a Ur latinet, som ärvts av de romerska legionerna, hade vid den tiden utvecklats två lokala romanska språk i Frankrike: i södra Frankrike talade man langue d’oc (också känt som occitanska eller provensalska), medan man i norra Frankrike talade langue d’oïl (en tidig form av franska som ibland kallas fornfranska). En skillnad i språken var ordet för ”ja”. I söder hette det oc (från latinets hoc); i norr hette det oïl (från latinets hoc ille), som blev den moderna franskans oui.