlöst liv, befriade sanningen dem också från fruktan för döden. — Matteus 10:28; Hebréerna 2:15.

16. Hur var kristen frihet mer omfattande än vilken som helst frihet som världen erbjöd?

¹⁶ Oavsett vilken situation män och kvinnor befann sig i mänskligt talat, fick de nu på ett underbart sätt möjligheten till kristen frihet. Fattiga människor, fångar och till och med slavar kunde bli fria. Å andra sidan var de högt uppsatta i nationerna, som förkastade budskapet om Kristus, fortfarande i slaveri under vidskepelse, synd och fruktan för döden. Vi bör aldrig upphöra att tacka Jehova för denna frihet som vi åtnjuter. Det finns ingenting av det som världen erbjuder som tillnärmelsevis kan mäta sig med den.

Fria men med ansvar

17. a) Hur förlorade några under det första århundradet sin kristna frihet? b) Varför bör vi inte låta den skenbara friheten i Satans värld bedra oss?

¹⁷ Det var säkert så att flertalet av de smorda kristna under det första århundradet gladde sig åt sin frihet och till varje pris ville bevara sin ostrafflighet. Men några av dem som hade smakat på den kristna friheten med alla dess välsignelser försmådde den tyvärr sedan genom att återvända till slaveri i världen. Varför gjorde de det? Hos många var det utan tvivel så att tron försvagades, och de bara gled bort. (Hebréerna 2:1) Andra sköt tron och ett gott samvete åt sidan och led därigenom ”skeppsbrott” i tron. (1 Timoteus 1:19) De kanske hemföll åt materialism eller en omoralisk livsstil. Hur viktigt är det inte att vi skyddar vår tro och bygger upp den genom att flitigt be och studera och umgås med våra bröder och systrar och ta del i kristen verksamhet! (2 Petrus 1:5—8) Må vi aldrig upphöra att uppskatta kristen frihet! Det är sant att den slapphet de ser utanför församlingen kan ha frestat somliga att tro att människor i världen är friare än vad vi är. Men det som i världen ser ut som frihet är egentligen vanligtvis bara oansvarighet. Om vi inte är slavar åt Gud, är vi syndens slavar, och det slaveriet betalar ut en bitter lön. — Romarna 6:23; Galaterna 6:7, 8.

18—20. a) Hur blev några fiender till ”tortyrpålen”? b) Hur använde somliga sin frihet som täckmantel för uselhet?

¹⁸ I sitt brev till filipperna skrev Paulus också: ”Det är många — jag har ofta brukat nämna dem, men nu nämner jag dem också med gråt — som vandrar såsom fiender till den Smordes tortyrpåle.” (Filipperna 3:18) Ja, det fanns sådana som en gång hade varit kristna som blev trons fiender och kanske avfällingar. Det är verkligen viktigt att vi inte följer deras kurs! Petrus skrev också: ”Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar.” (1 Petrus 2:16) Hur kan en person bruka sin frihet såsom täckmantel för uselhet? Genom att begå allvarliga synder — kanske i hemlighet — medan han fortfarande umgås med församlingen.

¹⁹ Kom ihåg Diotrefes. Så här skrev Johannes om honom: ”Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen [i församlingen] ..., tar inte respektfullt emot någonting från oss. ... Och inte ... heller [tar han] själv respektfullt emot bröderna, och sådana som vill ta emot dem försöker han hindra och kasta ut ur församlingen.” (3 Johannes, vers 9, 10) Diotrefes brukade sin frihet som täckmantel för sin egen själviska ambition.

²⁰ Och så här skrev lärjungen Judas: ”Vissa människor har smugit sig in som för länge sedan av Skriften blivit bestämda för denna dom: ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Judas, vers 4) Dessa personer umgicks med församlingen och utövade ett fördärvligt inflytande inom den. (Judas, vers 8—10, 16) I Uppenbarelseboken läser vi att det fanns sekterism, avgudadyrkan och omoraliskhet i församlingarna i Pergamus och Tyatira. (Uppenbarelseboken 2:14, 15, 20—23) Vilket missbruk av kristen frihet!

