Hasardspel — 90-talets missbruksproblem
EN KAMERA laddad med färgfilm förevigar scenen. Bilden upptar ett helt uppslag i en dagstidnings söndagsbilaga: En jättelik lagerlokal som byggts om till bingohall — flera tusen kvadratmeter stor — fullpackad med spelare i alla åldrar och hudfärger så långt ögat når. Ser du deras trötta ansikten och blodsprängda ögon, som vittnar om timmar av ändlöst spelande? De väntar ivrigt på att nästa nummer skall ropas upp och ge dem den vinst som gäckat dem hela natten.
Bläddra nu fram till nästa sida. Ser du det spända ansiktsuttrycket på de människor som sitter där med händerna fulla av spelkort, oroliga för att korten inte skall vara tillräckligt bra? I många fall kan ett enda kort betyda vinst eller förlust av tusentals kronor. Försök att föreställa dig verkligheten bakom dessa bilder. Kan du se de svettiga handflatorna när spelarna nervöst greppar korten? Kan du höra de snabba hjärtslagen, den tysta bönen om en bättre hand nästa gång och en sämre för de övriga spelarna?
Besök de luxuösa kasinona på flotta hotell och båtar. Går du vilse i labyrinten av färggranna spelautomater? Blir du bedövad av skramlet från spakarna på de enarmade banditerna och det vinande ljudet från snurrande rouletthjul? Det är som musik i spelarnas öron, vare sig de vinner eller förlorar. ”Det som ger dem en kick är den spänning som ligger i att inte veta vad som kommer att hända nästa gång de drar i den där spaken”, sade chefen för ett kasino.
Leta dig nu fram genom människomyllret till de fullsatta roulettborden. Du kan bli hypnotiserad av det snurrande hjulet med dess röda och svarta fält som virvlar runt framför dina ögon. Ljudet av den rullande kulan bidrar till förtrollningen. Runt, runt snurrar hjulet, och var det stannar betyder skillnaden mellan vinst och förlust. Många förlorar tusentals kronor på en enda omgång.
Mångdubbla dessa bilder och scener tiotusenfalt, spelarna miljonfalt och anläggningarna tusenfalt över hela världen. Människor färdas med flyg, tåg, buss, båt och bil till alla delar av jorden för att tillfredsställa sitt begär efter att spela. En tidning talar om ”den dolda sjukdomen, 90-talets missbruksproblem: tvångsmässigt spelande”. ”Jag förutspår att 1990-talet kommer att bli en historisk glanstid för det legala hasardspelet överallt i världen”, sade den amerikanske forskaren Durand Jacobs, en expert på området.
I Förenta staterna, till exempel, hade kasinon år 1993 fler besökare än alla stora basebollarenor tillsammantagna — 92 miljoner. Nya speletablissemang växer upp som svampar ur jorden. Hotellägare på den amerikanska östkusten gnuggar händerna av förtjusning. ”Det finns inte tillnärmelsevis så många rum som skulle behövas för att inkvartera de cirka 50.000 personer som besöker kasinona varje dag”, konstaterar en dagstidning.
I många av staterna i södra USA, där det för bara några år sedan ansågs vara en synd att spela hasard, välkomnas nu sådan verksamhet med öppna armar och betraktas som en räddare i nöden. ”I dag skulle ’bibelbältet’ [område i södra USA] likaväl kunna kallas ’blackjackbältet’, med mängder av flytande och landbaserade kasinon i Mississippi och Louisiana och planer på ännu fler i Florida, Texas, Alabama och Arkansas”, skrev U.S.News & World Report år 1994. Somliga religiösa ledare har nu gjort en helomvändning när det gäller synen på hasardspel. När de kommunala myndigheterna i New Orleans i Louisiana invigde sitt första flytande kasino på floden Mississippi år 1994, frambar en präst en bön och tackade Gud för ”möjligheten att spela — den gåva med vilken du har välsignat staden”, som han uttryckte det.
