Man kan förstå varför både konstnärer och författare har framställt dessa öar som paradiset på jorden. Och de måste ha tett sig som ett paradis för de sjöfarare som först steg i land och bosatte sig på dem för kanske över tusen år sedan. Dessa modiga människor, som var förfäder till dem som vi nu kallar polynesier, härstammade av allt att döma från Sydostasien. Från de öar där de slagit sig ner seglade de under århundradenas lopp allt längre ut i det vidsträckta Stilla havet och lade under sig dess myriader öar och atoller.

Européer anländer

År 1595 upptäckte spanjoren Álvaro de Mendaña de Neira några av Marquesasöarna. År 1606 upptäckte Pedro Fernandes de Queirós, som hade tjänat under Mendaña de Neira, några av Tuamotuöarna. År 1722 upptäckte så den holländske upptäcktsresanden Jacob Roggeveen öarna Bora-Bora, Makatéa och Maupiti. Och 1767 steg kapten Samuel Wallis, på det brittiska krigsfartyget Dolphin, i land på Tahiti, den största ön i Franska Polynesien. Följande år gjorde den franske sjöfararen kapten Louis Antoine de Bougainville också det.

Imponerad av öns skönhet och häpen över invånarnas amorösa läggning kallade Bougainville Tahiti för Nouvelle Cythère efter den grekiska ön Kythera, där Afrodite (kärlekens och fruktbarhetens gudinna) sades ha stigit i land. Den brittiske upptäcktsresanden James Cook besökte Tahiti fyra gånger mellan åren 1769 och 1777. Han gav den ögrupp inom vilken Tahiti ligger namnet Sällskapsöarna.

Efter upptäcktsresandena kom missionärerna. De mest effektiva var de som skickades ut av London Missionary Society, som understöddes av protestanterna. Två av dess missionärer, Henry Nott och John Davies, utförde den fantastiska bedriften att utarbeta ett tahitiskt skriftspråk och att sedan översätta Bibeln till detta språk. Den tahitiska översättningen av Bibeln är fortfarande mycket använd i Franska Polynesien, i synnerhet där den protestantiska kyrkan har stort inflytande. Adventister, katoliker och mormoner har också haft en viss framgång i sin missionsverksamhet. Katolska kyrkan har till exempel ett starkt fäste på Marquesasöarna, Gambieröarna och östra Tuamotuöarna.

Hur blev dessa fem ögrupper franskt territorium? På 1880-talet började Frankrike annektera öarna och bilda en ny fransk koloni. Papeete på Tahiti gjordes till huvudstad, och människorna i området fick franskt medborgarskap. År 1946 blev öarna ett franskt utomeuropeiskt territorium, och 1957 antog territoriet namnet Franska Polynesien.