Svaren till frågeleken

1. En matpåse

2. Fett

3. I Ofra

4. Mikaja

5. En gomer

6. En ödslig ödemark och en vattenlös trakt

7. Nebo

8. En sugga

9. En borg

10. En djup grop

11. Den Vördnadsvärde

12. Paulus och Silvanus

13. Form av gudsdyrkan

14. Tre

15. Ett stycke halstrad fisk

16. Sätta sin förtröstan till ädlingar eller till en jordemänniskas son

17. Vass

18. Dagon

19. Jorden

20. Almugträdet

21. Neko

22. Hans lag

från Persien, möbler från Flandern, tavlor från Italien och glas från Venedig.

Men Potosí var lika våldsamt som det var rikt. Blodiga bråk var ett dagligt skådespel på torgen. Det fanns gott om spelkasinon och bordeller. Potosí kom att kallas Babylon.

Ett av de spanska erövrarnas främsta mål var att upprätta den katolska religionen på den amerikanska kontinenten. Men hur rättfärdigade dessa till bekännelsen kristna att de gjorde omfattande vinster på slaveriet? En del präster uttalade sig mot orättvisorna, medan andra rättfärdigade slaveriet genom att påstå att spanjorerna inte var lika tyranniska som inkafolket. De påstod att indianerna var underlägsna och av naturen benägna att synda — det skulle därför vara till fördel för dem att arbeta i gruvorna. Ytterligare andra påstod att det var ett nödvändigt steg att låta indianerna arbeta i gruvorna för att kunna omvända dem till katolicismen.

Historien visar dock att prästerna var bland de rikaste människorna i Potosí. Historikern Mariano Baptista förklarar: ”Kyrkan som institution, och dess kyrkliga representanter som individer, utgjorde en privilegierad del av en grupp som hänsynslöst utnyttjade” indianerna. Den här historikern citerar en vicekung som år 1591 klagade över att prästerna ”utnyttjade indianerna med större girighet och ärelystnad än vad lekmännen gjorde”.

Förslösade rikedomar

Spanien hade varit ett fattigt land, men under några årtionden gjorde dess rikedomar det till den mäktigaste nationen på jorden. Men en sådan privilegierad ställning höll inte i sig. I en kommentar angående varför Spaniens rikedomar misslyckades med att ge nationen bestående överlägsenhet skriver J. H. Elliott följande i boken Imperial Spain—1469-1716: ”Gruvorna i Potosí gav Spanien omätliga rikedomar; om det inte fanns tillräckligt med pengar i dag, skulle det finnas i överflöd i morgon, då flottstyrkan med rikedomarna kom till Sevilla i Spanien. Varför planera, varför spara, varför arbeta?”

Potosís rikedomar förslösades, och epoken avslutades med stora konkurser. Enligt ett tänkespråk från den tiden var ankomsten av flottstyrkor med rikedomar som ett lätt sommarregn som fuktar takteglet för en kort stund och sedan avdunstar. En iakttagare på 1600-talet sade träffande angående Spaniens tillbakagång: ”På grund av alla sina rikedomar är Spanien inte rikt.”

Under 1700-talet, när silvret började sina, var det många som flyttade från Potosí, men senare fick staden nytt liv då tenn blev en viktig handelsvara. Tennbrytningen är dock inte lika omfattande, även om Potosí fortfarande är ett industriellt centrum med produktion och gruvdrift. Men många turister besöker Potosí för att njuta av dess koloniala charm. De kan också lägga märke till de rikt utsmyckade kyrkorna, av vilka många står tomma — ett vittnesbörd om det avtagande intresset för katolicismen.

Potosí är i dag en dyster påminnelse om det oerhörda mänskliga lidande som orsakades av girighet, politiska intriger och vilseledande religion, en påminnelse om ett kapitel i Bolivias historia som började med utropet: ”Det finns silver i Potosí!”