Hasardspelandets nya rekryter – ungdomar!
SKAKAR du klentroget på huvudet när du får veta att stora delar av den vuxna befolkningen, både män och kvinnor, är inbitna hasardspelare? Tycker du att det är svårt att fatta att vuxna människor är villiga att offra allt som de arbetat för och åstadkommit i livet — sitt förvärvsarbete, sin affärsrörelse, sin familj och i somliga fall sitt liv — bara för att spela hasard? Kan du finna någon logisk förklaring till att en mogen, välutbildad vuxen som vunnit 1,5 miljoner dollar på hasardspel fortsätter att spela tills han förlorar 7 miljoner dollar samma kväll? I många fall är det girighet som ligger bakom, jakten efter den gäckande rikedomen. Alltför ofta är det emellertid den spänning som själva spelandet skänker.
Om du är förälder med uppväxande barn, tröstar du dig då med att hasardspel är ett tidsfördriv för vuxna? Då blir du nog tvungen att tänka om. Låt oss se lite närmare på de nya kunder som står och väntar i kulisserna — eller som redan har kastat sig in i leken. Du kanske blir förvånad över vad du får veta.
Här följer några rubriker som förekommit i tidningar och tidskrifter på senare tid: ”Hasardspel ser ut att bli tonåringarnas nya last under nittiotalet.” ”Allt fler ungdomar blir spelnarkomaner.” ”’Nittiotalets crack’ — barn slavar under hasardspel.” ”Min son kunde inte sluta spela.”
Låt oss nu läsa vad som står under rubrikerna. ”Experter hävdar att krisen till stor del beror på statens och kyrkosamfundens ökade engagemang i hasardspel”, skriver en tidning. ”Vadhållning är i dag mer lättillgängligt än någonsin för sårbara unga människor, och experter påpekar varnande att över 90 procent av alla vuxna patologiska hasardspelare började spela före 14 års ålder”, fortsätter tidningen. ”Förr började de flesta hasardspelare i 14-årsåldern, men nu börjar många spela vid 9 eller 10 års ålder”, säger en annan forskare. ”Varför? Därför att det finns så många tillfällen”, tillägger hon. ”Ungdomar ... bombarderas ständigt med reklam för olika typer av hasardspel. Det är en spänning som är socialt accepterad.” ”Situationen förvärras snabbt”, säger en talesman för Gamblers Anonymous (en sorts länkrörelse för hasardspelare). ”Ungdomarna börjar i allt lägre åldrar, och fler än någonsin fastnar i fällan.”
Enligt en studie av tonåriga hasardspelare i en amerikansk stat löpte omkring 3,5 procent risk att bli patologiska spelare, och ytterligare 9 procent riskerade att bli ”högsatsande” spelare. ”Statistiken visar att hasardspel är vanligare bland ungdomar än bland den vuxna befolkningen”, säger William C. Phillips, samordnare för rådgivningsverksamheten vid ett amerikanskt college. ”Under de närmaste åren kommer vi att få mer problem med hasardspel bland ungdomar än med droger — speciellt olagliga droger”, förklarar en annan expert på missbruksfrågor. Professor Henry Lesieur undersökte för några år sedan spelvanorna bland amerikanska högstadie- och gymnasieelever. The Los Angeles Times skriver beträffande denna undersökning: ”Hans rön har en slående likhet med studien av collegeelever: Andelen tonåringar som kan karakteriseras som ’patologiska’ eller ’tvångsmässiga’ hasardspelare — personer som har tappat kontrollen över sitt spelande — utgör i genomsnitt cirka 5 % av landets tonåringar.”
De flesta terapeuter är överens om att det inte är det stora antalet ungdomliga spelare som är så oroande, utan snarare ”den inställning som ungdomar, föräldrar och till och med lärare har till hasardspel bland tonåringar. ... Många ungdomar och deras föräldrar betraktar hasardspel som ett ’oskyldigt nöje’ med mycket lindrigare konsekvenser än narkotika- och alkoholmissbruk eller våld eller promiskuitet.” Beteendevetaren Durand Jacobs varnar emellertid för att hasardspel kan blottställa ungdomar för brottslighet, skolk och ett begär efter lättförtjänta pengar.
