Förfela inte syftet med den gudagivna friheten

”Där Jehovas ande är, där är frihet.” — 2 KORINTIERNA 3:17.

1. Varför är orden i Jesaja 65:13, 14 tillämpliga på Jehovas vittnen?

JEHOVA är frihetens Gud, och vilken välsignelse är inte gudagiven frihet! Den suveräne Herren Jehovas överlämnade tjänare har sådan frihet, och därför är följande ord av honom tillämpliga på dem: ”Se! Mina egna tjänare kommer att äta, men ni för er del kommer att hungra. Se! Mina egna tjänare kommer att dricka, men ni för er del kommer att törsta. Se! Mina egna tjänare kommer att glädjas, men ni för er del kommer att lida skam. Se! Mina egna tjänare kommer att ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd, men ni för er del kommer att skrika på grund av hjärtats smärta, och ni kommer att tjuta på grund av andens fullständiga sammanbrott.” — Jesaja 65:13, 14, NW.

2. Varför kännetecknas Jehovas folk av andlig välmåga?

² Guds folks medlemmar åtnjuter detta tillstånd av andlig välmåga, därför att de leds av hans ande eller verksamma kraft. Aposteln Paulus skrev: ”Jehova är Anden; och där Jehovas ande är, där är frihet.” (2 Korintierna 3:17) Vad är då syftet med den gudagivna friheten? Och vad krävs det av oss för att vi skall kunna använda den helt och fullt?

Den frihet som Gud har

3. Vad slags frihet har Gud, och varför det?

³ Det är endast Jehova som har absolut frihet. Eftersom han är den allsmäktige Guden och den universelle Suveränen, kan ingen av hans skapelser begränsa hans frihet. Som den trogne mannen Job uttryckte det: ”Vem kan stå honom emot? Vem säger till honom: ’Vad gör du?’” (Job 9:12, NW) Likaså blev Babylons kung Nebukadnessar tvungen att erkänna: ”Det finns ingen som kan hejda hans [Guds] hand eller som kan säga till honom: ’Vad har du gjort?’” — Daniel 4:32, NW.

4. Hur kommer det sig att Jehova begränsar sin frihet?

⁴ Men Jehovas egna rättfärdiga principer håller denna absoluta frihet inom vissa gränser. Detta belystes när Abraham uttryckte oro över invånarna i Sodom och frågade: ”Kommer inte hela jordens Domare att göra det som är rätt?” Guds svar visar att han erkänner sitt ansvar att göra det som är rätt. Han skulle inte ha tillintetgjort Sodom om det hade funnits några rättfärdiga invånare kvar där. (1 Moseboken 18:22—33, NW) Gud begränsar också sin frihet på grund av att hans kärlek och vishet gör honom sen till vrede och på grund av att han utövar självbehärskning. — Jesaja 42:14, NW.

Den mänskliga frihetens begränsningar

5. Nämn några faktorer som begränsar människans frihet.

⁵ Jehova har absolut frihet, men alla andra handlar inom de begränsningar som deras natur, deras förmågor och deras boendesfär sätter, och syndiga människor begränsas också av sådana faktorer som sin nuvarande begränsade livslängd. Jehova Gud skapade människan med fullkomlig frihet att fungera inom den sfär som han hade fastställt för henne. Det finns också flera andra orsaker till att människans frihet är begränsad och inte absolut.

6. Vilket samband finns det mellan vår frihet och vår ansvarighet inför Gud?

⁶ För det första är människans frihet begränsad därför att Gud skapade henne till att tjäna hans uppsåt. Jehova är ”värdig” ”att få härligheten och äran och makten”, därför att han ”har skapat alla ting”, och på grund av hans ”vilja var de till och blev de skapade”. (Uppenbarelseboken 4:11) Människan är alltså ansvarig inför sin Skapare, som rätteligen har stiftat lagar som hon skall låta sig ledas av. Under den mosaiska lagen i det forntida Israel krävde Gud att de som smädade hans namn eller bröt mot sabbatslagen skulle dödas. (2 Moseboken 20:7, NW; 31:14, 15; 3 Moseboken 24:13—16, NW; 4 Moseboken 15:32—36) Även om vi som kristna inte är under den lagen, är vår frihet ändå begränsad därför att vi står ansvariga inför Jehova, som är vår Domare, Stadgegivare och Kung. — Jesaja 33:22, NW; Romarna 14:12.

7, 8. a) Hur begränsar fysiska lagar människans frihet? b) Vilka andra av Guds lagar begränsar vår frihet som människor?

⁷ För det andra begränsas människans frihet på grund av Guds fysiska lagar. På grund av gravitationslagen kan en människa till exempel inte hoppa ut från en skyskrapa utan att skada sig eller slå ihjäl sig. Det är uppenbart att Guds fysiska lagar begränsar människans frihet att kunna göra vissa saker.

⁸ För det tredje begränsas människans frihet på grund av Guds morallagar. Du har antagligen lagt märke till uppfyllelsen av Paulus’ ord i Galaterna 6:7, 8: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött, men den som sår med tanke på anden skall skörda evigt liv av anden.” Det är obestridligen så att vår frihet också begränsas av Jehova Guds morallagar, men det krävs att vi lyder dem för att vinna liv.

9. Hur begränsas vår frihet av att vi är en del av det mänskliga samhället?

⁹ För det fjärde begränsas människans frihet av att hon är en del av det mänskliga samhället, och därför bör hon ha frihet enbart i den utsträckning som hennes frihet inte orättmätigt inkräktar på andras frihet. Som kristna måste vi underordna oss de överordnade regeringsmyndigheterna och lyda dem så länge som de inte kräver att vi skall överträda Guds lagar. (Romarna 13:1; Apostlagärningarna 5:29) Vi bör till exempel lyda skattelagar och hastighetsbestämmelser osv. Det förhållandet att vi måste lyda sådana ”kejsarens” lagar visar ytterligare att vår gudagivna frihet inte är absolut. — Markus 12:17; Romarna 13:7.

Varför relativ frihet?

10, 11. Varför gav Jehova människan relativ frihet?

¹⁰ Varför gav Gud människan relativ frihet? Ett skäl var att Skaparen ville ha förnuftsbegåvade skapelser på jorden vilka genom sina fina ord och sitt fina uppförande skulle ge ära och pris åt honom. Detta är något som människan kan göra men som djuren inte kan. Djuren styrs av instinkt, och de vet ingenting om ett moraliskt uppförande. Man kan dressera en hund till att inte ta något, men man kan inte lära den att det är fel att stjäla. Ett djur som så att säga har sina handlingar inprogrammerade kan inte fatta beslut som ger lovprisning och ära åt Gud, medan däremot människan av kärlek och uppskattning frivilligt kan välja att tjäna sin Skapare.

