Science fiction — en genre på frammarsch

ÅR 1982 inträffade något nytt inom den amerikanska filmindustrin. Enligt The Illustrated History of the Cinema var den mest populära ”aktören” under filmsäsongen 1982/1983 över huvud taget inte en människa, utan ET, den groteska men ändå ”gulliga” rymdvarelse som hade huvudrollen i filmen med samma namn.

Detta är ett av många bevis på den stora popularitet som science fiction (SF) har kommit att röna på senare år. Från att tidigare ha varit förvisade till billiga veckotidningar och betraktats som en sysselsättning för enstöringar och drömmare har science fiction-berättelser nu blivit en erkänd genre inom traditionell underhållning. Vad är då orsaken till denna snabbt växande popularitet?

För att kunna besvara den frågan måste vi göra en kort historisk återblick. Sedan urminnes tider har människor berättat fantastiska historier för att väcka beundran eller respekt eller helt enkelt roa. Under 1600- och 1700-talen trädde emellertid Europa in i en era av vetenskapligt och materiellt framåtskridande. Många började ifrågasätta traditionella uppfattningar och auktoriteter. I denna atmosfär frodades spekulationer om hur vetenskapliga landvinningar skulle komma att påverka mänskligheten i framtiden.

Det råder delade meningar om vem som egentligen är upphovsmannen till science fiction. Sextonhundratalsförfattarna Francis Godwin och Cyrano de Bergerac skrev romaner som handlade om rymdfärder, och Mary Shelleys bok Frankenstein, som utkom år 1818, handlar om en vetenskapsman med förmåga att skapa liv och skildrar de fruktansvärda konsekvenserna.

Somliga författare använde den här typen av litteratur för att framhäva det mänskliga samhällets brister. Jonathan Swift, till exempel, kritiserade 1700-talets engelska samhälle genom att fläta in sin satir i en berättelse om en rad fantastiska resor. Resultatet blev Gullivers resor, en bitande sarkastisk allegori som har kallats science fiction-romanens ”första litterära mästerverk”.

Författarna Jules Verne och H. G. Wells är dock de som vanligtvis tillskrivs äran av att ha gett science fiction-romanen dess nuvarande form. År 1865 skrev Verne Från jorden till månen — den första av en lång rad succéromaner. År 1895 utkom H. G. Wells’ populära bok Tidsmaskinen.

Från fantasi till verklighet

I början av 1900-talet började vetenskapsmän försöka förverkliga en del av dessa visionärers drömmar. Enligt boken Die Großen (De stora) ägnade den tyske fysikern Hermann Oberth många år åt att försöka realisera Jules Vernes dröm om bemannade rymdfärder. Oberths beräkningar kom att utgöra en vetenskaplig grund till dagens rymdfart. Han var emellertid inte den ende vetenskapsman som påverkats av science fiction. Den populäre science fiction-författaren Ray Bradbury förklarar: ”Wernher von Braun och hans kolleger i Tyskland och alla i Houston och Cape Kennedy läste H. G. Wells och Jules Verne när de var barn. De bestämde sig för att när de blev vuxna, skulle de se till att allt detta blev verklighet.”

Science fiction har i själva verket varit en språngbräda till förnyelse inom många olika områden. Författaren René Oth hävdar att det knappast finns några ”uppfinningar eller upptäckter som inte är förutsagda i science fiction-litteraturen”. Ubåtar, robotar och bemannade rymdraketer var vardagsmat i science fiction-romanerna långt innan de blev verklighet. Science fiction-författaren Frederik Pohl säger med tanke på detta: ”Att läsa science fiction är att vidga sinnet.”

All science fiction handlar förstås inte om vetenskap. Några av de mest populära böckerna och filmerna i den här genren är av en typ som ibland har kallats science fantasy. Medan rena science fiction-berättelser ofta kännetecknas av vetenskaplig trovärdighet, begränsas sådana fantasiskildringar endast av författarens fabuleringsförmåga. Inslag av magi och trolldom kan också förekomma.

Hur tillförlitliga är då science fiction-författarnas framtidsvisioner? Är all science fiction värd att läsa eller titta på? De följande artiklarna tar upp dessa frågor.

