För att få reda på det ska vi se på ett möte som Jesus ledde kort efter sin uppståndelse.

14. a) Hur var situationen när Jesus inbjöd till ett möte? b) Varför måste apostlarna ha känt sig lättade av Jesu bemötande?

¹⁴ Lägg märke till vad som hade hänt före det mötet. Strax innan Jesus blev dödad ”övergav ... [apostlarna] honom och flydde”, och som det var förutsagt skingrades de, ”var och en åt sitt håll”. (Mark. 14:50; Joh. 16:32) När Jesus senare hade uppväckts inbjöd han sina nedstämda apostlar till ett särskilt möte.d Och ”de elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå”. När de kom fram sägs det att ”Jesus gick närmare och talade till dem”. (Matt. 28:10, 16, 18) Föreställ dig hur lättade apostlarna måste ha blivit när Jesus tog det här initiativet! Vad sade han till dem?

15. a) Vad tog Jesus upp vid mötet, och vad tog han inte upp? b) Hur påverkades apostlarna av det mötet?

¹⁵ Jesus började med ett tillkännagivande: ”All myndighet ... har blivit mig given.” Sedan gav han dem ett uppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar.” Slutligen gav han dem en kärleksfull försäkran: ”Jag är med er alla dagar.” (Matt. 28:18–20) Men tänkte du på vad Jesus inte gjorde? Han gav inte apostlarna någon tillrättavisning, och han passade inte på att ifrågasätta deras motiv eller förstärka deras skuldkänslor genom att påminna dem om att de hade tvivlat. Nej, i stället anförtrodde han dem ett viktigt uppdrag och försäkrade dem på så sätt att han och hans Fader älskade dem. Hur påverkades apostlarna av detta? De blev så uppbyggda, uppmuntrade och tröstade att det inte dröjde länge förrän de återigen började ”undervisa och förkunna de goda nyheterna”. (Apg. 5:42)