¹¹ Gud ger också människor denna frihet till deras eget gagn och deras egen lycka. De kan utöva denna sin relativa frihet genom att vara kreativa och uppfinningsrika, välvilliga och samarbetsvilliga. Människor har också valfrihet när det gäller sådant som sysselsättning och var de skall vara bosatta. I våra dagar begränsas den valfriheten ofta av ekonomiska och politiska faktorer, men detta kan bero på mänsklig girighet och beror inte på det sätt varpå Gud från början skapade människan.

12. Varför är större delen av mänskligheten i slaveri?

¹² Trots att Jehova gav människan stor frihet, är det stora flertalet människor i våra dagar i ett frustrerande slaveri. Vad var det som hände? Det första människoparet, Adam och Eva, förfelade syftet med sin gudagivna frihet. De överträdde de gränser som Gud hade satt för deras frihet och ifrågasatte Guds rättmätiga styre över dem som den suveräne Herren, Jehova. (1 Moseboken 3:1—7; Jeremia 10:10; 50:31) Eftersom de inte var nöjda med att använda sin frihet till att ära Gud, använde de den själviskt till att själva avgöra vad som var rätt och vad som var fel, och därigenom anslöt de sig till Satan i hans uppror mot Jehova. Men i stället för att få mer frihet drabbades de syndiga människorna Adam och Eva av prövande inskränkningar och slaveri; deras frihet minskade, och till slut dog de. Deras avkomlingar ärvde denna förlust av frihet. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” ”Den lön synden betalar ut är död.” — Romarna 3:23; 5:12; 6:23.

13. Varför har Satan kunnat förslava människor?

¹³ På grund av upproret i Eden kom Adam och hans avkomlingar också i slaveri under Satan, djävulen. ”Hela världen” befinner sig ju ”i den ondes våld”! (1 Johannes 5:19) På grund av sin överlägsna makt och förmåga har Satan kunnat bedra och göra hela den mänsklighet som gjorts främmande för Jehova Gud till slavar. Och dessutom har själviska människor haft makt över sina medmänniskor till deras olycka. (Predikaren 8:9) I våra dagar är därför människor i allmänhet i slaveri under synd och död, under Satan och hans demoner och under de politiska, ekonomiska och religiösa systemen i världen.

Sann frihet har gjorts möjlig

14. Vad är mänsklighetens hopp om sann frihet förbundet med?

¹⁴ Att vinna frihet från synd och död och från djävulen och hans värld är nära förbundet med Guds beslut att avgöra stridsfrågan om det rättmätiga i hans universella suveränitet. Satan väckte den stridsfrågan, och därför har Jehova låtit honom förbli vid liv, precis som han lät Farao finnas till under en tid. Avsikten är att Jehova helt och fullt skall kunna demonstrera sin makt och få sitt namn förkunnat över hela jorden. (2 Moseboken 9:15, 16) Gud kommer snart att bevisa det rättmätiga i sin universella suveränitet och helga sitt heliga namn genom att avlägsna den smälek som dragits över det genom Satans och Adams och Evas uppror. Därigenom kommer de som fruktar Jehova att bli befriade från slaveriet under synd och död och kommer att bli förda in i en ny värld med gudagiven frihet. — Romarna 8:19—23.

15. Vilken roll spelade Jesus i återställandet av människans frihet?

¹⁵ För att återge mänskligheten frihet sände Gud sin Son hit till jorden som människa. Genom att Guds Son, Jesus Kristus, frivilligt offrade sitt fullkomliga mänskliga liv tillhandahöll han lösenoffret — grundvalen till att befria mänskligheten. (Matteus 20:28) Han förkunnade också ett frihetsbudskap. I början av sin tjänst tillämpade han följande ord på sig själv: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att kungöra goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att utropa frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna.” — Jesaja 61:1, NW; Lukas 4:16—21.

16. Vilka åtgärder måste judarna under det första århundradet vidta för att vinna sann frihet?

¹⁶ Hur skulle människor vinna den friheten? Jesus sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Jesu efterföljare har på så sätt kommit att åtnjuta andlig frihet. (Johannes 8:31, 32, 36) Vidare sade Jesus till den romerske landshövdingen Pontius Pilatus: ”Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.” (Johannes 18:37) De judar som tog emot sanningen så som den predikades och exemplifierades av Jesus ångrade sina synder, rättade till sitt syndiga handlingssätt, framställde sig för Jehova och blev döpta som Jesus hade blivit. (Matteus 3:13—17; Apostlagärningarna 3:19) Därigenom kom de att åtnjuta en relativ, gudagiven frihet.

17. Varför ger Jehova sina tjänare frihet?

¹⁷ Det är i första hand till försvar för sin egen suveränitet som Jehova ger sina lojala tjänare frihet, men det är också till deras eget välbefinnande eller gagn. Han befriade israeliterna ur slaveriet i Egypten, så att de som ett rike av präster och som hans vittnen skulle kunna förhärliga honom. (2 Moseboken 19:5, 6; Jesaja 43:10—12, NW) Och på liknande sätt förde Jehova i första hand sitt folk ut ur fångenskapen i Babylon för att återuppbygga hans tempel och återupprätta den rena tillbedjan. (Esra 1:2—4) När de landsförvista enbart bekymrade sig om sin egen materiella bekvämlighet, sände Jehova sina profeter Haggai och Sakarja för att påminna dem om deras förpliktelser inför Gud. Genom att Guds folks medlemmar på så sätt fick en rätt syn på sin gudagivna frihet fullbordade de till Guds ära templet, något som också ledde till välgång och ett gott liv för dem själva.

Att inte förfela syftet med den gudagivna friheten

18. Varför kan det sägas att Jehovas nutida tjänare inte har förfelat syftet med sin gudagivna frihet?

¹⁸ Hur är det då med Guds nutida tjänare? Som organisation betraktade har de inte förfelat syftet med sin gudagivna frihet. På 1870-talet började de bli fria från babyloniska villfarelser och få åtnjuta allt större kristen frihet. Detta var i överensstämmelse med Ordspråksboken 4:18 (NW), som lyder: ”De rättfärdigas stig är lik det klara ljuset som blir ljusare och ljusare tills det är full dag.” Men precis som Guds forntida folk under någon tid fördes bort i fångenskap i Babylon, kom också Jehovas tjänare år 1918 i viss utsträckning i slaveri under det stora Babylon. (Uppenbarelseboken 17:1, 2, 5) Medlemmar av det världsväldet av falsk religion jublade, när de symboliska ”två vittnena” låg andligen döda. Men genom Guds oförtjänta omtanke blev hans smorda tjänare år 1919 återupplivade genom att de befriades andligen. (Uppenbarelseboken 11:3, 7—11) De utnyttjade sin gudagivna frihet och blev nitiska vittnen för den Högste. Hur passande var det därför inte att de år 1931 med glädje antog namnet Jehovas vittnen! (Jesaja 43:10—12, NW) Och i synnerhet sedan år 1935 har ”en stor skara”, som hoppas vinna evigt liv på jorden, slutit sig till de smorda vittnena. Dess medlemmar förfelar inte heller syftet med sin gudagivna frihet. — Uppenbarelseboken 7:9—17.