Ett sådant exempel är en högstadieelev som började spela redan i unga år. Under skoltiden tillbringade han många lektioner med att spela tillsammans med andra elever. När han förlorade och hans fickpengar var slut, stal han pengar som eleverna hade samlat in för att köpa mat till fattiga familjer. Genom att spela med de stulna pengarna hoppades han kunna lösa ut familjens TV-apparat och en onyxring, som han hade pantsatt för att kunna betala tidigare spelskulder. När han gick i nian, hade han redan tillbringat 20 dagar i ett ungdomsfängelse för att han stulit 1.500 dollar och var helt förslavad under endollarspoker och 5-dollarspool (en sorts insatsbiljard). ”Ju äldre jag blev, desto högre blev insatserna”, berättar han. Snart stal han från sina grannar för att kunna betala sina spelskulder. Hans mor var förtvivlad. Vid 18 års ålder var han patologisk hasardspelare.
I England, där lagarna angående hasardspel enligt sociologisk expertis är mycket toleranta, är det tillåtet för barn att spela på enarmade banditer. Man finner dem överallt, på flygplatser och i särskilda spelhallar, och mängder av barn underhåller sitt spelande genom att stjäla från sina föräldrar och i affärer.
”Den mest populära och snabbast växande formen av hasardspel bland högstadie-, gymnasie- och collegeelever är intern vadhållning i samband med olika sportevenemang, ibland uppbackad av lokala bookmakers”, säger Durand Jacobs och tillägger: ”Jag skulle tro att det är mycket få gymnasier och college som inte har välorganiserad vadhållning med höga insatser.” Till detta kommer också kortspel och lotterier och även kasinon, som många tonåringar kan frekventera därför att de ser äldre ut än de är.
”En viktig omständighet som förtjänar att påpekas är att de flesta av dem som senare blev inbitna hasardspelare vann mycket och ofta när de som tonåringar började sin spelkarriär”, säger Jacobs i en artikel i The Los Angeles Times. Artikeln fortsätter: ”Det ’stora flertalet’ ungdomar, säger han, stiftade bekantskap med hasardspel genom sina föräldrar eller släktingar, som betraktade det som ett oskyldigt nöje.” En annan expert på missbruksfrågor säger likaså: ”Föräldrar måste begrunda samma gamla frågor som när det gäller alkohol- och narkotikamissbruk. Jag tror att ju vanligare det blir med hasardspel, desto fler medlemmar kommer att fogas till de patologiska spelarnas klubb.” Specialister som behandlar inbitna hasardspelare säger att fler och fler unga spelnarkomaner uppehåller sin last genom stölder, knarklangning och prostitution — precis som fallet är när det gäller alkohol och narkotika. Föräldrar kanske tycker att hasardspel är ”ett oskyldigt nöje”, men det tycker inte polisen.
David Spanier skriver i sin bok Easy Money: Inside the Gambler’s Mind: ”Ungdomar som är hemfallna åt att spela på spelautomater ... uppvisar precis samma destruktiva drag som vuxna patologiska hasardspelare. Barn som blivit förslavade under dessa spelautomater har ibland börjat spela redan vid 9 eller 10 års ålder. De spelar upp sina fickpengar, sina matpengar och småpengar som de hittar i hemmet. Efter något år börjar pojkarna stjäla. De säljer alla sina egna saker — slagträn, böcker och till och med sådana dyrgripar som skivspelare — och snart finner även andra barn att deras leksaker är försvunna. Ingenting i hemmet går säkert längre. Moody [en forskare] berättar om desperata mödrar som packat in alla sina tillhörigheter i ett enda rum för att kunna bevaka dem eller som är tvungna att gömma sina handväskor under madrassen när de går och lägger sig. De förtvivlade mödrarna kan inte förstå vad som hänt med deras telningar, lika lite som en fågelmamma som fått en gökunge i boet. Ungdomarna lyckas alltid hitta något att stjäla. När de kommit upp i 16-årsåldern brukar polisen knacka på dörren.”
