Jesus befinner sig fortfarande antingen i Samarien eller Galileen. Fariséerna frågar honom när Guds rike ska komma, något som de förväntar ska ske med stor pompa och ståt. Men Jesus svarar dem: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som är uppenbart för alla, och ingen ska säga: ’Här är det!’ eller: ’Där är det!’ För Guds rike är mitt ibland er.” (Lukas 17:20, 21)

En del kanske drar slutsatsen att Jesus menar att riket är något som finns i Guds tjänares hjärtan. Men så är inte fallet. Jesus säger det här till fariséerna, och de kan verkligen inte ha riket i sina hjärtan. Men riket finns ändå mitt ibland dem i och med att Jesus, den som Gud valt till kung i riket, står mitt framför dem. (Matteus 21:5)

Fariséerna har förmodligen gått när Jesus nu ger lärjungarna ytterligare upplysningar om tiden då han ska sitta vid makten som kung i Guds rike. Jesus börjar med varningen: ”Det kommer en tid när ni ska längta efter att få se en enda av Människosonens dagar, men det ska ni inte få.” (Lukas 17:22) Jesus visar här att Människosonen kommer att bli kung i riket först i framtiden. Gud har bestämt när Människosonen ska ta makten. Men innan den tiden är inne kanske en del lärjungar ängsligt och förgäves försöker hitta riket.

Jesus fortsätter: ”Folk ska säga till er: ’Där är han!’ eller: ’Här är han!’ Men gå inte dit och rusa inte efter dem. För precis som blixten flammar till och lyser upp himlen från den ena änden till den andra, så ska det vara i Människosonens dagar.” (Lukas 17:23, 24) Hur ska lärjungarna undgå att bli bedragna av dem som utger sig för att vara Messias? Jesus säger att när den sanne Messias börjar regera kommer det att vara som när blixten lyser upp himlen och människor vida omkring ser det. När Jesus styr i Guds rike kommer det att vara tydligt för alla som har ögonen med sig.

Sedan drar Jesus några paralleller till ett par forntida exempel för att visa hur människor under den här framtida perioden kommer att vara. Han berättar: ”Precis som det var i Noas dagar ska det vara i Människosonens dagar ... Det var likadant i Lots dagar: Man åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde. Men den dag Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. Så kommer det att vara den dag Människosonen uppenbaras.” (Lukas 17:26–30)

Jesus menar inte att människorna på Noas och Lots tid dog för att de gjorde sådant som var normalt, till exempel för att de åt och drack, köpte och sålde och planterade och byggde. Noa och Lot, och deras familjer, höll också på med sådana saker. Men människorna runt omkring dem gjorde det helt utan att ta hänsyn till Gud, och de blundade för den tid de levde i. Det Jesus menar är att lärjungarna måste engagera sig i att utföra Guds vilja och hålla sig à jour med vad den innebär. Jesus förklarar alltså hur man kan bli räddad och vad man behöver göra för att bestå när Gud ingriper.

Lärjungarna måste undvika att bli distraherade av världen omkring dem och sådant som de lämnat bakom sig. Jesus säger: ”Den som är uppe på taket den dagen ska inte gå ner och hämta sina ägodelar inne i huset, och den som är ute på fältet ska inte gå hem efter sina saker. Tänk på Lots hustru.” (Lukas 17:31, 32) Hon blev en saltstod.

Jesus fortsätter att beskriva hur situationen kommer att vara när Människosonen regerar som kung. Han berättar för sina lärjungar: ”Den natten ska två personer ligga i samma säng. En ska tas med och den andre lämnas kvar.” (Lukas 17:34) De som lämnas kvar kommer att förlora livet, men de som tas med kommer att bli räddade.

Då frågar lärjungarna: ”Var, herre?” Jesus svarar: ”Där liket ligger, där samlas örnarna.” (Lukas 17:37) De som ska tas med liknas vid örnar som ser bra på långt håll. De kommer att samlas till den sanne Messias, Människosonen. När det sker kommer Jesus att belöna lärjungarnas tro med livräddande sanningar.