19, 20. a) Nämn ett anmärkningsvärt sätt på vilket Jehovas folks medlemmar har gjort gott bruk av sin gudagivna frihet. b) På vilket annat anmärkningsvärt sätt gör Jehovas vittnen gott bruk av den frihet som Gud har gett dem?

¹⁹ Det är i synnerhet på två anmärkningsvärda sätt som Jehovas tjänare gör gott bruk av sin gudagivna frihet. För det första använder de den till att följa en rättrådig kurs. (1 Petrus 2:16) Och de har verkligen ett gott renommé! Så till exempel kom en man in i en Rikets sal i Zürich i Schweiz och förklarade att han ville bli ett Jehovas vittne. När han tillfrågades om varför, svarade han att hans syster varit ett vittne och att hon hade blivit utesluten för omoraliskhet. Han sade: ”Det är just en sådan organisation som jag vill ansluta mig till, en organisation som inte tolererar dåligt uppförande.” Det är med goda skäl som New Catholic Encyclopedia har uppmärksammat att Jehovas vittnen har fått namn om sig att vara ”en av de grupper i världen, vars medlemmar uppför sig bäst”.

²⁰ Jehovas vittnen utnyttjar också sin gudagivna frihet genom att de, precis som Jesus gjorde, fullgör sitt uppdrag att predika de goda nyheterna om Riket. (Matteus 4:17) De förkunnar Jehovas rike både genom det tryckta och det talade ordet och både på bestämda tider och informellt. Det är till stor nytta för dem själva att de gör detta, eftersom det stärker deras tro och gör deras hopp ljusare. Dessutom tjänar denna verksamhet till att frälsa både dem själva och dem som lyssnar till dem. (1 Timoteus 4:16) Så här heter det om denna verksamhet i boken Dynamic Religious Movements (Dynamiska religiösa rörelser): ”Det skulle vara svårt att finna medlemmar av någon annan grupp som arbetar lika hårt med sin religion som vittnena gör.”

21. Vad finns det för bevis för att Jehova välsignar sitt folks tjänst?

²¹ Jehova Gud välsignar oss verkligen, när det gäller att fullgöra syftet med vår gudagivna frihet! Detta visar förra årets rapport för tjänsten på fältet: vi hade en toppsiffra på över fyra miljoner förkunnare, och över tio miljoner var närvarande vid Åminnelsen. En undersökning visade att Irland hade haft toppsiffror i 29 månader efter varandra; Mexico 78 toppsiffror på 80 månader och Japan 153 toppsiffror i följd!

Gör gott bruk av din gudagivna frihet

22. Vad är den springande punkten i de tankeväckande frågor som vi kan ställa oss själva?

²² Om du är ett överlämnat Jehovas vittne, gör du då gott bruk av den frihet som Gud har gett dig? Var och en av oss kan gärna fråga sig själv: Är jag noga med att använda min gudagivna frihet så att jag undviker att få någon att ta anstöt på grund av ett orätt uppförande? Lyder jag samvetsgrant kejsarens lagar, även om jag sätter Guds lag främst? Samarbetar jag helt och fullt med de äldste i församlingen? Använder jag min gudagivna frihet helt och fullt i predikandet av de goda nyheterna? Har jag alltid ”rikligt att göra i Herrens verk”? Strävar jag ivrigt efter en världslig karriär, när jag skulle kunna göra bättre bruk av min gudagivna frihet genom att utöka min tjänst och trakta efter större ansvar i församlingen eller efter heltidstjänsten? — 1 Korintierna 15:58.

23. Vad bör vi göra för att inte förfela syftet med vår gudagivna frihet?

²³ Må vi alla ”smaka och se att Jehova är god”. (Psalm 34:9, NW) Låt oss förtrösta på honom, rätta oss efter hans lagar och förhärliga hans heliga namn genom att nitiskt förkunna hans rike. Kom ihåg att ”den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt”. (2 Korintierna 9:6) Låt oss därför ägna Jehova helhjärtad tjänst och visa att vi inte har förfelat syftet med vår gudagivna frihet.

Stå fasta för gudagiven frihet!

”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” — GALATERNA 5:1.

1, 2. Hur gick gudagiven frihet förlorad?

JEHOVAS folks medlemmar är fria. Men de söker inte oberoende från Gud, eftersom det skulle innebära slaveri under Satan. De uppskattar sitt nära förhållande till Jehova och gläds över den frihet han ger dem.

² Våra första föräldrar, Adam och Eva, förlorade sin gudagivna frihet genom att de syndade och blev slavar under synden, döden och djävulen. (1 Moseboken 3:1—19; Romarna 5:12) Ja, Satan förde ju in hela världen på en syndig väg till tillintetgörelse! Men de som står fasta för gudagiven frihet vandrar på vägen till evigt liv. — Matteus 7:13, 14; 1 Johannes 5:19.

Frihet från slaveri

3. Vilket hopp gav Gud i Eden?

³ Jehova avsåg att låta människor som ärade hans namn bli fria från slaveriet under Satan och synden och döden. Det hoppet gavs, när Gud sade följande till den orm som Satan använde i Eden: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:14, 15, NW) Jesus Kristus, Säden från Jehovas himmelska organisation, fick sin häl krossad när han dog på pålen, men Gud tillhandahöll därigenom ett lösenoffer för att befria den troende mänskligheten från synd och död. (Matteus 20:28; Johannes 3:16) Och Jesus kommer med tiden att krossa huvudet på Satan, den ursprunglige ormen. — Uppenbarelseboken 12:9.

4. Vilken frihet åtnjöt Abraham, och vad lovade Jehova honom?

⁴ Omkring 2.000 år efter det att löftet i Eden hade getts lydde ”Jehovas vän”, Abraham, Gud och lämnade staden Ur för att bege sig till en annan ort. (Jakob 2:23; Hebréerna 11:8) Han fick därigenom gudagiven frihet och levde inte längre som slav under Satans värld av falsk religion, korrumperad politik och girig kommersialism. Till profetian i Eden fogade Gud nu löften om att alla familjer och nationer skulle välsigna sig genom Abraham och dennes Säd. (1 Moseboken 12:3; 22:17, 18; NW) Eftersom Abraham ”satte tro till Jehova” och Jehova tillräknade ”honom det som rättfärdighet”, var han fri från fördömelse. (1 Moseboken 15:6, NW) I våra dagar skänker ett nära förhållande till Jehova också gudagiven frihet från fördömelse och från slaveri under den värld som ligger i Satans våld.

