Efter att ha regerat i över 62 år dog den japanske kejsaren Hirohito den 7 januari i år. Han var då 87 år gammal. Vid hans begravning den 24 februari var representanter för 164 länder närvarande. Många var emellertid i valet och kvalet om de skulle vara med eller inte. Varför det? Och vad har Hirohitos död att göra med den fråga som ställs på framsidan: Tillber du en levande Gud?

Vem var då denne Hirohito? Och varför var hans roll i historien så kontroversiell? Den 24 februari 1989, då kistan med hans kvarlevor fördes från det kejserliga palatset i Tokyo till statsbegravningen i parken Shinjuku Gyoen, hade miljontals TV-tittare och de cirka 200.000 personer som kantade processionsvägen tillfälle att begrunda dessa frågor.

Blandade känslor

Många av de länder som Japan tidigare behärskat och bekämpat var tvungna att överväga om de över huvud taget skulle sända några representanter till Hirohitos begravning. Koreanerna mindes till exempel fortfarande de ”ärr som tillfogats deras land” genom japanernas herravälde över den koreanska halvön ”i kejsarens namn”. I den brittiska pressen framfördes krav på en bojkott av begravningen. Många kunde inte glömma att omkring 27.000 brittiska krigsfångar dödats av kejsarens styrkor.

Situationen var likartad i Förenta staterna, där man gav Hirohito en stor del av skulden för japanernas militära aggressioner. Som en ledare i The New York Times uttryckte det vid hans död: ”Med sin upphöjda ställning kunde han ha bidragit till att bespara världen gränslösa tragedier.”

Även i Japan, där Hirohito i allmänhet har lovprisats som en fredsälskande kejsare, anser många att han bär ett tungt ansvar. En man vid namn Katsuro Nakamura minns vad hans far sade, när underrättelsen kom om att Katsuros äldre bror hade stupat i kriget: ”Det var den där Hirohito som dödade min son.” En annan till åren kommen japansk man, Masashi Inagaki, förklarade: ”Under lång tid gav jag honom skulden för det krig som hade förorsakat oss så mycket lidande.” Men han tillade: ”Mina bittra känslor började ge vika, när jag insåg att kejsaren själv i hela sitt liv var tvungen att dras med minnen av det förflutna.”