Framåt, ni vittnen!
”Fast och beslutsamt i ändens tid Guds folk så frimodigt tjänar nu som Guds sannings tolk. Fast Satan sitt skryt mot dem riktar, i Guds kraft de trogna ej sviktar.”
Så lyder de första raderna i sång nummer 29 i Jehovas vittnens sångbok Sjung lovsånger till Jehova. Din uppskattning av denna sång fördjupas kanske, när du får veta att melodin komponerades i ett koncentrationsläger i Nazisttyskland. För någon tid sedan lyssnade omkring 500 medarbetare i den tyska Betelfamiljen i Selters på ett bandat samtal med sångens kompositör, Erich Frost, som berättade följande:
”’Framåt, ni vittnen!’ — detta var vårt hjärtas önskan redan då, trots att vi hade ett hårt arbete att utföra i ett koncentrationsläger. I en kompositörs sinne surrar det alltid av olika melodier, och därför hade musiken till denna sång funnits i mitt huvud ganska länge. Det arbetslag jag tillhörde, bestående av 40 vittnen, hade en halvtimmes marsch att tillryggalägga varje dag till ett reningsverk utanför lägret. En morgon, när vi var på väg dit, slogs jag av tanken: ’Det vore på tiden att skapa text till melodin, så att den kan sjungas.’ Och snart började första versen ta form i mitt sinne.
Mitt arbete var att med skottkärra transportera en jordhög en sträcka på omkring 30 meter. Att tala med varandra under arbetet var strängt förbjudet. Men vid ett lämpligt tillfälle frågade jag i hemlighet en broder som arbetade i närheten om han hade gott minne. Han sade ja, och därför anförtrodde jag honom den första versen. Efter en timme frågade jag en annan broder, senare en tredje och därefter en fjärde. Jag bad var och en av dem att lära sig en vers utantill.
När vi åter befann oss i lägret den kvällen, upprepade dessa fyra bröder verserna för mig, en efter en. På så sätt kunde jag sätta ord till tonerna. SS skulle inte ha kommit långt, om det var enbart notskriften som hade råkat falla i deras händer. Men nu hade situationen blivit oerhört farlig. Om de hade funnit texten hos mig, skulle de ha hängt mig. Hur skulle jag kunna gömma sången?
En äldre broder hade i uppgift att sköta ett stall utanför lägret, där några av SS-soldaterna hade sina kaniner. I detta stall hade han funnit en plats där han kunde gömma verkliga andliga juveler — fullständiga nummer av Vakttornet och ett par av Sällskapets böcker. Den här brodern hade vågat livet genom att smuggla in sådana saker i lägret och försåg oss därigenom med studiematerial. Här gömde han min sång. En dag sade han: ’Erich, din sång är ivägskickad. Jag fann en person som har sänt den till Schweiz.’ Jag drog en suck av lättnad.
De schweiziska bröderna sände den till Brooklyn, där den kom i händerna på den styrande kretsen för Jehovas vittnen. Min otympliga text omarbetades till tre underbara verser. Jag blev överlycklig, när jag senare fann denna sång i Jehovas vittnens nya sångbok.a Ännu i denna dag, nu som sång nummer 29, sporrar den alla vittnen att stå fasta för Jehova och för sanningen!”
[Fotnot]
a Den sjöngs för första gången i Förenta staterna av en kör bestående av elever i den elfte klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead, där den ingick som en del i deras program på examensdagen den 1 augusti 1948.
[Ruta på sidan 30]
Erich Frost fullbordade sin jordiska bana den 30 oktober 1987 i en ålder av 86 år. Han föddes den 22 december 1900, döptes den 4 mars 1923 och trädde in i heltidstjänsten år 1928. År 1936 fick han ansvaret för den underjordiska verksamheten bland de förföljda Jehovas vittnen i Tyskland, och han skötte denna uppgift på ett mycket gott sätt i åtta månader, till dess han blev inspärrad i ett koncentrationsläger. Efter kriget, från år 1945 till år 1955, tjänade han som tillsyningsman för Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Tyskland. (Se The Watchtower för 15 april 1961, sidorna 244—249.) Därefter fortsatte han att tjäna Jehova troget. Gud glömmer inte det arbete som sådana smorda kristna har utfört eller den kärlek de har visat mot hans namn. — Hebréerna 6:10.