21. Vad väntar dem som missbrukar sin kristna frihet?

²¹ Vad väntar dem som missbrukar sin kristna frihet på det här sättet? Kom ihåg vad som hände med Israel. Israel var Guds utvalda nation, men Jehova förkastade den till slut. Varför det? Därför att israeliterna brukade sitt förhållande till Gud som täckmantel för uselhet. De skröt med att vara Abrahams söner, men de förkastade Jesus, Abrahams säd och Jehovas utvalde Messias. (Matteus 23:37—39; Johannes 8:39—47; Apostlagärningarna 2:36; Galaterna 3:16) Som helhet betraktat kommer ”Guds Israel” inte att på liknande sätt visa sig vara otroget. (Galaterna 6:16) Men varje enskild kristen som vållar andlig eller moralisk besmittelse kommer till slut att få tillrättavisning eller rentav en ogynnsam dom. Vi är alla ansvariga för hur vi använder vår kristna frihet.

22. Vilken glädje får de som använder sin kristna frihet till att göra slavtjänst åt Gud?

²² Hur mycket bättre är det inte att göra slavtjänst åt Gud och så vara verkligt fri! Det är bara Jehova som ger den frihet som verkligen betyder något. Ordspråket lyder: ”Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta. Jag kan då ge den svar, som smädar mig.” (Ordspråksboken 27:11) Låt oss bruka vår kristna frihet till Jehovas försvar. Om vi gör det kommer vårt liv att få mening, och vi kommer att skänka vår himmelske Fader glädje, och till slut kommer vi att få vara bland dem som åtnjuter Guds söners härliga frihet.

Gör förståndigt bruk av din kristna frihet

”Var såsom fria, och bruka ändå ...er frihet ... såsom Guds slavar.” — 1 PETRUS 2:16.

1. Vilken frihet förlorade Adam, och vilken frihet kommer Jehova återigen att ge mänskligheten?

NÄR våra första föräldrar syndade i Edens trädgård, ledde deras handlingssätt till att deras barn förlorade ett underbart arv, nämligen frihet från synd och förgängelse. Detta fick till följd att vi alla har fötts som slavar under förgängelse och död. Men lyckligtvis ämnar Jehova återigen ge trogna människor en underbar frihet. I våra dagar väntar människor med ett rätt hjärtelag ivrigt på ”uppenbarandet av Guds söner”, vilket kommer att leda till att de görs fria ”från slaveriet under förgängelsen” och får ”Guds barns härliga frihet”. — Romarna 8:19—21.

Smorda att predika

2, 3. a) Vilka är ”Guds söner”? b) Vilken underbar ställning åtnjuter de, och vilken förpliktelse medför detta?

² Vilka är dessa ”Guds söner”? De är Jesu med anden smorda bröder, som skall bli styresmän tillsammans med honom i det himmelska riket. De första av dessa framträdde under det första århundradet v.t. De tog emot den befriande sanning som Jesus undervisade om, och från och med pingsten år 33 v.t. fick de del av de underbara privilegier som Petrus talade om när han skrev om dem: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom’.” — 1 Petrus 2:9a; Johannes 8:32.

³ Att få vara Guds särskilda egendom — vilken underbar välsignelse! Och i våra dagar åtnjuter kvarlevan av dessa smorda Guds söner samma välsignade ställning inför Gud. Men med ett sådant upphöjt privilegium följer förpliktelser. Petrus riktade uppmärksamheten på en av dessa, när han fortsatte: ”’Ni [skall] vitt och brett ... förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 Petrus 2:9b.

4. Hur har de smorda kristna fullgjort den plikt som följer med deras kristna frihet?

⁴ Har de smorda kristna fullgjort denna plikt att vitt och brett förkunna Guds dygder? Ja. Så här skrev Jesaja i profetiska ordalag om de smorda sedan år 1919: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att kungöra goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att utropa frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att utropa året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida.” (Jesaja 61:1, 2, NW) I våra dagar förkunnar den smorda kvarlevans medlemmar nitiskt de goda nyheterna om frihet för andra, och de följer därigenom Jesu exempel, hans som detta skriftställe i första hand var tillämpligt på. — Matteus 4:23—25; Lukas 4:14—21.

5, 6. a) Vad har de smorda kristnas entusiastiska predikande lett till? b) Vilka privilegier och förpliktelser har den stora skarans medlemmar?

⁵ Som en följd av deras entusiastiska predikande har en stor skara av andra får framträtt på världsscenen i dessa sista dagar. De har kommit ut ur alla nationer för att förena sig med de smorda i att tjäna Jehova, och sanningen har gjort också dem fria. (Sakarja 8:23, NW; Johannes 10:16) Likt Abraham förklaras de rättfärdiga på grund av tro, och de har trätt in i ett nära förhållande till Jehova Gud. Att de likt Rahab förklaras rättfärdiga gör att de också kan få överleva — i deras fall få överleva Harmageddon. (Jakob 2:23—25; Uppenbarelseboken 16:14, 16) Men sådana upphöjda privilegier medför också förpliktelsen att berätta om Guds härlighet för andra. Det var därför som Johannes såg dem offentligt lovprisa Jehova och ropa ”med hög röst” och säga: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14.

