Jesus har nyligen undervisat om förlåtelse i farisén Simons hem. Och nu beger han sig av på ännu en predikofärd genom Galileen. Det är andra året av hans tjänst, och han har många som följer honom. Tillsammans med Jesus färdas inte bara de 12 apostlarna, utan också ”några kvinnor som hade befriats från onda andar och blivit botade från sjukdomar”. (Lukas 8:2) Bland dem är Maria Magdalena, Susanna och även Johanna vars man arbetar nära kung Herodes Antipas.

Fler och fler människor hör talas om Jesus, men meningarna om honom går isär. Det blir särskilt påtagligt nu när Jesus hjälper en demonbesatt man som är både blind och stum. Mannen blir fri från demonen och kan se och tala igen. Människor blir alldeles till sig, och många börjar undra: ”Skulle det här kunna vara Davids son?” (Matteus 12:23)

Det har kommit så mycket folk till huset där Jesus befinner sig att Jesus och hans lärjungar inte ens får möjlighet att äta. Det är dock inte alla som tror att Jesus är ”Davids son”, eller Messias. Några skriftlärda och fariséer har kommit ända från Jerusalem med helt andra motiv än att lyssna till honom. De säger i stället till folket: ”Han är besatt av Beelsebub.” Och de påstår att Jesus är i maskopi med ”demonernas härskare”! (Markus 3:22) När Jesus familj får höra om all uppståndelse kring honom, försöker de få tag i honom. Varför det?

Än så länge tror inte ens Jesus egna bröder att han är Guds son. (Johannes 7:5) De har vuxit upp med Jesus i Nasaret och kan inte förstå varför han skapar en sådan debatt. De tror att han har blivit knäpp och säger: ”Han har förlorat förståndet.” (Markus 3:21)

Men vad visar fakta? Människor har precis sett hur Jesus befriat en man från en demon och gett honom syn- och talförmågan tillbaka. Ingen kan förneka det som hänt. Och därför försöker de skriftlärda och fariséerna i stället att svartmåla Jesus. ”Den där mannen kan bara driva ut demoner om han får hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.” (Matteus 12:24)

Jesus är medveten om vad de skriftlärda och fariséerna tänker, så han säger till dem: ”Ett rike som är splittrat går under, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. Om Satan driver ut Satan motarbetar han sig själv, och hur kan då hans rike bestå?” (Matteus 12:25, 26)

Vilken fantastisk logik! Fariséerna vet att även andra judar driver ut demoner. (Apostlagärningarna 19:13) Därför frågar Jesus dem: ”Om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub, med vems hjälp driver då era efterföljare ut dem? Era egna efterföljare visar alltså hur fel ni har. Men om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har faktiskt Guds rike kommit utan att ni har märkt det.” (Matteus 12:27, 28)

Att Jesus driver ut demoner är ett tydligt bevis för att han faktiskt är överlägsen Satan. För att förklara det använder Jesus ett bildspråk: ”Hur kan någon bryta sig in hos en stark man och stjäla det han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan han tömma hans hus. Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” (Matteus 12:29, 30) De skriftlärda och fariséerna motarbetar verkligen Jesus, så i själva verket är det de som går Satans ärenden. De försöker skrämma bort människor från Jesus, som Jehova själv har sänt och gett sitt stöd.

Jesus varnar sina motståndare: ”Människor ska få förlåtelse för allt, vilka synder de än begår och vilka hädelser de än gör sig skyldiga till. Men den som hädar den heliga anden kan aldrig någonsin bli förlåten utan har begått en evig synd.” (Markus 3:28, 29) Tänk vad det här innebär för dem som tillskriver Satan det som faktiskt är underverk genom Guds kraft.

När de skriftlärda och fariséerna förnekar att Jesus driver ut demoner med Guds kraft, är de farligt nära att göra sig skyldiga till synd mot helig ande. Frågan är: Ska de ställa sig på Guds eller Satans sida? Jesus säger till dem: ”Antingen är ni ett fint träd som ger fin frukt eller ett dåligt träd som ger dålig frukt. Trädet känns ju igen på sin frukt.” (Matteus 12:33)

Det är inte logiskt att påstå att det goda som Jesus gör när han driver ut demoner görs med den ondes hjälp. I bergspredikan slog Jesus fast att ett fint träd ger fin frukt. Människors frukt är bland annat det de säger. Så vad visar fariséernas absurda anklagelser? Att både de och deras frukt är ruttna. Jesus säger till dem: ”Huggormsyngel, hur kan ni tala goda ting, när ni är onda? Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.” (Matteus 7:16, 17; 12:34)

