I Afrika och på andra håll är det en vanlig uppfattning att det skulle väcka vrede hos förfädernas andar om inte vissa seder följs. Det anses vara ett allvarligt brott som kan leda till att ett helt samhälle drabbas av förbannelse eller motgångar. Eftersom Jehovas folk vägrar att ta del i obibliska begravningsriter har många av dem blivit kritiserade, förolämpade och behandlade som utstötta i sina bysamhällen eller av sin familj och släkt. Några har blivit anklagade för att vara asociala och respektlösa mot de döda. Icke troende har ibland med våld tagit över kristna begravningar.

I många delar av Afrika är det en allmän uppfattning att en begravning måste vara stor och imponerande för att förfädernas andar inte ska bli vreda. Andra använder begravningar till att skryta över sin sociala och ekonomiska ställning. (1 Joh. 2:16) Mycket tid och ansträngning såväl som stora tillgångar läggs ner på att ge den avlidne en ”anständig” begravning. För att dra så mycket folk som möjligt annonserar man begravningen genom att på olika ställen sätta upp stora affischer med bilder av den avlidne. Man tillverkar och delar ut T-shirtar med porträtt av den avlidne som de sörjande kan ha på sig. Kistorna är påkostade för att imponera på andra. I ett afrikanskt land går en del så långt att de bygger kistor som föreställer bilar, flygplan, båtar och andra saker som är designade för att ge intryck av rikedom, prakt och lyx. Liket kan flyttas från kistan och visas upp på en speciellt dekorerad bädd. En kvinna som har dött kan sminkas och kläs i en vit brudklänning tillsammans med pärlhalsband och en mängd andra smycken.