Jesus har tidigare berättat en liknelse som framhöll hur viktigt det är att vara ihärdig i bönen. (Lukas 11:5–13) Troligen är han i Samarien eller Galileen när han nu tar upp det här ämnet igen. Han gör det med hjälp av följande liknelse:

”I en stad fanns det en domare som varken respekterade Gud eller människor. Det fanns också en änka i den staden, och hon gick gång på gång till domaren och sa: ’Ge mig en rättvis behandling i tvisten mellan mig och min motpart.’ Först gick han inte med på det, men sedan sa han till sig själv: ’Jag har visserligen ingen respekt för Gud eller människor, men bara för att hon fortsätter besvära mig ska jag se till att hon får en rättvis behandling, så att hon lämnar mig i fred och slutar tjata på mig.’” (Lukas 18:2–5)

När det gäller lärdomen säger Jesus: ”Tänk på vad domaren sa, fast han var ohederlig. Naturligtvis kommer då Gud att se till att hans utvalda, som vädjar till honom dag och natt, får rättvisa. Han är dessutom tålmodig mot dem.” (Lukas 18:6, 7) Vad vill Jesus lära oss om sin Far?

Jesus menar inte att Jehova påminner om en ohederlig domare. I stället lyfter Jesus fram en intressant kontrast. Om till och med en ohederlig domare lyssnar till enträgna vädjanden, så är det självklart att även Jehova kommer att göra det. Han är ju rättvis och god, och han kommer att svara sitt folk när de ber utan att ge upp. Jesus tillägger: ”Jag försäkrar er att han [Gud] genast ska ge dem rättvisa.” (Lukas 18:8)

De svaga och fattiga i samhället blir ofta orättvist behandlade, medan de förmögna och inflytelserika gynnas. Men det är inte så Gud vill ha det. När tiden är mogen kommer han att skipa rättvisa så att de onda straffas och hans tjänare får evigt liv.

Vilka har en tro som liknar änkans? Hur många tror på riktigt att Gud ”genast ska ge dem rättvisa”? Jesus har precis slagit fast hur viktigt det är att hålla i med att be. Angående tro på bönens kraft säger han: ”Kommer Människosonen verkligen att finna sådan tro på jorden när han kommer tillbaka?” (Lukas 18:8) Jesus antyder alltså att en sådan tro kanske kommer att vara svår att hitta när Messias kommer.

Några som lyssnar känner att Jesus råd omöjligen kan gälla dem. De ser sig själva som religiöst fläckfria men andra som hopplösa syndare. Jesus riktar sig nu till dessa egenrättfärdiga män med följande liknelse:

”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé och den andre skatteindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som alla andra – utpressare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller som den där skatteindrivaren. Jag fastar två gånger i veckan, och jag ger tionde av allt jag tjänar.’” (Lukas 18:10–12)

Fariséerna, som gärna vill imponera på andra, är kända för att visa upp sin fromhet för allmänheten. Till exempel sammanfaller ofta deras självpåtagna fastor med de stora marknadsdagarna (måndagar och torsdagar) då många kan se dem. Och de är minutiöst noga med att ge tionde av små köksväxter. (Lukas 11:42) Några månader tidigare uttryckte de sitt förakt för vanligt folk. De sa: ”Den här hopen som [enligt fariséerna] inte kan lagen, de är fördömda.” (Johannes 7:49)

Jesus fortsätter berätta: ”Men skatteindrivaren, som stod en bit bort, ville inte ens lyfta blicken mot himlen. Han slog sig gång på gång på bröstet och sa: ’Gud, jag är en syndare. Snälla, förlåt mig.’” Skatteindrivaren är ödmjuk och erkänner sina fel och misstag. Jesus avslutar med orden: ”Jag säger er: När den här mannen gick hem hade han visat sig mer rättfärdig än farisén. För de som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men de som ödmjukar sig själva ska bli upphöjda.” (Lukas 18:13, 14)

Ödmjukhet är verkligen viktigt! Det här är goda råd för Jesus lärjungar som har växt upp i ett samhälle där fariséerna betonat att status och ställning har högsta prioritet. Men det är inte bara goda råd för dem, utan för alla som vill följa Jesus.