Det människor säger visar vad som finns i hjärtat, och det påverkar hur de kommer att dömas. Jesus förklarar: ”Jag säger er att på domens dag ska människor få stå till svars för varje skadligt yttrande. För det är dina ord som avgör om du ska frias eller fällas.” (Matteus 12:36, 37)

Trots att Jesus gör många underverk säger de skriftlärda och fariséerna: ”Lärare, vi vill att du gör ett tecken.” Även om de inte själva skulle ha sett Jesus göra några underverk, finns det massor av ögonvittnen. Så Jesus säger till de judiska ledarna: ”Den här onda och svekfulla generationen söker hela tiden efter ett tecken, men det enda tecken de ska få är profeten Jonas tecken.” (Matteus 12:38, 39)

De behöver inte undra vad Jesus menar, för han fortsätter: ”Precis som Jona var tre dagar och tre nätter i den stora fisken, så ska Människosonen vara tre dagar och tre nätter i jordens djup.” Jona svaldes av en stor fisk men kom ut igen, som om han fick livet tillbaka. Jesus förutsäger alltså att han själv ska dö och sedan uppstå på den tredje dagen. När Jesus längre fram dör förkastar de judiska ledarna ”Jonas tecken” och vägrar ångra sig. (Matteus 27:63–66; 28:12–15) Jesus ställer de judiska ledarna och folket i kontrast till ”människorna från Nineve”, som ångrade sig när Jona predikade för dem. De kommer att fördöma den här generationens dåliga reaktion. Jesus säger att också drottningen av Saba, genom sitt exempel, kommer att fördöma dem. Hon ville höra Salomos vishet och imponerades av den. Men Jesus konstaterar att ”här är en som är större än Salomo”. (Matteus 12:40–42)

Jesus säger att den här onda generationen är i en situation som liknar en man som blir renad från en ond ande. (Matteus 12:45) När anden farit ut lämnar den efter sig ett tomrum som mannen inte fyller med bra saker. Så den onda anden kommer tillbaka med sju andra andar som är ännu mer ondskefulla. På liknande sätt blev nationen Israel renad och avskild från falsk tillbedjan. Men nationen har historien igenom förkastat Guds profeter. Och nu går de så långt att de motarbetar Jesus, som helt klart har Guds ande. Det visar att nationen är i ett värre tillstånd nu än när den formades.

Medan Jesus talar kommer hans mamma och bröder. Eftersom de inte lyckas ta sig ända fram, säger några som sitter nära Jesus: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill träffa dig.” Då visar han hur mycket lärjungarna betyder för honom. Han räcker ut handen mot sina lärjungar och säger: ”Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och följer det.” (Lukas 8:20, 21) Även om Jesus biologiska familj betyder mycket för honom, så betyder förhållandet till lärjungarna ännu mer. De är som en familj för honom. Det är fantastiskt att vi också har en så uppmuntrande familj av andliga bröder och systrar, särskilt när andra ifrågasätter eller motarbetar oss och det goda vi gör.

Jesus befinner sig tydligen i Kapernaum när han kritiserar fariséerna. Senare samma dag går han ner till Galileiska sjön, och massor av människor följer efter honom. Jesus stiger i en båt och lägger ut en bit från land. Där börjar han undervisa om himmelriket med hjälp av ett antal liknelser. De bilder och exempel som Jesus använder är hämtade från människors vardag, vilket gör det lättare för dem att förstå vad riket betyder.

Jesus börjar med att berätta om en man som sår ut säd. En del av säden faller längs vägen, och fåglar är snabbt framme och äter upp sädeskornen. Andra korn faller bland stenar där det inte finns mycket jord. Även om kornen börjar växa kan de inte rota sig ordentligt, utan vissnar på grund av solens hetta. Ytterligare andra faller i jord med tistlar, som kväver de späda strån som skjuter upp. Slutligen berättar han om de korn som faller i fin jord och ger avkastning, en del ger ”100 nya korn, andra 60 och några 30”. (Matteus 13:8)

Sedan berättar Jesus en andra liknelse om säd som handlar om riket. Oavsett om mannen sover eller är vaken fortsätter säden att växa, ”men han vet inte riktigt hur det går till”. (Markus 4:27) Säden växer av sig själv och blir till slut mogna ax som kan skördas.

Jesus berättar också en tredje liknelse som har med säd att göra. Den handlar om en man som sår ”fin säd i sin åker”, men under natten kommer en fiende och sår ogräs bland vetet. Mannens slavar frågar honom om de ska rensa åkern från ogräset. Han svarar: ”Nej ... för risken är att ni rycker upp vetet tillsammans med ogräset. Låt dem växa tillsammans ända till skörden, och när det är dags för skörd ska jag säga till skördearbetarna: Ryck först upp ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det. Samla sedan in vetet i sädesmagasinet.” (Matteus 13:24–30)

Många som lyssnar till Jesus är väl insatta i hur man odlar, så de känner säkert igen det som Jesus sedan beskriver: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker.” (Matteus 13:31) Han säger att detta frö, fastän det är så litet, växer till ett stort träd som fåglar kan bygga bo i. Med hjälp av senapskornet belyser Jesus hur något mycket litet kan växa och bli väldigt stort.