Som tidigare påpekats har många ungdomar och vuxna fått sin första kontakt med hasardspel genom sin kyrka — genom bingo, lotterier och så vidare. Bör religiösa institutioner och deras ledare, som påstår sig vara Kristi efterföljare, anordna, understödja eller uppmuntra till hasardspel av något slag? Verkligen inte! Hasardspel i alla dess former vädjar till en av människans lägsta böjelser: önskan att få någonting för ingenting, eller, för att uttrycka det mer rakt på sak, girighet. De som främjar sådant uppmuntrar i själva verket människor att tro att det är rätt att profitera på andras förluster. Skulle Jesus ha understött sådan verksamhet som kan föra med sig familjekonflikter, vanära, hälsoproblem och ödelagda liv? Aldrig! Guds inspirerade ord visar tvärtom mycket tydligt att giriga personer inte får ärva Guds kungarike. — 1 Korinthierna 6:9, 10.
Föräldrar måste mycket tidigt lära sina barn att hasardspel i alla former är orätt. Betrakta det inte som ett oskyldigt nöje, utan i stället som en inkörsport till lättja, lögn, bedrägeri och oärlighet. På många platser har man upprättat hjälporganisationer för hasardspelare, till exempel Gamblers Anonymous. Men det bästa du kan göra om du har problem är att ta del av de inspirerade råd som finns i Guds ord, Bibeln. Somliga som har haft planer på att begå självmord säger att de är vid liv i dag tack vare att de lyssnat till dessa inspirerade råd.
Jehovas vittnen har hjälpt många att slita sig loss från hasardspelandets snara. En sådan person, som i många år varit förslavad under olika laster, däribland tvångsmässigt hasardspel, skriver: ”Mitt uppförande förändrades på ett drastiskt sätt så snart min flickvän och jag började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hasardspel var som ett gift för mig, och det visade sig bli det största problemet. Men med Jehovas hjälp och min flickväns starka stöd — jämte studium, bön och meditation, särskilt över Guds syn på girighet — lyckades jag få mitt spelberoende under kontroll, och min flickvän, som nu har varit min hustru i 38 år, och jag överlämnade båda vårt liv åt Jehova. Trots att vi har tjänat där behovet är större och varit i heltidstjänsten i många år och jag har tjänat som resande representant för Sällskapet Vakttornet, gör sig mitt begär efter att spela fortfarande påmint och kan tyglas endast med Jehovas hjälp och vägledning.”
Om hasardspel är ett problem för dig, kan du då bli fri från ditt beroende? Ja, om du fortsätter att utnyttja Guds hjälp och erbjuda den åt andra som kan vara i behov av den.
[Infälld text på sidan 9]
Hasardspel kommer snart att bli ett större problem bland ungdomar än droger
[Infälld text på sidan 11]
Giriga personer kommer inte att få ärva Guds kungarike
[Ruta på sidan 10]
Spelmarker tas tacksamt emot i en katolsk helgedom i Las Vegas
Personer som besöker den Allra Heligaste Frälsarens helgedom ber ofta prästen: ”Fader, vill ni be för mig, så att jag vinner?”
Miljoner människor från hela världen besöker årligen Las Vegas för att försöka blidka fru Fortuna. I denna varmt upplysta romersk-katolska kyrka, där statyer föreställande Kristi födelse, den sista kvällsmåltiden och korsfästelsen pryder väggarna, har hasardspelandet trängt ända in i kyrkbänkarna: gudstjänstdeltagarna lägger kasinojetonger i kollektskålen.
”Då och då hittar vi en 500-dollarsjetong i en av skålarna”, säger Fader Leary, som förestår helgedomen, med en lätt irländsk brytning.
En romersk-katolsk kyrka lite längre upp på Las Vegas Strip betjänade gudstjänstbesökare i decennier, men när fyra av världens största hotell med kasinon — MGM Grand, Luxor, Excalibur och Tropicana — byggdes i södra änden av Las Vegas Strip, byggdes den nya Allra Heligaste Frälsarens helgedom bara ett kvarter därifrån.
När prästen tillfrågades varför man gjorde så, sade han: ”Varför inte? Det är ju där människorna är.”
Det är också där pengarna är. Så varför inte?
[Bild på sidan 9]
Hasardspel leder till dåligt umgänge