Ett gripande symboliskt drama

5. Med vilka omständigheter var Isaks födelse förknippad?

⁵ För att Abraham skulle kunna få en säd erbjöd hans ofruktsamma hustru, Sara, honom sin tjänsteflicka, Hagar, som barnaföderska. Genom henne blev Abraham far till Ismael, men Gud lät inte Ismael bli den utlovade säden. När Abraham var 100 år och Sara var 90 år, gjorde Jehova det i stället möjligt för dem att få en son som fick namnet Isak. När Ismael gjorde narr av Isak, skickades Hagar och hennes son i väg, och därigenom lämnades Abrahams son med den fria kvinnan Sara som Abrahams obestridda säd. Likt Abraham utövade Isak också tro och åtnjöt gudagiven frihet. — 1 Moseboken 16:1—16; 21:1—21; 25:5—11.

6, 7. Vad hade falska lärare fått vissa kristna i Galatien att tro, men vad förklarade aposteln Paulus?

⁶ Dessa händelser förebildade sådant som är av stor betydelse för personer som älskar gudagiven frihet. Detta påpekade aposteln Paulus i det brev som han omkring åren 50—52 v.t. skrev till församlingarna i Galatien. Den styrande kretsen hade då beslutat att de kristna inte behövde omskäras. Men falska lärare hade fått några av galaterna att tro att detta var ett absolut nödvändigt inslag i kristendomen.

⁷ Paulus talade om följande för galaterna: En person förklaras rättfärdig genom tro på Kristus och inte genom gärningar enligt den mosaiska lagen. (1:1—3:14) Lagen gjorde inte det löfte som var förknippat med det abrahamitiska förbundet ogiltigt, utan gjorde överträdelserna påtagliga och tjänade som en uppfostrare som ledde till Kristus. (3:15—25) Genom sin död befriade Jesus dem som var under lag och gjorde det möjligt för dem att bli Guds söner. Att återgå till att ge akt på dagar, månader, särskilda tider och år skulle därför innebära att återvända till slaveri. (4:1—20) Paulus skrev därefter:

8, 9. a) Förklara helt kort och med egna ord det som Paulus säger i Galaterna 4:21—26. b) Vem och vad förebildade Abraham och Sara i detta symboliska drama, och vem är den utlovade Säden?

⁸ ”Säg mig, ni som vill vara under lag: Hör ni inte lagen? Det är till exempel skrivet att Abraham fick två söner, en [Ismael] med tjänsteflickan [Hagar] och en [Isak] med den fria kvinnan [Sara]; men den med tjänsteflickan var i själva verket född på köttets sätt, den med den fria kvinnan däremot på grund av ett löfte. Detta är ett symboliskt drama; dessa kvinnor betyder nämligen två förbund, det ena [lagförbundet] från berget Sinai [där Gud invigde det förbundet med israeliterna], som föder barn till slaveri; det är Hagar. [Det andra förbundet var det som slöts med Abraham om hans säd.] Denna Hagar betyder då Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri med sina barn [avkomlingar av Abraham, Isak och Jakob]. Men Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” — Galaterna 4:21—26.

⁹ I detta symboliska drama var Abraham en bild av Jehova. ”Den fria kvinnan”, Sara, var en bild av Guds ”kvinna” eller heliga universella organisation. Den frambringade Kristus, den symboliska kvinnans och den större Abrahams säd. (Galaterna 3:16) För att visa människor hur de skulle kunna befrias från oren tillbedjan och från synden och Satan undervisade Jesus om sanningen och avslöjade falsk religion, men eftersom Jerusalem och hennes barn förkastade Jesus, förblev de i religiöst slaveri. (Matteus 23:37, 38) Jesu judiska efterföljare blev fria från lagen, som avslöjade att de var slavar under ofullkomlighet, synd och död. De människor som tar emot Jesus som den som är född av Guds ”kvinna” till att bli den messianske kung och befriare som predikar frihet för de fångna blir verkligen fria! — Jesaja 61:1, 2; Lukas 4:18, 19.

Undvik ett förslavande ok

10, 11. Från vilket slavok har Kristus befriat sina efterföljare, och vilka paralleller kan man se i våra dagar?

¹⁰ Till dem som tillsammans med Kristus, den större Isak, utgör Abrahams säd skriver Paulus följande: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder. ... Vi, bröder, är barn som hör löftet till på samma sätt som Isak var. Men alldeles som på den tiden den som var född på köttets sätt [Ismael] började förfölja den som var född på andens sätt [Isak], så är det också nu. ... Vi [är] inte en tjänsteflickas barn, utan den fria kvinnans. Till en sådan frihet [från lagen] har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” — Galaterna 4:26—5:1.

¹¹ Jesu efterföljare skulle ha satts fast i ett slavok, om de hade underkastat sig lagen. I våra dagar är den falska religionen ett förslavande ok, och kristenheten motsvarar det forntida Jerusalem och dess barn. Men de smorda är barn till Jerusalem där ovan, Guds fria himmelska organisation. De och deras medtroende med ett jordiskt hopp är inte någon del av denna världen och är inte i slaveri under Satan. (Johannes 14:30; 15:19; 17:14, 16) Låt oss, befriade genom sanningen och Jesu offer, stå fasta för vår gudagivna frihet.

Att ta ståndpunkt för den gudagivna friheten

12. Vilken kurs tar de troende, och vad skall vi nu dryfta?

¹² Miljontals människor åtnjuter nu frihet som Jehovas vittnen, och man studerar Bibeln med miljontals andra. Många av dessa är ”inordnade rätt för evigt liv”. När de blir troende kommer de att ta ståndpunkt för gudagiven frihet genom att bli döpta. (Apostlagärningarna 13:48; 18:8) Men vilka steg föregår då kristet dop?

13. Vilket förhållande råder mellan kunskap och dop?

¹³ Innan en person blir döpt måste han skaffa sig exakt kunskap i Bibeln och handla enligt den. (Efesierna 4:13) Jesus sade därför till sina efterföljare: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

14. Vilken kunskap måste man ha för att kunna bli döpt i Faderns, Sonens och den heliga andens namn?

¹⁴ Att bli döpt i Faderns namn innebär att erkänna Jehovas ställning och myndighet som Gud, Skapare och universums suverän. (1 Moseboken 17:1; 2 Kungaboken 19:15; Uppenbarelseboken 4:11) Dop i Sonens namn kräver att man erkänner Kristi ställning och myndighet som en upphöjd andeskapelse, den messianske kungen, och den genom vilken Gud har tillhandahållit ”en motsvarande lösen”. (1 Timoteus 2:5, 6; Daniel 7:13, 14; Filipperna 2:9—11) En person som blir döpt i den heliga andens namn erkänner att den är Jehova Guds verksamma kraft, som han använde i skapelsen, till att inspirera bibelskribenterna och på andra sätt. (1 Moseboken 1:2; 2 Petrus 1:21) Det finns naturligtvis mycket mer att lära om Gud, Kristus och den heliga anden.