Sedan fortsätter Jesus att beskriva en annan process som folket känner igen. Han säger: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna tar och blandar med tre stora mått vetemjöl.” (Matteus 13:33) Även om man inte kan se själva surdegen, så påverkar den hela degen. Effekten är tydlig. Surdegen sätter i gång en fantastisk process som får hela degen att jäsa och bli större.

När Jesus har berättat de här liknelserna går människorna i väg. Jesus går tillbaka till sin bas i Kapernaum, och då frågar lärjungarna honom vad alla de här liknelserna betyder.

VAD LIKNELSERNA BETYDER

Aldrig tidigare har lärjungarna hört Jesus berätta så många liknelser vid ett och samma tillfälle. Därför frågar de honom: ”Varför använder du liknelser när du undervisar dem?” (Matteus 13:10)

En anledning är att det uppfyller bibliska profetior. I Matteus 13:34, 35 står det: ”Han talade faktiskt aldrig till dem utan att använda liknelser, för att det som hade sagts genom profeten skulle uppfyllas: ’Jag ska tala med liknelser, jag ska förkunna det som varit fördolt sedan begynnelsen.’” (Psalm 78:2)

Men det är inte den enda anledningen. Liknelserna avslöjar vilka tankar och motiv människor har. Många tycker att Jesus är en fantastisk berättare, och de blir imponerade av hans många underverk. Men även om de beundrar honom är de för själviska för att leva efter hans ord. (Lukas 6:46, 47) De vill egentligen inte att budskapet ska påverka dem på ett djupare plan, utan de vill fortsätta tänka och leva som vanligt.

Som svar på lärjungarnas fråga säger Jesus: ”Det är därför jag använder liknelser, för de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra, och de förstår inte heller innebörden. Och Jesajas profetia uppfylls på dem: ... ’För folket har blivit oemottagligt.’” (Matteus 13:13–15; Jesaja 6:9, 10)

Men de orden stämmer inte in på alla som hör Jesus undervisa. Jesus säger till sina lärjungar: ”Ni är lyckliga, eftersom ni ser med era ögon och hör med era öron. Jag säger er att många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det. Och de längtade efter att få höra det ni hör, men fick inte höra det.” (Matteus 13:16, 17)

De 12 apostlarna och de andra lojala lärjungarna har ödmjuka hjärtan, och Jesus säger till dem: ”Ni har fått förmånen att förstå himmelrikets heliga hemligheter, men det har inte de.” (Matteus 13:11) Eftersom lärjungarna verkligen vill veta vad Jesus menade, börjar han förklara liknelsen om säden som faller i olika jord.

Jesus hjälper lärjungarna att förstå genom att förklara att ”säden är Guds ord”. (Lukas 8:11) Och jorden som det faller i är människors hjärtan.

Vad händer med säden som faller på den hårt packade jorden längs vägen? Jesus förklarar: ”Djävulen kommer och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte ska börja tro och bli räddade”. (Lukas 8:12) Vad menade Jesus med säden som faller bland stenarna? Det är en bild av hjärtat hos dem som till en början är entusiastiska för sanningen, men som inte låter den slå rot tillräckligt djupt i hjärtat. ”Svårigheter eller förföljelse för budskapets skull” får dem att ge upp. ”När de råkar ut för svårigheter”, till exempel motstånd från familj och vänner, faller de. (Matteus 13:21; Lukas 8:13)

Hur är det med säden som faller i jorden med tistlar? Jesus säger att det är en bild av dem som hör ordet men som dukar under för ”vardagens bekymmer” och ”den förrädiska rikedomen”. Deras kärlek till sanningen var äkta, men den kvävs, och de ”ger ingen avkastning”. (Matteus 13:22)

Slutligen förklarar Jesus vilka som är den fina jorden. Det är de som verkligen förstår ordet, tar det till hjärtat och inte släpper taget om det. De ”bär frukt”, men har olika omständigheter. Så på grund av till exempel hälsa och ålder kan inte alla göra lika mycket. Alla bär frukt, men en del ger 100 gånger mer än vad som såtts, andra 60 gånger mer och åter andra 30 gånger mer. De som har ”ett uppriktigt och gott hjärta ... bevarar ordet, håller ut och bär frukt”. (Lukas 8:15)