Man beräknar att 95 procent av alla amerikaner år 2000 skall ha högst 3—4 timmars bilresa till ett spelkasino. Den indianska befolkningen har också fått sin beskärda del av kakan. Den amerikanska regeringen har hittills gett indianerna tillstånd att driva 225 kasinon och bingohallar på olika platser i landet, rapporterar U.S.News & World Report.
Om man till allt detta lägger kortspelande, vadhållning, kyrkobingo och liknande, är det lätt att förstå att amerikanerna kunde satsa 394 miljarder dollar på legalt hasardspel år 1993, en ökning med 17,1 procent jämfört med föregående år. De som är motståndare till hasardspel står rådlösa. ”Den bästa hjälpen vi har haft att tillgå för människor är religiösa institutioner och staten, men nu är de alla inblandade i spelandet”, förklarar chefen för en amerikansk organisation som sysslar med frågor som rör hasardspel. En dagstidning kallade Förenta staterna för ”en hasardspelande nation” och sade att spel och dobbel är ”det amerikanska folkets verkliga tidsfördriv”.
England har startat sitt första lotteri sedan år 1826, och lotterna sägs ha en strykande åtgång. Landet upplever också en veritabel ”bingoboom”, skriver The New York Times Magazine. ”I Moskva vimlar det nu av välbesökta kasinon, och libanesiska spelare riskerar bokstavligt talat livet för att besöka spelhus i västra Beirut, som attackeras både av milisen och av religiösa fundamentalister”, tillägger tidskriften och fortsätter: ”De som vinner stora penningsummor eskorteras hem av kasinovakter beväpnade med maskingevär.”
”Kanadensarna inser inte att de är en nation av hasardspelare”, säger en kanadensisk spelinspektör. ”I vissa avseenden är förmodligen spel och dobbel vanligare i Canada än i USA”, tillägger han. ”Kanadensarna lade ner mer än 10 miljarder dollar på vadhållning förra året — nästan 30 gånger så mycket som på biobesök”, skriver tidningen The Globe and Mail. ”Bingoindustrin är mycket mer utvecklad i Canada än den någonsin varit i USA. Även lotteriverksamheten är mycket mer utvecklad i Canada, och detsamma gäller totalisatorspel”, konstaterar tidningen.
”Ingen vet hur många spelnarkomaner det finns i Sydafrika, men de kan i alla händelser räknas i tusental”, skriver en sydafrikansk dagstidning. Den spanska regeringen känner emellertid väl till problemets omfattning och det växande antalet spelare där i landet. Enligt officiella siffror spelade en stor andel av landets 38 miljoner invånare bort över 150 miljarder kronor på ett enda år, vilket ger Spanien rangen av att vara en av världens största spelnationer. ”Spanjorer är inbitna spelare — det har de alltid varit”, sade en man som upprättat en hjälporganisation för hasardspelare. ”De spelar på hästar, tips och lotterier och naturligtvis roulett, poker, bingo och dessa infernaliska, penningslukande enarmade banditer.” Det är först på senare år som tvångsmässigt spelande har erkänts som ett psykiskt problem i Spanien.
Tillgänglig statistik visar att även Italien har ryckts med av spelraseriet. Många miljarder lire läggs ner på tips och lotterier, men även på kortspel och roulett och på tävlingar som anordnas av olika tidningar. ”Hasardspel har spritt sig till alla sidor av det dagliga livet”, sades det i en statlig undersökningsrapport. ”Spelandet har nått en omfattning som man tidigare inte ens kunde drömma om”, konstaterar The New York Times, ”och människor av alla slag, från regeringstjänstemän till församlingspräster, slåss för att få sin del av kakan.”
Hur sant är inte detta! I många fall berör spelandet verkligen varje sida av människors liv, som framgår av de följande artiklarna.
[Infälld text på sidan 4]
Förr en synd — nu en ”räddare i nöden”
[Infälld text på sidan 5]
Hasardspelandet sprider sig som en pandemi