15. Varför måste en person utöva tro innan han blir döpt?

¹⁵ Före dopet måste en person utöva tro grundad på exakt kunskap. ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Jehova] väl.” (Hebréerna 11:6) En person som utövar tro på Gud, Kristus och Guds uppsåt kommer att vilja bli ett Jehovas vittne, leva i enlighet med Guds ord och ha en meningsfull andel i predikandet av de goda nyheterna. Han kommer att tala om Jehovas kungaväldes härlighet. — Psalm 145:10—13, NW; Matteus 24:14.

16. Vad är sinnesändring, och vilket samband har den med det kristna dopet?

¹⁶ Sinnesändring är en annan nödvändig förutsättning för dop. Att ändra sinne innebär att ”på grund av ånger eller otillfredsställelse ändra sitt sinne med avseende på ett tidigare (eller planerat) handlande eller uppförande” eller att ”känna ånger, förkrosselse eller samvetskval över vad man har gjort eller har underlåtit att göra”. Judarna under det första århundradet behövde ändra sinne i fråga om sina synder mot Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 3:11—26) Somliga troende i Korint ändrade sinne när det gällde otukt, avgudadyrkan, äktenskapsbrott, homosexualitet, stöld, girighet, dryckenskap, smädelse och utpressning. Detta ledde till att de ”tvättades rena” i Jesu blod, ”helgades”, såsom de som avskildes för Jehovas tjänst, och ”förklarades rättfärdiga” i Jesu Kristi namn och med Guds ande. (1 Korintierna 6:9—11) Sinnesändring är således ett steg mot ett gott samvete och gudagiven frihet från oroande skuldkänslor över synd. — 1 Petrus 3:21.

17. Vad innebär omvändelse, och vad kräver den av en person som planerar att bli döpt?

¹⁷ En person måste också omvända sig innan han kan bli döpt som ett Jehovas vittne. För en person som ändrar sinne äger omvändelsen rum då han förkastar sin felaktiga kurs och bestämmer sig för att göra det som är rätt. De hebreiska och grekiska verb som har avseende på omvändelse betyder ”vända tillbaka, vända om eller återvända”. När dessa ord används i en god andlig betydelse, betyder de att man från att ha varit inne på en felaktig kurs vänder sig till Gud. (1 Kungaboken 8:33, 34) Omvändelse kräver ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”, att man gör det som Gud befaller, överger falsk religion och utan att vika av riktar sitt hjärta mot Jehova så att man endast tjänar honom. (Apostlagärningarna 26:20; 5 Moseboken 30:2, 8, 10; 1 Samuelsboken 7:3) Detta kräver ”ett nytt hjärta och en ny ande”, ett förändrat tänkesätt, sinnelag och mål i livet. (Hesekiel 18:31) Den nya personlighet som blir följden ersätter ogudaktiga karaktärsdrag med gudaktiga egenskaper. (Kolosserna 3:5—14) Ja, sann sinnesändring får verkligen en person att ”vända om”. — Apostlagärningarna 3:19.

18. Varför skall man överlämna sig åt Gud i bön, och vad är innebörden i detta steg?

¹⁸ Överlämnande åt Gud i bön måste föregå dopet. (Jämför Lukas 3:21, 22.) Överlämnande innebär ett avskiljande för ett heligt syfte. Detta steg är så viktigt att vi i bön till Gud bör uttrycka vårt beslut att ägna honom odelad hängivenhet och tjäna honom för evigt. (5 Moseboken 5:8, 9; 1 Krönikeboken 29:10—13; NW) Vi överlämnar oss naturligtvis inte åt ett arbete, utan åt Gud själv. Den saken klargjordes vid begravningen av Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell. Vid det tillfället år 1916 sade Sällskapets dåvarande sekreterare och kassaförvaltare, W. E. Van Amburgh, följande: ”Detta stora världsvida verk är inte en enda människas verk. Det är alldeles för stort för det. Det är Guds verk, och det förändras inte. Gud har använt många tjänare i det flydda, och han kommer utan tvivel att använda många i framtiden. Vi har inte vigt oss [överlämnat oss] åt en människa eller åt en människas verk, utan åt att göra Guds vilja, så som han kommer att uppenbara den för oss genom sitt ord och sin försyns ledning. Gud sitter fortfarande vid rodret.” Men vad mer måste man göra i förbindelse med sitt överlämnande åt Gud?

19. a) Hur visar en person offentligt att han har överlämnat sig åt Jehova? b) Vad är vattendopet en symbol av?

¹⁹ Dopet är ett offentligt bevis på att en person har överlämnat sig åt Jehova. Dopet är en symbol som visar att den person som underkastar sig nedsänkning i vatten utan förbehåll har överlämnat sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. (Jämför Matteus 16:24.) När en dopkandidat begravs under vatten och därefter lyfts upp ur det, dör han symboliskt talat i förhållande till sin tidigare livskurs och reses upp till ett nytt levnadssätt, till att nu oförbehållsamt göra Guds vilja. (Jämför Romarna 6:4—6.) När Jesus blev döpt, framställde han sig oförbehållsamt för sin himmelske Fader. (Matteus 3:13—17) Och Bibeln visar gång på gång att troende som uppfyller kraven för detta bör bli döpta. (Apostlagärningarna 8:13; 16:27—34; 18:8) För att bli ett Jehovas vittne i våra dagar måste därför en person vara en troende som verkligen utövar tro och blir döpt. — Jämför Apostlagärningarna 8:26—39.

Stå fasta!

20. Nämn exempel på personer i Bibeln som bevisar att vi kommer att bli välsignade för att vi som döpta Jehovas vittnen tar ståndpunkt för gudagiven frihet.

²⁰ Om du har tagit fast ståndpunkt för gudagiven frihet genom att bli ett döpt Jehovas vittne, kommer Jehova att välsigna dig precis som han har välsignat sina tjänare i det flydda. Jehova välsignade till exempel den åldrige Abraham och den åldriga Sara med en gudfruktig son, Isak. Genom tro valde profeten Mose att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk ”än att ha den tillfälliga njutningen av synd, eftersom han höll den Smordes [eller Kristi] smälek [den smälek det innebar att vara en forntida förebild till den Smorde] för en större rikedom än Egyptens skatter”. (Hebréerna 11:24—26) Jehova gav Mose privilegiet att få leda israeliterna ut ur slaveriet i Egypten. Och på grund av att han troget tjänade Gud kommer han att uppväckas och få tjäna som en av ”furstarna på hela jorden” under den större Mose, Jesus Kristus. — Psalm 45:17, NW; 5 Moseboken 18:17—19.