[Bild på sidan 3]

Jules Vernes roman ”Från jorden till månen” bidrog i hög grad till att stimulera intresset för rymdfärder

Science fiction av i dag

BILAR, telefoner, datorer — skulle någon för mer än 130 år sedan ha kunnat förutse sådana uppfinningar? Ja, science fiction-författaren Jules Verne gjorde det! Detta häpnadsväckande vetenskapliga förutseende kommer till synes i ett nyupptäckt manuskript av en Jules Verne-roman med titeln ”Paris i tjugonde århundradet”. I denna tidigare opublicerade roman beskriver Verne till och med en apparat som är förbluffande lik en modern faxapparat!a

Men även de mest skarpsinniga science fiction-författare kommer sorgligen till korta när det gäller att sia om framtiden. Jules Vernes bok Till jordens medelpunkt är kanske fascinerande att läsa, men dagens vetenskapsmän vet att det inte är möjligt att göra en sådan resa. Det verkar inte heller troligt att vi år 2001 kommer att få uppleva bemannade raketfärder till Jupiter eller andra planeter, som somliga förutsagt.

Science fiction-författarna har också misslyckats med att förutsäga många av de fantastiska vetenskapliga landvinningar som har gjorts. I en artikel i tidskriften The Atlantic Monthly erkänner science fiction-författaren Thomas M. Disch: ”Tänk till exempel på att man inte lyckats förutse dataåldern ... , växthuseffekten, förstöringen av ozonskiktet eller aids. Tänk på den nya geopolitiska maktobalansen. Ja, tänk på allt detta och fråga dig själv vad science fiction har sagt om det. Så gott som ingenting.”

Science fiction — en storindustri

För entusiasterna är science fiction naturligtvis inte en fråga om krass vetenskap, utan om underhållning. Det finns emellertid de som ifrågasätter dess värde även i detta avseende. Sitt rykte som skräplitteratur fick genren under första hälften av det här seklet, när en rad billiga veckotidningar började specialisera sig på science fiction-berättelser. Den första av dessa, tidskriften Amazing Stories, började utkomma år 1926. Dess grundare, Hugo Gernsback, anses ha myntat ett ord som utvecklades till termen ”science fiction”. Många menade att dessa sensationella äventyrsberättelser hade föga litterärt värde, om alls något.

Efter andra världskriget började man ta genren mer på allvar. Den dramatiska roll som tekniska landvinningar hade spelat i kriget gav vetenskapen ökad prestige. Science fiction-författarnas förutsägelser började förefalla mer trovärdiga. Resultatet blev att serietidningar och pocketböcker med science fiction-motiv började publiceras på löpande band. Inbundna science fiction-romaner låg högt på bestsellerlistorna. I sina försök att tillgodose massornas smak offrade man emellertid ofta den litterära kvaliteten — och även den vetenskapliga trovärdigheten. Science fiction-författaren Robert A. Heinlein säger beklagande att ”allt som gick att läsa och var någorlunda underhållande” fick en säker marknad, däribland ”många dåliga och spekulativa romaner”. Författarinnan Ursula K. Le Guin tillägger att även ”medelmåttig litteratur” kommer ut i tryck.

Men trots denna kritik skördar genren nu större framgångar än någonsin tidigare, och den har fått god hjälp på vägen, inte av vetenskapen, utan av filmindustrin.

Science fiction på vita duken

Science fiction-filmer har varit i ropet ända sedan år 1902, då Georges Méliès gjorde filmen ”Resan till månen”. Längre fram fascinerades en hel generation av unga biobesökare av ”Blixt Gordon”. År 1968, ett år innan den första människan landade på månen, kom filmen ”2001 — ett rymdäventyr”, en science fiction-film som inte bara blev en kassasuccé, utan också rönte konstnärligt erkännande. Från och med nu började Hollywood lägga ner stora penningsummor på science fiction-filmer.

I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet svarade sådana filmer som ”Alien”, ”Stjärnornas krig”, ”Blade Runner” och ”ET” för hälften av Amerikas samlade biljettintäkter. En av de största publiksuccéerna genom tiderna var faktiskt en science fiction-film — ”Jurassic Park”. I filmens släptåg kom ett tusental Jurassic Park-produkter som översvämmade marknaden. Televisionen har också varit snabb att följa den inslagna vägen. Den populära TV-serien ”Star Trek” tjänade som förebild för en lång rad program om rymden.

