Kan man bära sorgkläder?

Jehovas vittnen sörjer över en kär väns eller anförvants död. I likhet med Jesus fäller de kanske tårar. (Johannes 11:35, 36) Men de anser det inte nödvändigt att visa sin sorg offentligt genom någon yttre symbol. (Jämför Matteus 6:16–18.) I många länder förväntas det att änkor tar på sig särskilda sorgkläder för att blidka den döde. Dessa kläder måste bäras under flera månader eller till och med ett helt år efter begravningen, och att de tas av är ett tillfälle för en ny fest.

Att man inte visar tecken på sorg betraktas som en förolämpning mot den döde. Av den orsaken har stamhövdingar i delar av Swaziland kört i väg Jehovas vittnen från deras hem och jordegendomar. Sådana trogna kristna har dock alltid fått sina behov tillgodosedda av sina andliga bröder som bor på annat håll.

Högsta domstolen i Swaziland har dömt till Jehovas vittnens fördel och framhållit att de bör tillåtas återvända till sina hem och jordegendomar. I ett annat fall fick en kristen änka tillåtelse att stanna kvar på sin egendom efter det att hon visat upp ett brev och en bandinspelning där hennes avlidne make tydligt förklarade att hans hustru inte skulle bära sorgkläder. Hon kunde därmed bevisa att hon verkligen var respektfull mot sin make.

Välsignade för sin fasta ståndpunkt

Sibongili är en modig kristen änka som bor i Swaziland. Efter hennes mans död för en tid sedan vägrade hon att följa sedvänjor som, enligt vad många menar, skulle blidka den döde. Hon rakade till exempel inte av sig håret på huvudet. (5 Moseboken 14:1) Åtta släktingar var arga över detta och rakade med våld av henne håret. De hindrade också Jehovas vittnen att besöka bostaden för att trösta Sibongili. Andra som var intresserade av budskapet om Guds kungarike var emellertid glada över att besöka henne med brev av uppmuntran som de äldste hade skrivit. Den dag då det förväntades att Sibongili skulle ta på sig särskilda sorgkläder inträffade något överraskande. En inflytelserik släkting sammankallade ett möte för att diskutera hennes vägran att rätta sig efter traditionella sorgeseder.

Sibongili berättar: ”De frågade om min religiösa övertygelse tillät mig att uttrycka sorg genom att bära den svarta sorgdräkten. Efter det att jag förklarat min ståndpunkt sade de till mig att de inte skulle tvinga mig. Till min förvåning bad alla om ursäkt för att de hade misshandlat mig och att de mot min vilja hade rakat mitt huvud. Alla bad mig att jag skulle förlåta dem.” Senare gav Sibongilis syster uttryck åt sin övertygelse att Jehovas vittnen har den sanna religionen, och hon bad om ett bibelstudium.