21. Vilka uppmuntrande exempel på gudaktiga kvinnor i forntiden nämns?

²¹ Överlämnade kristna i våra dagar kan också få uppmuntran av att tänka på kvinnor som blev verkligt fria och glada. Bland dessa var moabitiskan Rut, som både fick uppleva den hjärtesorg det innebär att bli änka och den glädje som den gudagivna friheten från falsk religion skänker. Hon övergav sitt folk och sina gudar och höll sig till sin svärmor, Noomi, som också var änka. Rut sade: ”Dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (Rut 1:16) Som hustru till Boas blev Rut mor till Davids farfar, Obed. (Rut 4:13—17) Ja, Jehova gav denna ödmjuka icke-israelitiska kvinna ”full lön” genom att låta henne bli stammoder till Jesus, Messias! (Rut 2:12) Hur glad kommer inte Rut att bli, när hon får uppstå och får veta att hon hade ett sådant privilegium! Och eftersom både den före detta skökan Rahab, som befriades från omoraliskhet och falsk tillbedjan, och den syndande men ångerfulla Bat-Seba vid uppståndelsen också kommer att få reda på att Jehova lät dem få bli stammödrar till Jesus Kristus, kommer deras hjärtan säkert att också fyllas av en liknande glädje. — Matteus 1:1—6, 16.

22. Vad skall vi behandla i följande artikel?

²² Vi skulle kunna hålla på länge och räkna upp sådana som fått gudagiven frihet. Deras antal inbegriper till exempel de trons män och kvinnor som finns omnämnda i Hebréerna, kapitel 11. De utstod vedermödor och blev misshandlade, ”och världen var dem inte värdig”. Lägg till deras antal Kristi lojala efterföljare under det första århundradet och andra trogna personer sedan dess, inbegripet de miljoner som nu tjänar Jehova som hans vittnen. Och om du tillsammans med dem har tagit ståndpunkt för gudagiven frihet, har du, som vi skall se i följande artikel, många orsaker till glädje.

Gudagiven frihet skänker glädje

”Jehovas glädje är ert fäste.” — NEHEMJA 8:10, NW.

1. Vad är glädje, och varför kan de som är överlämnade åt Gud känna glädje?

JEHOVA fyller sitt folks hjärta med glädje. Detta tillstånd av stor lycka eller stort jubel kommer av att man förväntar eller har förvärvat något gott. Människor som är överlämnade åt Gud kan uppleva en sådan känsla, eftersom glädje är en frukt av hans heliga ande eller verksamma kraft. (Galaterna 5:22, 23) Som Jehovas tjänare som leds av hans ande kan vi därför vara glada, även om vi skulle drabbas av svåra prövningar.

2. Vad var orsaken till att judarna på Esras tid gladde sig vid ett visst tillfälle?

² På 400-talet f.v.t. använde judarna vid ett visst tillfälle sin gudagivna frihet till att fira en glädjefylld lövhyddohögtid i Jerusalem. När Esra och andra leviter hade läst upp och förklarat Guds lag för folket, gick de alla ”bort för att äta och dricka och för att sända ut portioner och för att hänge sig åt stor glädje, ty de hade förstått de ord som hade gjorts kända för dem”. — Nehemja 8:5—12, NW.

Jehovas glädje är vårt fäste

3. Under vilka omständigheter kan ”Jehovas glädje” vara vårt fäste?

³ Under den högtiden insåg judarna sanningen i följande ord: ”Jehovas glädje är ert fäste.” (Nehemja 8:10, NW) Denna glädje är också vårt fäste om vi som överlämnade och döpta Jehovas vittnen står fasta för gudagiven frihet. Som himmelska medarvingar till Kristus har några få av oss blivit smorda med helig ande och adopterats in i Guds familj. (Romarna 8:15—23) Men det stora flertalet av oss har utsikten till liv i ett jordiskt paradis. (Lukas 23:43) Vi har verkligen orsak att vara glada!

4. Varför kan de kristna uthärda lidande och förföljelse?

⁴ Vi har underbara framtidsutsikter, men det är ändå svårt att uthärda lidande och förföljelse. Men eftersom Gud ger oss av sin heliga ande kan vi göra detta. Genom den får vi glädje, och genom den blir vi övertygade om att ingenting kan beröva oss vårt hopp eller Guds kärlek. Vi kan också vara övertygade om att Jehova kommer att vara vårt fäste, så länge som vi älskar honom med hela vårt hjärta, vår själ, vår styrka och vårt sinne. — Lukas 10:27.

5. Var kan vi finna orsaker till glädje?

⁵ Jehovas folk åtnjuter rika välsignelser och har många orsaker till glädje. I sitt brev till galaterna nämner Paulus några orsaker till glädje. Andra orsaker kan vi finna på andra ställen i Bibeln. Vårt humör kommer att lyftas upp av att vi begrundar sådana glädjande välsignelser.

Värdet av gudagiven frihet

6. Varför uppmanade Paulus de kristna i Galatien att stå fasta?

⁶ Som kristna har vi den glädjande välsignelsen att ha en godtagbar ställning inför Gud. Eftersom Kristus hade befriat sina efterföljare från den mosaiska lagen, uppmanades galaterna att stå fasta och att inte återigen låta sig sättas fast i det ”slavoket”. Hur är det då med oss? Om vi skulle försöka att förklaras rättfärdiga genom att hålla lagen, skulle vi bli skilda från Kristus. Men med hjälp av Guds ande avvaktar vi den rättfärdighet vi hoppas på och som är en följd av tro verksam genom kärlek och inte av fysisk omskärelse eller av andra laggärningar. — Galaterna 5:1—6.

7. Hur bör vi betrakta helig tjänst för Jehova?

⁷ Det är en välsignelse att få använda sin gudagivna frihet till att ”tjäna Jehova med glädje”. (Psalm 100:2, NW) Ja, det är verkligen ett oskattbart privilegium att ägna helig tjänst åt ”Jehova Gud, den Allsmäktige”, ”evighetens Konung”! (Uppenbarelseboken 15:3) Om vi någon gång drabbas av känslor av låg självaktning, kan det vara bra att påminna sig att Gud har dragit oss till sig genom Jesus Kristus och har låtit oss få ha en andel i ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”. (Romarna 15:16; Johannes 6:44; 14:6) Verkligen en orsak att känna glädje och tacksamhet mot Gud!

8. Vilken orsak till glädje har Guds folk när det gäller det stora Babylon?

⁸ En annan orsak till glädje är vår gudagivna frihet från det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 18:2, 4, 5) Även om denna religiösa sköka symboliskt talat ”sitter på många vatten”, vilket betyder ”folk och skaror och nationer och tungomål”, är det inte så att hon sitter på Jehovas vittnen eller påverkar och behärskar dem i religiöst avseende. (Uppenbarelseboken 17:1, 15) Vi gläder oss åt Guds underbara ljus, medan däremot de som stöder det stora Babylon är i andligt mörker. (1 Petrus 2:9) Ja, det kan vara svårt att förstå vissa av ”Guds djupheter”. (1 Korintierna 2:10) Men om vi ber om vishet och hjälp av helig ande, får vi hjälp att fatta sanningen i Bibeln, som gör dem som äger den andligen fria. — Johannes 8:31, 32; Jakob 1:5—8.