Många menar emellertid att vissa science fiction-författare har sneglat alltför mycket på det som för ögonblicket är populärt och gjort avkall på de egenskaper som en gång gav science fiction ett mått av värde. Den tyske författaren Karl Michael Armer hävdar att science fiction nu rätt och slätt är ett ”varumärke”, som ”inte längre definieras efter innehållet, utan efter marknadsmässiga principer”. Andra säger beklagande att de verkliga ”stjärnorna” i dagens science fiction-filmer inte är skådespelarna, utan effekter av olika slag. En kritiker säger till och med att science fiction som genre är ”bottenlöst dålig och motbjudande i så många av sina manifestationer”.

Många så kallade science fiction-filmer handlar till exempel inte alls om vetenskapliga upptäckter eller om framtiden. Futuristiska iscensättningar används ibland bara som en inramning för detaljerade våldsscener. Författaren Norman Spinrad påpekar att i många av dagens science fiction-berättelser är det någon som blir ”skjuten, knivhuggen, vaporiserad, dödad med laser, sönderklöst, uppslukad eller sprängd i luften”. I många filmer skildras denna lemlästning med ohygglig realism.

En annan sak som ger anledning till oro är de övernaturliga inslag som förekommer i ett antal böcker och filmer. Även om somliga kanske betraktar sådana berättelser som blott och bart en allegorisk kamp mellan det goda och det onda, har somliga av dessa skildringar lämnat allegorins område och förespråkar spiritistiska sedvänjor.

Behovet av balans

Bibeln fördömer naturligtvis inte fantasiskildringar som sådana. I Jotams liknelse om träden sägs själlösa växter tala med varandra och till och med smida planer och ränker. (Domarna 9:7—15) Profeten Jesaja använde sig likaså av ett fantasifullt bildspråk, när han beskrev hur sedan länge döda härskare samtalade med varandra i graven. (Jesaja 14:9—11) Till och med Jesus beskrev i en del av sina liknelser sådant som inte kan inträffa i verkligheten. (Lukas 16:23—31) Syftet med dessa skildringar var emellertid inte enbart att roa, utan att upplysa och undervisa.

Vissa författare i våra dagar kan också ha goda skäl att använda sig av en futuristisk inramning för att undervisa eller underhålla. Samvetsgranna kristna bör emellertid hålla i minnet att Bibeln uppmanar oss att koncentrera vår uppmärksamhet på sådant som är kyskt och uppbyggande. (Filipperna 4:8) Den påminner oss också om att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) En del science fiction-filmer och -böcker har tjänat som ett språkrör för idéer och filosofier som är helt i strid med Bibeln, till exempel evolutionsteorin, läran om människosjälens odödlighet och tron på reinkarnation. Bibeln uppmanar oss att ta oss till vara, så att vi inte faller offer för ”den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition”. (Kolosserna 2:8) Denna varning är tillämplig på science fiction, liksom på allt annat som vi läser och tittar på. Vi bör vara selektiva i vårt val av underhållning. — Efesierna 5:10.

Som tidigare nämnts är många populära filmer fulla av våldsscener. Kan en kosthållning bestående av meningslös blodsutgjutelse behaga Jehova, om vilken det sägs: ”Den som älskar våld, honom hatar Hans själ sannerligen”? (Psalm 11:5) Och eftersom spiritism fördöms i Bibeln, bör kristna bruka urskillning även i fråga om böcker och filmer som innehåller inslag av till exempel magi eller trolldom. (5 Moseboken 18:10) Tänk också på att även om vuxna kanske inte har så svårt att skilja mellan fantasi och verklighet, så är det inte lika lätt för barn. Föräldrar bör därför vara observanta på hur deras barn påverkas av vad de läser och ser.b

Somliga kanske rentav beslutar sig för att välja andra typer av läsestoff och underhållning. Sådana personer bör emellertid inte sätta sig till doms över dem som fattar ett annorlunda beslut och inte heller göra stridsfrågor av sådana angelägenheter som var och en själv måste besluta om. — Romarna 14:4.

Å andra sidan gör kristna som väljer att som avkoppling läsa eller titta på sådant stoff väl i att tänka på Salomos varnande ord: ”Framställandet av många böcker är det ingen ände på, och att hänge sig mycket åt dem är tröttande för köttet.” (Predikaren 12:12) Många människor i dagens värld har uppenbarligen gått till överdrift i sitt intresse för science fiction-böcker och -filmer. Science fiction-föreningar har vuxit upp som svampar ur jorden. Enligt tidskriften Time finns det ”Star Trek”-entusiaster på fem kontinenter som lär sig det påhittade språket klingon, som talas i dessa filmer. Ett sådant extremt beteende är emellertid inte i harmoni med Bibelns råd i 1 Petrus 1:13: ”Bevara fullständigt er besinning [”var balanserad”, fotnot i NW, studieutgåvan].”

