Vetenskap och religion – hur konflikten började

DEN 70 år gamle astronomen låg på sin dödsbädd och kämpade för att kunna läsa. I handen hade han ett manuskript, som var klart att publiceras. Vare sig han visste det eller inte, skulle hans bok revolutionera människans syn på universum. Den skulle också vara upptakten till en häftig konflikt inom kristenheten, något som vi än i dag kan se efterverkningarna av.

Den döende mannen var en polsk katolik som hette Nicolaus Copernicus, och året var 1543. Copernicus bok, med titeln De Revolutionibus Orbium Coelestium (Om himlakropparnas kretslopp), placerade solen i stället för jorden i universums mitt. I en enda handvändning ersatte Copernicus den oerhört komplicerade geocentriska världsbilden, som placerade jorden i centrum, med en världsbild som kännetecknades av elegant enkelhet.

Konflikten tog inte fart med en gång. Dels hade Copernicus varit försiktig när han talade med andra om sin uppfattning, och dels verkar katolska kyrkan, som hade anammat den geocentriska världsbilden, ha varit mer tolerant mot vetenskapliga spekulationer vid den tiden. Till och med påven uppmanade Copernicus att publicera sitt verk. När Copernicus till slut gjorde det, skrev en oroad redaktör ett eget förord där han framhöll att den heliocentriska teorin, som placerade solen i centrum, var en matematisk lösning och inte nödvändigtvis en astronomisk sanning.

Konflikten trappas upp

Näste man på scenen var den italienske astronomen, matematikern och fysikern Galileo Galilei (1564–1642), som även han var katolik. Galilei använde sig av den nyligen uppfunna linsen och byggde teleskop, och med dem kunde han se detaljer på himlavalvet som man aldrig tidigare kunnat se. Det han såg övertygade honom om att Copernicus hade rätt. Galilei upptäckte också fläckar på solen, som i dag kallas solfläckar, och det utmanade en annan omhuldad filosofisk och religiös uppfattning: att solen är oföränderlig och oförstörbar.

Till skillnad från Copernicus förde Galilei modigt och ivrigt fram sin uppfattning, och det i en religiös miljö som var mycket fientligare, för vid det här laget hade katolska kyrkan öppet börjat motstå Copernicus teori. När Galilei inte bara påstod att den heliocentriska teorin var riktig utan att den också stämde med Bibeln, tyckte kyrkan att det var snudd på kätteri.a

Galilei reste till Rom för att försvara sig, men förgäves. År 1616 befallde kyrkan att han skulle sluta upp med att förespråka Copernicus teori. Galilei tystnade för en tid. Men så gav han 1632 ut ett annat verk som gav stöd åt Copernicus. Redan året därpå dömde inkvisitionen Galilei till livstids fängelse. Men med hänsyn till hans ålder omvandlades snart straffet till husarrest.

Många ser Galileis konflikt med kyrkan som en stor triumf för vetenskapen över religionen och i förlängningen även över Bibeln. Men som nästa artikel visar är det en förhastad slutsats där man ignorerar många fakta.

[Fotnoter]

Vetenskapen och Bibeln – Motsäger de varandra?

GRUNDEN för konfrontationen mellan Galilei och katolska kyrkan lades hundratals år innan Copernicus och Galilei föddes. De forntida grekerna trodde på den geocentriska världsbilden, och uppfattningen spreds sedan av filosofen Aristoteles (384–322 f.v.t.) och astronomen och astrologen Ptolemaios (100-talet v.t.).a

Aristoteles föreställning om universum var influerat av den grekiske matematikern och filosofen Pythagoras tankegångar (500-talet f.v.t.). Aristoteles hade anammat Pythagoras uppfattning om att cirkeln och sfären var fullkomliga former, och han antog att himlen bestod av en serie sfärer som låg i varandra, likt lagren i en lök. Varje skikt bestod av kristall, och jorden befann sig i mitten. Stjärnorna rörde sig i cirkelformiga banor och fick sin rörelseenergi från den yttersta sfären, som hade gudomlig kraft. Aristoteles menade också att solen och övriga himlakroppar var fullkomliga, att de varken förändrades eller hade några ojämnheter.

Aristoteles teori var en produkt av filosofiskt tänkande och inte av vetenskaplig forskning. Att jorden skulle röra sig ansåg han stred mot sunt förnuft. Han förkastade också tanken på en tom rymd, för han menade att om jorden rör sig, då utsätts den för friktion och stannar om inte en konstant kraft håller den i rörelse. Eftersom Aristoteles föreställning verkade logisk med tanke på vad man då kände till, stod sig hans teori i nästan 2 000 år. Så sent som på 1500-talet gav den franske filosofen Jean Bodin sitt stöd åt denna allmänt accepterade teori när han sade: ”Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk och något lite hemma i fysik kan väl föreställa sig att jorden, tung och otymplig ..., skulle vältra sig runt sin egen och solens medelpunkt; ty om jorden lutade det allra minsta skulle vi få se städer och fästningar, berg och samhällen raseras.”

Kyrkan omfattar Aristoteles världsbild

På 1200-talet inträffade något som ytterligare bidrog till konfrontationen mellan Galilei och kyrkan, och det hade att göra med en auktoritet inom kyrkan, Thomas av Aquino (1225–1274). Aquino hyste stor respekt för Aristoteles och betraktade honom som den främste filosofen. I fem år kämpade Aquino med att få Aristoteles syn och kyrkans läror att stämma överens. På Galileis tid hade ”Aristoteles hybridiserade lära i Aquinos teologi upphöjts till dogm i katolska kyrkan”, skriver Wade Rowland i boken Galileo’s Mistake. Man bör också komma ihåg att det inte fanns någon oberoende forskning på den tiden. Undervisningen kontrollerades i stor utsträckning av kyrkan, som vanligtvis var den enda auktoriteten på både religionens och vetenskapens område.

Grunden för konfrontationen mellan kyrkan och Galilei var nu lagd. Galilei hade redan innan han engagerade sig i astronomi gett ut en skrift som nu var i omlopp, där han ifrågasatte många av den högt respekterade Aristoteles hypoteser. Men det som ledde till att Galilei hamnade inför inkvisitionen 1633 var att han orubbligt förespråkade den heliocentriska världsbilden och att han påstod att den stämde med Bibeln.

När Galilei försvarade sig försäkrade han att han hade en stark tro på att Bibeln var Guds inspirerade ord. Han menade också att Bibeln var skriven för vanliga människor och att de stycken i Bibeln som antydde att solen rörde sig inte behövde tolkas bokstavligt. Men hans argument hjälpte inte. Kyrkan dömde Galilei för att han förkastade en tolkning av Bibeln som grundade sig på grekisk filosofi! Det dröjde ända fram till 1992 innan katolska kyrkan officiellt medgav att Galilei hade dömts på felaktiga grunder.

Lärdomar för oss

Vad kan vi lära oss av det som hände? Galilei tvivlade inte på att Bibeln var sann. Det var kyrkans läror han ifrågasatte. En religionsskribent sade: ”Lärdomen i det som hände Galilei verkar inte vara att kyrkan höll sig för hårt till Bibelns sanningar, utan snarare att den inte höll sig tillräckligt hårt till dem.” Genom att kyrkan lät grekisk filosofi påverka dess teologi gav den traditionen företräde framför det som Bibeln lär.

Det här för tankarna till en varning i Bibeln: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kolosserna 2:8)