9. Vad måste vi göra om vi skall få fortsätta att åtnjuta den välsignelse som frihet från religiös villfarelse utgör?

⁹ Vi har välsignelsen att få åtnjuta fortsatt frihet från religiös villfarelse, men för att få behålla den friheten måste vi avvisa avfällighet. Galaterna hade löpt det kristna loppet väl, men några hindrade dem från att lyda sanningen. En sådan ond övertalning kom inte från Gud, och den skulle motarbetas. Precis som lite surdeg får en hel deg att jäsa, kan falska lärare eller en böjelse mot avfällighet fördärva en hel församling. Paulus önskade att de förespråkare för omskärelsen som sökte undergräva galaternas tro inte bara skulle omskäras, utan att de också skulle låta stympa sig sexuellt. Verkligen ett kraftfullt språk! Men för att vi skall kunna bevara vår gudagivna frihet mot religiös villfarelse måste vi vara precis lika orubbliga i fråga om att avvisa avfällighet. — Galaterna 5:7—12.

Var slavar åt varandra i kärlek

10. Vad har vi för ansvar som en del av det kristna brödraskapet?

¹⁰ Gudagiven frihet har fört oss in i ett kärleksfullt broderskap, men vi måste göra vad på oss ankommer för att visa kärlek. Galaterna skulle inte använda sin frihet som ”ett motiv för köttet” eller som en ursäkt till kärlekslös själviskhet. De skulle vara slavar åt varandra med kärlek som motivation. (3 Moseboken 19:18; Johannes 13:35) Vi måste också undvika det förtal och hat som kan leda till att vi blir förintade av varandra. Något sådant kommer naturligtvis inte att ske, om vi visar broderlig kärlek. — Galaterna 5:13—15.

11. Hur kan vi bli till välsignelse för andra, och hur kan de välsigna oss?

¹¹ Genom att vi använder vår gudagivna frihet i enlighet med Guds andes ledning kommer vi att visa kärlek och bli till välsignelse för andra. Vi bör ha för vana att låta oss behärskas och ledas av helig ande. Då kommer vi inte att vara benägna att kärlekslöst tillfredsställa vårt syndiga kött, som ”är emot anden i sitt begär”. Om vi leds av Guds ande, kommer vi att göra det som är kärleksfullt, men inte på grund av regler som kräver lydnad och ådömer syndare straff. Kärlek och inte bara en lag kommer till exempel att avhålla oss från att förtala andra. (3 Moseboken 19:16) Kärleken kommer att få oss att tala och handla på ett omtänksamt sätt. Eftersom vi visar andens frukt kärlek, kommer andra att välsigna oss eller tala väl om oss. (Ordspråksboken 10:6) Dessutom kommer det att bli till välsignelse för dem att umgås med oss. — Galaterna 5:16—18.

Olika slag av frukt

12. Nämn några av de välsignelser som är förknippade med att man undviker ”köttets [syndiga] gärningar”.

¹² Många av de välsignelser som är förknippade med vår gudagivna frihet är en följd av att vi undviker ”köttets [syndiga] gärningar”. Generellt sett undgår vi som Guds folk många kval, därför att vi inte utövar otukt, orenhet och tygellöshet. Genom att vi undviker avgudadyrkan har vi den glädje som kommer av att vi behagar Jehova i detta hänseende. (1 Johannes 5:21) Och eftersom vi inte utövar spiritism, är vi fria från att behärskas av demoner. Vårt kristna broderskap fördärvas inte av fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, stridslystnad, söndringar, sekter eller känslor av avund. Vår glädje går inte heller förlorad i dryckesorgier och bullersamma festupptåg. Paulus varnade och sade att de som ägnade sig åt köttets gärningar inte skulle få ärva Guds rike. Men eftersom vi rättar oss efter Guds ord, kan vi hålla fast vid det glädjande hoppet om Riket. — Galaterna 5:19—21.

13. Vilken frukt frambringas av Jehovas heliga ande?

¹³ Gudagiven frihet skänker glädje, eftersom de kristna utvecklar Jehovas andes frukt. Av Paulus’ ord till galaterna är det lätt att se att det syndiga köttets gärningar är lika törnen i jämförelse med andens utmärkta frukt — kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning — som är inympad i gudaktiga hjärtan. Eftersom vi är fast beslutna att leva tvärtemot det syndiga köttets begär, önskar vi låta oss ledas av Guds ande och leva genom den. Anden gör oss ödmjuka och fridsamma och inte ”självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra”. Det är inte underligt att det är en glädje att umgås med dem som utvecklar andens frukt! — Galaterna 5:22—26.

Andra orsaker till glädje

14. Vilken vapenrustning behöver vi i vår kamp mot de onda andemakterna?

¹⁴ Välsignelsen att få beskydd mot Satan och demonerna är också förknippad med vår gudagivna andliga frihet. För att vi skall lyckas i vår kamp mot de onda andemakterna måste vi ha på oss ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”. Vi behöver sanningens gördel och rättfärdighetens bröstharnesk. Och som skor på våra fötter måste vi ha den utrustning som hör fridens goda nyheter till. Vi behöver också ha trons stora sköld, varmed man kan släcka den ondes brinnande projektiler. Vi måste bära frälsningens hjälm och svinga ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. Må vi också fortsätta ”att bedja i anden vid varje tillfälle”. (Efesierna 6:11—18) Om vi har på oss den andliga vapenrustningen och avvisar demonism, kan vi vara oförskräckta och glada. — Jämför Apostlagärningarna 19:18—20.

15. Vilken glädjerik välsignelse äger vi på grund av att vi uppför oss i enlighet med Guds ord?

¹⁵ Vi är glada därför att vårt uppförande är i överensstämmelse med Guds ord, och vi är fria från de skuldkänslor som plågar så många syndare. Vi ”bemödar” oss ”ständigt om att ha medvetande om att inte begå någon förbrytelse mot Gud och människor”. (Apostlagärningarna 24:16) Därför behöver vi inte frukta för den gudomliga vedergällning som skall drabba uppsåtliga och förhärdade syndare. (Matteus 12:22—32; Hebréerna 10:26—31) Genom att vi tillämpar rådet i Ordspråksboken 3:21—26 (NW) kommer vi att få uppleva uppfyllelsen av dessa ord: ”Bevara praktisk vishet och tankeförmåga, och de kommer att visa sig vara till liv för din själ och till behag för din hals. I så fall kommer du att vandra i trygghet på din väg, och din fot, den kommer inte att stöta emot något. Närhelst du lägger dig, kommer du inte att känna någon skräck; och du kommer sannerligen att lägga dig, och din sömn skall vara behaglig. Du kommer inte att behöva vara rädd för någon plötslig förskräcklighet, inte heller för stormen över de ondskefulla, eftersom den kommer. Ty Jehova själv kommer i verkligheten att visa sig vara din tillförsikt, och han kommer sannerligen att bevara din fot för tillfångatagande.”