⁶ Förra året använde den stora skarans medlemmar, som nu uppgår till över fyra miljoner, tillsammans med den lilla kvarvarande skaran av smorda kristna närmare en miljard timmar åt att vitt och brett förkunna Jehovas dygder. Detta var det bästa tänkbara bruket av deras andliga frihet.

”Bevisa kungen heder”

7, 8. Vilken förpliktelse mot den världsliga myndigheten medför den kristna friheten, och vilken felaktig inställning måste vi undvika när det gäller detta?

⁷ Vår kristna frihet medför också andra förpliktelser. Petrus pekade på några av dessa, när han skrev: ”Hedra människor av alla slag, älska hela brödraskaran, frukta Gud, bevisa kungen heder.” (1 Petrus 2:17) Vad ligger i uttrycket ”bevisa kungen heder”?

⁸ ”Kungen” representerar världsliga härskare. I våra dagar har en anda av bristande respekt för myndighet utvecklats i världen, och denna anda kan lätt påverka de kristna. En kristen kanske rentav undrar varför han bör visa ”kungen” heder, eftersom ju ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) Med tanke på dessa ord kanske han tycker att han inte behöver lyda obekväma lagar eller att han inte behöver betala vissa skatter, om han kan handla så utan att bli upptäckt. Men detta skulle vara i strid med Jesu uttryckliga befallning att ”betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”. Det skulle faktiskt vara att använda sin frihet ”såsom täckmantel för uselhet”. — Matteus 22:21; 1 Petrus 2:16.

9. Nämn två goda skäl till att vara lydig mot den världsliga myndigheten.

⁹ De kristna måste bevisa myndigheten heder och underordna sig den — även om detta är i relativ bemärkelse. (Apostlagärningarna 5:29) Varför det? I Första Petrus 2:14, 15 pekar Petrus på tre skäl, när han säger att landshövdingarna ”är sända av honom [Gud] till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott”. Fruktan för straff är skäl nog till att lyda myndigheten. Vilken skam skulle det inte vara för ett Jehovas vittne att dömas till böter eller fängelse för överfall, stöld eller något annat brott! Föreställ dig hur glada somliga skulle bli över att kunna offentliggöra något sådant! Vi får å andra sidan beröm av rättsinniga administratörer, när vi utvecklar ett gott anseende för civil lydnad. Vi kanske får större frihet att utföra vårt arbete med att predika de goda nyheterna. Vidare får vi ”genom att göra gott ... de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna”. (1 Petrus 2:15b) Detta är det andra skälet till att lyda myndigheten. — Romarna 13:3.

10. Vad är det starkaste skälet till att lyda den världsliga myndigheten?

¹⁰ Men det finns ett ännu starkare skäl. Myndigheterna existerar genom Jehovas tillåtelse. Som Petrus säger är de politiska styresmännen ”sända av” Jehova, och det är ”Guds vilja” att de kristna förblir dem underdåniga. (1 Petrus 2:15a) Likaså säger aposteln Paulus: ”De existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” Därför får vårt av Bibeln fostrade samvete oss att lyda myndigheterna. Om vi vägrar att underordna oss dem, har vi ”tagit ståndpunkt emot Guds anordning”. (Romarna 13:1, 2, 5) Och vem av oss skulle frivilligt vilja ta ståndpunkt emot Guds anordning? Vilket missbruk av kristen frihet skulle inte det vara!

Älska bröderna

11, 12. a) Vilken förpliktelse mot medtroende följer med kristen frihet? b) Vilka förtjänar i synnerhet vår kärleksfulla hänsyn, och varför det?

¹¹ Petrus sade också att en kristen bör ”älska hela brödraskaran”. (1 Petrus 2:17) Detta är en annan förpliktelse som följer med kristen frihet. De flesta av oss tillhör någon församling. Ja, vi tillhör alla den internationella sammanslutningen eller organisationen av bröder. Att visa kärlek till dessa är ett förståndigt bruk av vår frihet. — Johannes 15:12, 13.

