Svaren till frågeleken

1. Salome

2. Grät

3. Få

4. ”Var i rörelse fram och åter över vattnens yta”

5. Till att torka hans fötter

6. Ägare

7. Talenten

8. Kopparormen

9. Evodia

10. Förbundsarken

11. Nibhas och Tartak

12. ”Delaktig i hans onda gärningar”

13. Bläck

14. Estaol

15. Surdeg

16. ”Därför att ingen var funnen värdig att öppna skriftrullen eller att se in i den”

17. Edom

18. För att ge intryck av att han hade mist förståndet, övertyga kungen om detta och kunna fly

19. En gittit

20. Att han ”på ett sätt som inger fruktan ... [var] underbart gjord”

21. Aktern

22. Tre

23. Lögnen

24. Han lät kasta pur (lott)

25. Fikonträdet

26. Hores

27. Darius

28. Haren

för att följa rättegången och se om den gick rätt till. Amnesty Internationals opartiske observatör, Andrew Raffell, själv advokat från Hongkong, yttrade följande: ”Jag sade i min rapport att det verkade vara en skenrättegång.” Han förklarade vidare att regeringstjänstemän som var kallade som vittnen inte kunde förklara för domstolen varför Jehovas vittnens litteratur ansågs misshaglig. Raffell nämnde några av de förbjudna publikationerna, däribland Hur man finner lycka och Din ungdom — hur du får ut det bästa av den. Han tillade att de verkligen inte kunde betraktas som misshagliga i något som helst avseende.

Observatören från Internationella advokatsamfundet, Cecil Rajendra, förklarade följande:

”För undertecknad framgick det tydligt från allra första början att hela rättegången inte var någonting annat än ett narrspel, iscensatt för att inför världen låta påskina att demokrati fortfarande tillämpas i Singapore.

Utgången var avgjord på förhand, och inte vid något tillfälle vare sig före eller under eller vid avslutningen av rättegången rådde det en skugga av tvivel om att alla de anklagade skulle befinnas skyldiga i enlighet med åklagarens yrkande.

Fastän rannsakningen försiggick i en underrätt och anklagelserna egentligen inte gällde annat än mindre överträdelser av föreningslagen, härskade en hotfull och tryckande atmosfär i och omkring domstolsbyggnaden.

Detta berodde i hög grad på att inte mindre än 10 uniformerade poliser var utplacerade där (6 inne i rättssalen och 4 utanför), förutom att åtskilliga civilklädda hemliga poliser satt på läktaren.”

Rajendra fortsatte med att kommentera hur själva rättegången leddes:

”Så länge jag var närvarande under rättegången (ja, under hela rättegångsförloppet, vilket framgår av utskriften) lämnade den nämnde domarens ledning av den mycket övrigt att önska. ... Tvärtemot alla regler för en rättvis rättegång ingrep domaren gång på gång till förmån för åklagaren och hindrade försvaret från att korsförhöra åklagarens vittnen angående bevismaterial, till exempel den engelska bibelöversättningen King James Version, som åklagaren åberopat som bevis för att de anklagade hade varit i besittning av förbjudna publikationer!”

Singapores undertryckande av mänskliga rättigheter väckte en så stor internationell uppmärksamhet att en tidskrift som kommer ut i Belgien, Human Rights Without Frontiers (Mänskliga rättigheter utan gränser), publicerade en 18-sidig rapport som helt och hållet handlade om den singaporianska regeringens angrepp på Jehovas vittnen. Chefredaktören för denna tidskrift, Willy Fautré, skrev på ledarplats och definierade mycket koncist vad som är det verkliga måttet på mänsklig frihet i vilken som helst politisk stat:

”Fastän religionsfrihet är ett av de bästa kännetecknen på det allmänna tillståndet i fråga om mänsklig frihet i varje samhälle, är det mycket få religiöst neutrala människorättsorganisationer som har varit engagerade vare sig med att avskaffa dessa former av diskriminering och ofördragsamhet som utgår från religion eller trosuppfattning eller med