16. Hur är bön en orsak till glädje, och vilken roll spelar Jehovas ande i detta avseende?

¹⁶ En annan orsak till glädje är vår gudagivna frihet att nalkas Jehova i bön, förvissade om att vi kommer att bli hörda. Ja, våra böner besvaras därför att vi har en vördnadsfull ”fruktan för Jehova”. (Ordspråksboken 1:7, NW) Vi får också hjälp att bevara oss i Guds kärlek genom att ”bedja med helig ande”. (Judas, vers 20, 21) Detta gör vi genom att visa ett hjärtetillstånd som är godtagbart för Jehova och genom att be under andens inflytande om sådant som är i enlighet med hans vilja och hans ord, vilket visar oss hur vi skall be och vad vi skall be om. (1 Johannes 5:13—15) Om vi blir svårt prövade och inte vet vad vi skall be om, kommer ”anden vår svaghet till hjälp” och ”lägger sig ut för oss med outtalade suckanden”. Gud besvarar sådana böner. (Romarna 8:26, 27) Må vi be om helig ande och låta den frambringa i oss de av andens frukter som vi i synnerhet kan behöva för att kunna möta en viss prövning. (Lukas 11:13) Vi kommer också att öka vår glädje, om vi flitigt och under bön studerar Guds av anden inspirerade ord och kristna publikationer utarbetade under andens vägledning.

Välsignade med alltid närvarande hjälp

17. Hur visar Mose erfarenheter och Davids ord att Jehova är med sitt folk?

¹⁷ Genom att vi på rätt sätt använder vår gudagivna frihet får vi glädjen att veta att Jehova är med oss. Då ogynnsamma omständigheter fick Mose att lämna Egypten, stod han genom tro ”fast som om han såg den osynlige”. (Hebréerna 11:27) Mose vandrade inte ensam; han visste att Jehova var med honom. Och Koras söner sjöng: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål. Därför kommer vi inte att frukta, om än jorden undergår förändring och om än bergen vacklar ner i det vidsträckta havets hjärta; om än dess vattenmassor brusar vilt, skummar över, om än bergen gungar vid dess uppror.” (Psalm 46:2—4, NW) Om du har sådan tro på Gud, kommer han aldrig att överge dig. David sade: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav lämnade mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig.” (Psalm 27:10, NW) Det är verkligen en glädje att veta att Gud bryr sig så mycket om sina tjänare! — 1 Petrus 5:6, 7.

18. Varför äger de som har Jehovas glädje gudagiven frihet från överväldigande ängslan?

¹⁸ Eftersom vi har Jehovas glädje, äger vi gudagiven frihet från överväldigande ängslan. ”Var inte bekymrade för någonting”, skriver Paulus, ”utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Guds frid är ett ojämförligt lugn, som man kan uppleva också under de mest prövande omständigheter. Med den förblir vårt hjärta lugnt, något som är bra för oss både andligt, känslomässigt och fysiskt. (Ordspråksboken 14:30) Den hjälper oss också att bevara mental balans, eftersom vi vet att ingenting som Gud tillåter kan göra oss bestående skada. (Matteus 10:28) Denna frid är resultatet av ett nära förhållande till Gud genom Kristus, och vi äger den därför att vi är överlämnade åt Jehova och underkastar oss vägledning från hans ande, som frambringar sådana frukter som glädje och frid.

19. Genom att hålla vårt hjärta fäst vid vad kommer vi att få hjälp att vara glada?

¹⁹ Att vi håller vårt hjärta fäst vid vår gudagivna frihet och hoppet om Riket kommer att hjälpa oss att vara glada. Vi kanske har dålig hälsa, och detta kanske är något som inte alltid går att göra så mycket åt, men vi kan be om vishet och sinnesstyrka att klara av situationen, och vi kan finna tröst av att tänka på den andliga hälsa som vi åtnjuter och på det fysiska botande som kommer att ske under Rikets styre. (Psalm 41:2—4; Jesaja 33:24) Vi kanske nu måste utstå umbäranden, men på den paradisiska jord som nu är så nära kommer det inte att råda någon brist på livsförnödenheter. (Psalm 72:14, 16; Jesaja 65:21—23) Ja, vår himmelske Fader kommer att uppehålla oss och till slut göra vår glädje fullständig. — Psalm 145:14—21.

Uppskatta din gudagivna frihet

20. Hur bör vi enligt Psalm 100:1—5 inställa oss inför Jehova?

²⁰ Som Jehovas folk bör vi verkligen uppskatta den gudagivna frihet som har skänkt oss sådan glädje och så många välsignelser. Inte underligt att Psalm 100:1—5 (NW) uppmanar oss att komma inför Guds närvaro ”med högt fröjderop”. Jehova äger oss och vårdar sig om oss som en kärleksfull herde. Ja, ”vi är hans folk och hans betes får”. Hans storslagna egenskaper och att han är Skaparen motiverar oss att träda in i hans helgedoms förgårdar med lovprisning och tacksägelse. Vi drivs till att ”välsigna hans namn”, dvs. att tala väl om Jehova Gud. Dessutom kan vi alltid förlita oss på hans kärleksfulla omtanke om oss eller medlidsamma hänsyn för oss. Jehova är trofast ”från generation till generation”, och han visar dem som gör hans vilja orubblig kärlek.

21. Vilken uppmuntran gavs i det första numret av denna tidskrift, och vad bör vi göra med vår gudagivna frihet?

²¹ Som ofullkomliga människor kan vi inte helt undgå prövningar. Men med Guds hjälp kan vi bli modiga och glada Jehovas vittnen. Det är i detta sammanhang värt att lägga märke till följande ord, som stod att läsa i det första numret av denna tidskrift (juli 1879): ”Mod ... min kristne broder eller min kristna syster som med trötta steg söker gå den smala vägen. Var inte rädd för dess ojämna lopp; den har gjorts helig och helgad av Mästarens välsignade fötter. Betrakta varje törne som en blomma och varje vass sten som en milstolpe som skyndar på dig mot målet. ... Håll blicken fäst vid priset.” De miljontals personer som nu tjänar Jehova håller sin blick fäst vid priset, och de har många orsaker till mod och glädje. Stå tillsammans med dem fast för gudagiven frihet. Förfela inte syftet med den, och må Jehovas glädje alltid vara ditt fäste.