¹² Aposteln Paulus pekade ut en grupp av kristna som i synnerhet förtjänar vår kärlek. Han sade: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) Det är de äldste som har ledningen i församlingen. Det är sant att dessa män inte är fullkomliga. Men de är dock förordnade under den styrande kretsens överinseende. De leder genom sitt exempel och med hänsynsfullhet och omtänksamhet, och de har fått i uppdrag att ständigt vaka över våra själar. Vilket maktpåliggande uppdrag! (Hebréerna 13:7) I de flesta församlingar råder det lyckligtvis en fin och samarbetsvillig anda, och det är en glädje för de äldste att arbeta med sådana församlingar. Det är svårare när personer inte vill samarbeta. Äldstebrodern gör fortfarande sitt arbete, men som Paulus säger gör han det ”suckande”. Vi önskar helt visst inte få de äldste att sucka! Vi vill att de skall finna glädje i sitt arbete, så att de kan bygga upp oss.

13. Bland annat hur kan vi samarbeta med de äldste?

¹³ Bland annat på vilka sätt kan vi samarbeta med de äldste? Ett sätt är att hjälpa till med underhållet och städningen av Rikets sal. Ett annat sätt är genom att samarbeta i arbetet med att besöka de sjuka och hjälpa de handikappade. Dessutom kan vi sträva efter att förbli andligen starka, så att vi inte blir till en belastning. Ett viktigt område inom vilket vi kan samarbeta är att bevara församlingen moraliskt och andligt ren, både genom vårt eget uppförande och genom att rapportera fall av allvarlig synd som kommer till vår kännedom.

14. Hur bör vi samarbeta med de disciplinära åtgärder som de äldste kan behöva vidta?

¹⁴ För att hålla församlingen ren måste de äldste ibland utesluta en obotfärdig syndare. (1 Korintierna 5:1—5) Detta skyddar församlingen. Det kan också hjälpa syndaren. En sådan tuktan har ofta bidragit till att bringa en syndare till besinning. Men hur är det då om den uteslutne är en nära vän eller släkting? Anta att personen i fråga är vår far eller mor eller vår son eller dotter. Respekterar vi ändå den åtgärd som de äldste vidtagit? Det är sant att detta kan vara svårt. Men vilket missbruk av vår frihet skulle det inte vara att ifrågasätta de äldstes beslut och fortsätta att umgås andligen med någon som har visat sig vara ett fördärvligt inflytande i församlingen! (2 Johannes, vers 10, 11) Jehovas folk som helhet skall ha beröm för det sätt varpå de samarbetar i sådana här frågor. Som en följd av detta förblir Jehovas organisation obesudlad i denna orena värld. — Jakob 1:27.

15. Vad bör en person omedelbart göra, om han begår en allvarlig synd?

¹⁵ Men hur är det då om vi skulle begå en allvarlig synd? Kung David beskrev dem som Jehova gynnar, när han skrev: ”Vem får stiga upp på Jehovas berg, och vem får stå upp på hans heliga plats? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte har fört Min själ till idel värdelöshet och inte svekfullt avlagt ed.” (Psalm 24:3, 4, NW) Om vi av någon anledning inte längre ”har oskyldiga händer och rent hjärta”, måste vi handla snabbt. Vårt eviga liv står på spel.

16, 17. Varför bör en person som gjort sig skyldig till allvarliga synder inte försöka lösa saken på egen hand?

¹⁶ Somliga har frestats till att dölja allvarliga synder, och de har kanske resonerat så här: ”Jag har bekänt för Jehova, och jag har ångrat mig. Så varför skulle jag blanda in de äldste?” Syndaren är kanske generad eller fruktar kanske för vad de äldste kan komma att göra. Men han bör komma ihåg att även om det endast är Jehova som kan rena oss från synd, så har han i första hand gjort de äldste ansvariga för församlingens renhet. (Psalm 51:4) De är där för att bota och läka och ”föra de heliga till rätta igen”. (Efesierna 4:12) Att inte gå till dem när man behöver andlig hjälp är som att inte gå till doktorn när man är sjuk.

¹⁷ Somliga som har försökt sköta saker och ting själva har funnit att deras samvete fortsätter att oroa dem mycket månader eller år efteråt. Och ännu värre: andra som har dolt en allvarlig synd hemfaller åt synd en andra och till och med en tredje gång. När saken till slut kommer till de äldstes kännedom, är det ett fall av upprepad synd. Hur mycket bättre är det inte att följa lärjungen Jakobs råd! Han skrev: ”Är någon sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldste, och de må bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn.” (Jakob 5:14) Gå till de äldste medan det fortfarande finns tid till läkedom. Om vi väntar för länge, kan vi bli förhärdade på syndens väg. — Predikaren 3:3; Jesaja 32:1, 2.

Vårt yttre och vår rekreation

18, 19. Varför skrev en präst positivt om Jehovas vittnen?