Inte ens när den är som bäst kan science fiction tillfredsställa människans nyfikenhet beträffande framtiden. De som verkligen vill veta hur framtiden kommer att gestalta sig måste vända sig till en tillförlitlig källa. Du kan läsa mer om detta i nästa artikel.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Föräldrar bör övervaka sina barns val av underhållning

[Bild på sidan 7]

Kristna måste vara selektiva när det gäller att läsa eller titta på science fiction

Vad framtiden bär i sitt sköte

MÅNGA science fiction-entusiaster är vetgiriga, längtar efter ett bättre samhälle och är mycket intresserade av framtiden. Bibeln har mycket att säga om framtiden, men den bibliska synen på mänsklighetens framtida öde skiljer sig mycket från science fiction-författarnas spekulationer.

Science fiction-romaner och -filmer har presenterat många skiftande framtidsvisioner. Men skulle du vilja sätta ditt liv i pant på någon av dessa? På vad skulle du grunda ditt val? Eftersom scenarierna skiljer sig åt, kan de inte alla vara sanna. Kan du vara säker på att ens ett enda av dem är sant, med tanke på att de alla inbegriper gissningar och hypoteser — fantasier? Det troligaste är att inget av dem är att lita på.

Förutsägelser slår slint

Många science fiction-visioner har redan slagit slint. På vilket sätt? Genom att deras förutsägelser om att vetenskapen skulle skapa en bättre civilisation här på jorden inte har infriats. Tvärtom är förhållandena på vår jord sämre än någonsin. Som den tyske författaren Karl Michael Armer uttrycker det: ”Framtiden har överväldigat oss.” Han pekar på ”globala hot i form av atomdöd, miljökatastrofer, svält, fattigdom, energikriser, statsunderstödd terrorism och andra fasor”.

Den bild av jordens och människans framtid som målas upp i många science fiction-berättelser förverkligas således inte i våra dagar. Allteftersom världsförhållandena blir allt sämre, utvecklas människans situation i stället i rakt motsatt riktning. Trots alla vetenskapliga och tekniska framsteg hemsöks det mänskliga samhället av mer och mer brott, våld, fattigdom, familjeproblem och etniska konflikter.

I vissa fall har vetenskapen ytterligare förvärrat människans situation. Tänk till exempel på den kemiska föroreningen av luften, vattnet och maten; katastrofen i Bhopal i Indien, där en kemisk fabrik råkade släppa ut giftig gas, som dödade 2.000 personer och skadade omkring 200.000; härdsmältan i kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina, som kostade många människor livet och resulterade i en ökning av cancer och andra hälsoproblem inom ett mycket stort område.

Kommer människan att kolonisera yttre rymden?

I många science fiction-berättelser om framtiden kommer befrielsen från livets bekymmer och misslyckade mänskliga projekt på ett annat sätt: Läsaren förflyttas till imaginära miljöer i yttre rymden. Ett vanligt tema är människor som använder sig av intergalaktiska rymdskepp för att kolonisera andra planeter eller andra delar av universum. Sådana berättelser har fått många att känna det som den person som i en insändare till en New York-tidning sade: ”Människans framtid ligger i att utforska rymden.”

Rymdverksamheten fortsätter genom att man sänder upp rymdfärjor i jordens närhet och skickar i väg sonder med instrument för att utforska rymden. Koloniseringen av yttre rymden genom mänskliga ansträngningar är verkligen inte något realistiskt alternativ i den nära framtiden. Och de nuvarande rymdprogrammen är så kostnadskrävande att nationerna tvingas göra nedskärningar eller överge dem helt och hållet.

Verkligheten är den att människans framtid, din framtid, inte är knuten till några rymdprojekt som lanseras av människor. Din framtid är här på jorden, och den kommer inte att formas av vetenskapsmän, mänskliga regeringar eller manusförfattare. Varför kan vi vara så säkra på det?

Därför att framtiden kommer att formas av jordens Skapare, Jehova Gud. Och inga science fiction-scenarier i världen kan tävla med de löften som han ger i sitt inspirerade ord, Bibeln. I den boken, som han har förmedlat till mänskligheten, talar han om för oss hur framtiden kommer att gestalta sig för oss människor. (2 Timoteus 3:16, 17; 2 Petrus 1:20, 21) Vad har den då att säga?