Lärjungarna har verkligen ansträngt sig för att förstå Jesus liknelser, och deras ansträngningar har inte varit förgäves. De har nu fått en djupare förståelse av Jesus liknelser, och han vill att de i sin tur ska hjälpa andra att få kunskap om Guds rike. Jesus säger: ”Man tar väl inte fram en lampa och sätter den under en korg eller under en säng? Man tar väl fram den för att sätta den på ett lampställ?” Han uppmuntrar dem att fortsätta lära sig mer: ”Lyssna, du som har öron att höra med.” (Markus 4:21–23)

VÄLSIGNADE MED MER KUNSKAP

När Jesus förklarat liknelsen om säden som faller i olika jord, vill lärjungarna veta ännu mer. De ber därför: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern.” (Matteus 13:36)

Att lärjungarna fortsätter fråga visar att det är stor skillnad mellan dem och de övriga som hört Jesus undervisa vid sjön. Det är många som hört men som inte anstränger sig för att förstå hur de ska tillämpa Jesus liknelser. Det oengagerade folket nöjer sig med att bara höra själva berättelserna. Men till sina uppriktiga lärjungar säger Jesus:

”Lyssna noga på det ni hör. Samma mått som ni använder åt andra ska man använda åt er, ja, ni ska faktiskt få ännu mer.” (Markus 4:24) Lärjungarna lyssnar uppmärksamt till Jesus, med andra ord ger de honom ett stort ”mått” av uppmärksamhet. Eftersom de är uppriktigt intresserade belönar han dem med ”ännu mer” kunskap. Jesus börjar förklara liknelsen om vetet och ogräset:

”Mannen som sår den fina säden är Människosonen. Åkern är världen, och den fina säden är himmelrikets söner. Ogräset är den ondes söner. Fienden som sådde ogräset är Djävulen. Skörden är avslutningen på en världsordning, och skördearbetarna är änglar.” (Matteus 13:37–39)

Efter att Jesus identifierat de olika delarna i liknelsen berättar han vad som slutligen kommer att hända med vetet och ogräset. I avslutningen på världsordningen kommer änglar att skilja de ogräslika falska kristna från ”de rättfärdiga”, ”himmelrikets söner”. De kommer att samlas in och så småningom ”lysa lika klart som solen i sin Fars rike”. Vad kommer att hända med den ”ondes söner”? De kommer att ”gråta och gnissla tänder” eftersom de ska bli tillintetgjorda. (Matteus 13:41–43)

Lärjungarna får nu förmånen att höra ytterligare tre liknelser. Jesus börjar med att säga: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen. Överlycklig går han och säljer allt han äger och köper åkern.” (Matteus 13:44)

Sedan fortsätter Jesus: ”Himmelriket är också som en resande köpman som letar efter fina pärlor. När han har hittat en mycket värdefull pärla går han genast i väg och säljer allt han äger och köper den.” (Matteus 13:45, 46)

Båda liknelserna skildrar en person som är beredd att satsa allt för att få tag i något värdefullt. Köpmannen sålde direkt allt han hade för den värdefulla pärlan. Och mannen som fann en skatt i åkern sålde vad han hade för att få tag i skatten. Det är inte svårt för Jesus lärjungar att förstå poängen. I båda fallen kämpar männen för att få tag i någonting verkligt värdefullt. Visst påminner det här om de ansträngningar man måste göra för att fylla sitt andliga behov? (Matteus 5:3) Några av dem som lyssnar till Jesus har redan visat att de är beredda att offra mycket för att ta hand om sin andlighet och bli Jesus sanna efterföljare. (Matteus 4:19, 20; 19:27)

Slutligen säger Jesus att Guds rike är som ett nät, som fångar fisk av alla slag. (Matteus 13:47) Fiskarna som dras upp sorteras; de fina läggs i korgar och de dåliga kastas bort. Jesus säger att något liknande kommer att hända under avslutningen på världsordningen då änglar kommer att skilja de onda från de rättfärdiga.

På sätt och vis startade Jesus ett andligt fiske när han kallade sina första lärjungar till att bli ”människofiskare”. (Markus 1:17) Men Jesus säger att liknelsen om fisknätet handlar om framtiden, ”avslutningen på världsordningen”. (Matteus 13:49) Så apostlarna och lärjungarna kan nog ana att spännande saker väntar i framtiden.

Lärjungarna som hört Jesus liknelser och som bett honom att förklara dem blir belönade. De får många andliga skatter när de är ensamma med Jesus. (Markus 4:34) Han är ”som en familjefar som tar fram både nya och gamla saker ur sitt förråd”. (Matteus 13:52) Jesus berättar inte de här liknelserna för att imponera. Hans mål är att hjälpa lärjungarna att förstå dyrbara andliga sanningar. Han är verkligen en fantastisk lärare!