¹⁸ För fem år sedan skrev en präst i Italien entusiastiskt om Jehovas vittnen i en församlingstidskrift.a Han skrev: ”Jag måste uppriktigt medge att jag tycker om Jehovas vittnen. ... De som jag känner uppför sig oklanderligt, och de är älskvärda ... [och] mycket övertygande. När skall vi inse att sanningen måste presenteras på ett behagligt sätt? Att de som förkunnar sanningen inte behöver vara halvhjärtade, illaluktande, ovårdade eller sjabbiga?”

¹⁹ Prästen var enligt dessa ord imponerad av bland annat vittnenas sätt att klä sig och uppträda. Det är uppenbart att de vittnen som han hade träffat hade lyssnat till de råd som ”den trogne och omdömesgille slaven” gett under årens lopp. (Matteus 24:45) Bibeln säger att kvinnornas klädsel bör vara ”välordnad” och blygsam. (1 Timoteus 2:9) Och i denna dekadenta tid behöver män också det rådet. Är det inte logiskt att representanter för Guds rike bör göra ett anständigt intryck på utomstående?

20. Varför bör en kristen vid alla tider vara medveten om sin klädsel?

²⁰ Somliga kanske medger att de bör vara noga med hur de klär sig när de är med vid möten eller i tjänsten på fältet, men de kanske tycker att Bibelns principer inte gäller vid andra tillfällen. Men upphör vi någonsin att vara Guds rikes representanter? Det är sant att förhållandena skiftar. Om vi hjälper till med att bygga en Rikets sal, klär vi oss ju annorlunda än vi gör när vi är med vid ett möte i samma Rikets sal. Och på vår fritid klär vi oss antagligen i ledigare stil. Men vår klädsel bör alltid vara välordnad och blygsam, då vi är iakttagna av andra.

21, 22. Hur har vi skyddats mot skadlig rekreation och underhållning, och hur bör vi betrakta råd om sådana saker?

²¹ Ett annat område som har fått mycket uppmärksamhet är rekreation och underhållning. Människor — och i synnerhet ungdomar — behöver rekreation. Det är varken syndigt eller ett slöseri med tiden att planera tid till avkoppling för familjen. Till och med Jesus inbjöd sina lärjungar att ”vila” sig lite. (Markus 6:31) Men akta dig så att rekreationen eller underhållningen inte öppnar dörren till andlig besmittelse. Vi lever i en värld där underhållningen lägger tonvikten vid sexuell omoraliskhet, grovt våld, skräck och spiritism. (2 Timoteus 3:3; Uppenbarelseboken 22:15) Den trogne och omdömesgille slaven är vaken för sådana faror och varnar oss hela tiden för dem. Anser du att sådana påminnelser gör intrång på din frihet? Eller är du tacksam över att Jehovas organisation bryr sig tillräckligt mycket om dig för att ständigt rikta din uppmärksamhet på sådana faror? — Psalm 19:8; 119:95; NW.

²² Glöm aldrig att även om vår frihet kommer från Jehova, är vi ansvariga för det sätt varpå vi använder den. Om vi ignorerar goda råd och fattar felaktiga beslut, kan vi inte ge någon annan skulden för detta. Aposteln Paulus skriver: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” — Romarna 14:12; Hebréerna 4:13.

Se fram emot Guds barns frihet

23. a) Vilka välsignelser när det gäller frihet har vi nu? b) Vilka välsignelser ser vi ivrigt fram emot?

²³ Vi är verkligen ett välsignat folk. Vi är fria från falsk religion och vidskepelse. Tack vare lösenoffret kan vi nalkas Jehova med ett renat samvete, i andligt avseende befriade från slaveri under synd och död. Och snart kommer ”uppenbarandet av Guds söner”. I Harmageddon kommer Jesu bröder i sin himmelska härlighet att uppenbaras för människor som tillintetgörare av Jehovas fiender. (Romarna 8:19; 2 Tessalonikerna 1:6—8; Uppenbarelseboken 2:26, 27) Därefter kommer dessa Guds söner att uppenbaras som kanaler för de välsignelser som flyter från Guds tron till mänskligheten. (Uppenbarelseboken 22:1—5) Till slut kommer detta uppenbarande av Guds söner att leda till att trogna människor välsignas med Guds barns härliga frihet. Längtar du efter den tiden? Använd då din kristna frihet förståndigt. Gör slavtjänst åt Gud nu, så kommer du i all evighet att få åtnjuta denna underbara frihet!

Fotnot]