Den mänskliga familjens framtid

Guds ord visar tydligt att Skaparen har för avsikt att fullständigt omdana det mänskliga samhället med hjälp av en ny regering i Jesu Kristi händer. I Bibeln kallas denna himmelska regering Guds kungarike. — Matteus 6:9, 10.

Beträffande detta kungarike säger den inspirerade profetian i Daniel 2:44: ”I de kungarnas dagar [deras som existerar i vår tid] kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. Och kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa [nuvarande] kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.”

Under inspiration av Guds mäktiga verksamma kraft skrev aposteln Petrus likaså beträffande livet på jorden under Guds kungarike: ”Det finns nya himlar [Guds himmelska kungarike] och en ny jord [ett nytt mänskligt samhälle under detta rike] som vi väntar på enligt hans [Guds] löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:13.

Hur kommer då livet att bli för dem som får privilegiet att leva på jorden under Guds himmelska kungarikes styre? Skaparens löfte lyder: ”’[Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se! Jag gör allting nytt.’ Och så säger han: ’Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.’” — Uppenbarelseboken 21:4, 5.

Den framtid som vår Skapare utlovar är verkligen enastående. Den är helt annorlunda än de framtidsvisioner som presenteras av science fiction-författare och vetenskapsmän, visioner som ofta karakteriseras av mystiska eller groteska varelser och miljöer. Sanna kristna sätter sin tillit till Guds tillförlitliga framtidslöften — ja, de är till och med villiga att riskera livet för dem.

Hur kan de vara så förtröstansfulla? Därför att de tack vare Guds ord vet att ”hoppet medför ingen besvikelse”, eftersom ”Gud ... inte kan ljuga”. Ja, det sägs faktiskt i Guds ord att ”det är omöjligt för Gud att ljuga”. (Romarna 5:5; Titus 1:2; Hebréerna 6:18) Som Josua, en trogen Guds tjänare i forna tider, uttryckte det: ”Inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er. Inte ett enda ord av dem har slagit fel.” — Josua 23:14.

Science fiction är i stor utsträckning en återspegling av de värderingar som styr den här gamla onda världsordningen. Hur så? Science fiction-romanen kom till under en period av så kallad upplysning, då många människor förkastade vedertagna auktoriteter och trodde att människan själv kunde forma sin framtid. De gav med rätta världens religioner skulden för många av missförhållandena i samhället, men samtidigt förkastade de sanningen om Guds existens och uppsåt. De var besvikna över sakernas tillstånd och ville därför pröva andra lösningar.

Men hur genomtänkta de än är har mänskliga lösningar sina begränsningar. Som vår Skapare säger i sitt ord: ”Liksom himlarna är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” — Jesaja 55:9.

Vetenskapliga upptäckter till mänsklighetens bästa

I Guds nya värld kommer människans naturliga kunskapstörst delvis att tillfredsställas genom sann vetenskaplig forskning. Det kommer inte att behövas några påhittade scenarier, för verkligheten kommer att fängsla och upplysa människors sinnen på ett sunt och sanningsenligt sätt.

Många kommer då att förstå hur den kände vetenskapsmannen Isaac Newton kände det när han sade: ”Själv tycker jag mig likna bara en lekande pojke på stranden, ... medan sanningens stora ocean ligger helt oupptäckt framför mig.” Utan tvivel kommer Gud i sin nya värld att vägleda trogna människor till den ena fascinerande upptäckten efter den andra.

Ja, den vetenskapliga forskningen kommer då att vara grundad uteslutande på sanning, eftersom Jehova är ”sanningens Gud”. Han uppmanar oss att dra lärdom av naturen och även av djurskapelsen. (Psalm 31:5; Job 12:7—9) Uppriktigt vetenskapligt studium, väglett av sanningens Gud, kommer med all säkerhet att bli en fascinerande del av Guds nya ordning. Då kommer äran för alla uppfinningar, upptäckter och fantastiska framsteg när det gäller människans liv och levnadsstandard inte att gå till någon människa, utan till universums Skapare, Jehova Gud.

I denna snabbt annalkande nya värld kommer alla lydiga människor att lovprisa Gud för hans kärleksfulla omsorg och vägledning. De kommer att tjäna honom med stor glädje och kommer att upprepa de ord som vi kan läsa i Uppenbarelseboken 4:11: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.”

[Bild på sidan 9]

Mänsklighetens framtid är här på jorden